När vi kom hem ifrån påskfirandet i Falkenberg fick jag plötsligt för mig att ta en närmre titt på bladen på den hawaiipalm som stod i vardagsrummet. Var inte bladen lite konstigt fläckiga, nästan nersmutsade av jord?
Tyvärr var det inte jord på bladen, de små svarta fläckarna visade sig vara en koloni med bladlöss, ca 1 mm x 3 mm stora.
Efter ett visst mått av panik då den stackars palmen dessvärre åkte i soporna började jag att inventera mina krukväxter. Då jag har ca 30-40 krukväxter, exkluderat mina skott, så var det med en allt större uppgivenhet och gråt i halsen som jag insåg att kolonierna av de små svarta bladlössen fanns i varje rum i lägenheten.
Efter hyperventilering med tillhörande gråt ringde jag till min mamma som uppmanade mig att spraya växterna med en blandning av vatten, såpa och ättika, samt att skölja av bladen.
Efter att ha lyssnat på hennes föga uppmuntrande historia om hur hon en gång fick sköldlöss på alla växterna i köket och fick slänga hela bunten skred jag till verket.
Efter att ha haft en veritabel djungel v sanerade växter i köket i en vecka är överlevarna numera utplacerade på sina egna platser igen. Mina nio små tomatskott, fyra chiliskott och fyra gurkskott överlevde inte ohyrsplågan med tillhörande sanering.
Så nu sitter jag här, med ett ensamt överlevande skrangligt och ledset tomatskott och ett något mindre ledset chiliskott. Vad gör jag nu? Jag har varken chili-, eller gurkfrön kvar, och om jag sår tomater nu så kommer de ligga en månad efter där de borde vara.
En sak är säker, jag avskyr bladlöss, redan innan jag började odla fann jag ett enormt obehag i de klasar, bokstavligt talat, som brukade festa på mina föräldrars fläderblomsbuskar varje sommar.
Och jag avskyr dem desto mer just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar