Vår lott i livet

Äntligen hände det - vi fick en odlingslott! 2013 skrev jag upp mig på en lista så det tog lite tid, men det är väl värt väntan. Nära vårt hem ligger Sjöbergen; kanske världens finaste koloniområde i sin enkelhet. Ett litet lummigt paradis dolt bakom Älvsborgsbron. Och här har vi alltså en plätt jord nu att experimentera med. 

Lotten var ganska igenvuxen men med roliga saker, som tulpaner, oregano i mängder, förgätmigej, jordgubbar, liljekonvaljer och lupiner. Mitt på lotten tronar en syrén som ska få stå kvar. Hittills har vi grävt i ordning ca en fjärdedel av lotten. Vi hällde i sand, kompost och lite kalk. Zucchini, tomat och kronärtskockor gömmer sig under ett fiberdukstält nu - de höll på att förtvina hemma i köksfönstret. Ikväll sådde vi också rädisor, spenat, rödbetor och morötter. Återstå att se om något kommer upp! Som amatör är jag förberedd på att det blir en del misslyckanden. Oavsett så är det balsam för själen att få komma hit om kvällarna och gräva tills kroppen är helt slut. Sover så gott om nätterna och drömmer bara om att bygga rabattavgränsare.

Keiki

Skriver detta från mobilen vid frukostordet och bilderna är tagna med samma gamla mobil, så kvaliteten är kanske inte den bästa, men bättre det än inget tänkte jag. Har hänt hundra saker jag tänkt blogga om med odlingen är kanske det primära.

Jag lyckades inte ta död på min orkidé (dendrobium) helt verkar det som utan den har skjutit upp keiki, alltså bebisplantor med egna rötter. Plus att det kommer en ny planta på ursprungsplantan. Jag planterade en keiki i egen kruka, med leka kulor, plantjord och vitmossa kring rötterna. Hade läst att de gillade detta och verkar stämma!

I köksfönstret satte vi upp en hylla för att kunna maxa odlingen. Tomater, squash, kronärtskocka, chili, mynta och physalis samsas nu om plats. Snart dags för utplantering. Förra helgen satte vi hela landet fullt med potatis. Det blir en bra sommar.

Fine and Dandy?

Jag lade upp den här bilden på instagram igår, och den representerar ganska väl hur min helg har sett ut. Kaffe, stickning, och lite kattgos på det. Mönstret jag stickar heter Fine and Dandy Socks och ingår i en kollektion med stickmönster som heter 'The Dollar Store Collection' vars mönster kostar 1 australiensisk dollar, där alla intäkter går till olika välgörenhetsorganisationer. Just nu går alla intäkterna till Unicef, pengar som verkligen behövs, hade jag inte levt på det lilla staten behagar ge/låna ut till mig varje månad (läs CSN) så hade jag velat bidra mer. Inte minst till den pågående humanitära krisen i Jemen. 

Utöver detta har jag ägnat flertalet timmar åt att rensa bort kvickrot från min odlingslott, marken där vi har våra lotter har legat i träda under okänd tid, och kvickroten har således kunnat sprida och etablera sig av hela sitt hjärtas lust. Marken har blivit harvad en gång, så kvickroten har i princip blivit nervänd i jorden. Jag har med hjälp av en grävgrep försökt plocka upp den, ett sisyfosarbete, milt talat. Men ett bra grundarbete kommer underlätta enormt under de kommande månaderna, så det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång.
Idag har jag dock inte varit vid lotten, jag har däremot sått mina första frön. Och ja, det är lite väl sent att så tomater nu, men det har varit ovanligt kallt hittills (våren, var är du?) och jag har haft mycket att tänka på med skolan, så jag har helt enkelt skjutit upp det i över en månad. Men idag kände jag mig inspirerad och jag har således sått två tomatsorter, tre sorters gurka, två sorters smultron och Bataviasallat. Plus lite kattgräs till katterna.
Jag har också en liten Tomatillo som tyvärr ränner något fruktansvärt (vårt kök är både varmt och ljust) som nog ska få flytta till sovrummet. En av fördelarna med att gå min utbildning är att vi får ta med oss av de små plantorna som blir över vid omskolning, och förhoppningsvis kan jag kanske lägga vantarna på fler spännande grödor som jag, likt Tomatillon aldrig hade kommit på tanken själv att så.

Livet under blogguppehållet

Jag råkade visst ta ett ovanligt långt blogguppehåll, tursamt nog är vi två som skriver den här bloggen. Alltid bra när en av oss kan hålla ställningarna när den andra har nån slags uppehåll.

Sedan jag skrev sist har februari hunnit övergå i mars, och snart i april. Ljuset och värmen har börjat återvända, och vi har påbörjat vår första odlingskurs av tre. Jag spenderar majoriteten av mina dagar med att hänga i växthus, så små frön och njuta av förmiddagskaffe i solen på trädgårdsmästeriets läsida. Vi håller också på att lära oss beskärning, vilket är lite trixigt men samtidigt så himla roligt!

Vi är några studenter som har fått arrendera lite mark av kommunen, mark som ska bli ett kolonilottsområde. I helgen tog vi de första spadtagen, och vi blev klara med grävandet av odlingsbäddarna och gångarna runt omkring. Till sommaren kommer det förhoppningsvis bli till ett litet grönt paradis.
Jag har sambeställt fröer med en kursare, och snart är det dags att förkultivera dem! Nu har de dock ännu inte anlänt, och jag är lite, lite stressad över tomatsådd osv. Jag ska också måla upp en skiftesplan för min odlingslott, och köpa sättpotatis. Behöver jag ens nämna att jag är exalterad?

Socktober

Om dagarna den senaste veckan har jag höstgrävt i skolans köksträdgårdsland (vi har en tung lerjord) och om kvällarna har jag stickat sockar. Jag vet inte riktigt varför, men jag har kommit in i ett himla bra stickflow på sista tiden, kanske är det hösten som får mig att sticka snabbare?
Eftersom att vi har varit supereffektiva i vår grävning så har vi haft lektionsfri vecka sedan onsdag eftermiddag, plötsligt har jag massor med extra sticktid som jag just nu ägnar åt min Rheinlust-sjal. Dock är jag inte överförtjust i sjalstickning, och jag längtar redan efter en ny sockstickning.

Hur som helst så har jag stickat klart mitt andra par sockar i sockgarn, mönstret heter Vestigial och är designat av Beata Jezek. Jag har stickat mina med garn från en sockblank, och även om färgerna inte är symmetriska på de båda sockarna så intalar jag mig att det är en del av charmen, och ingenting som jag störs av. Mina Vestigial är stickade på stickor 2,5, och jag valde att göra en kontrasterande tå, häl och resår i vitt Filcolana Arwetta Classic.

Dåliga mobilbilder och trädgårdsmästarstudier

I slutet av augusti började jag studera till trädgårdsmästare i Mariestad. Trots att skolan ligger i Mariestad så är den ändå en del av Göteborgs Universitet, och det är alltså en akademisk hantverkarutbildning som jag läser. På skolan finns utöver min utbildning även en utbildning i bygg med inriktning mot mur eller trä, och en utbildning inom landskapsvård. I år är det enbart programmen inom bygg-trä och trädgårdsodling som har startat (de andra två startar vartannat år).

De första tre oktilerna* av höstterminen läser vi två kurser parallellt; en inom trädgårdsodling och en om hantverkarens dokumentationsmetoder som vi läser tillsammans med byggarna.
På den gemensamma kursen har vi haft en gruppuppgift där vi har dokumenterat tillverkningsprocessen av ett tapp och tapphål.
 På bilden ovan håller jag glatt upp min grupps färdiga tapp och tapphål, som passade ihop utan att vi behövde en massa finlir. Jag har ju framförallt sysslat med mjuk slöjd, i högstadiet när vi var tvungna att välja mellan trä- och textilslöjd så valde jag textilslöjd, så även om det var ovant att arbeta med trä i början så har det varit väldigt kul att arbeta i ett för mig ovant material.

Vi har under den här veckan haft praktiska kurselement, bla. en första introduktion till kompost. Vi har slagit gröngödsling med lie, grävt upp och till viss del skördat det allra sista från köksträdgården. Det enda som finns kvar nu är den monstruöst högvuxna kålen. En av fördelarna med att plugga till trädgårdsmästare är att vi har fått ta av det sista växtmaterialet, och jag har nu en fantastiskt färgglad blombukett på mitt köksbord och en kronärtskocka som väntar på tillagning i mitt kylskåp.

En och en halv dags hårt arbete har lett fram till den ståtliga kompostlimpa som syns på bilden ovan. Efter att inte ha arbetat fysiskt sedan sommarsäsongen tog slut i mitten på augusti så har jag varit rätt så trött när jag kommit hem efter skolan.
Varje dag cyklar jag de ca 2-3 kilometrarna från hemmet till skolan som ligger precis invid Tidan, på ena sidan ligger den ordinarie skolbyggnaden, och på andra sidan ligger trädgårdsmästeriet. Bron över Tidan har en fantastisk utsikt över Vänern, men jag har ännu inte lyckats leta mig ner till sjökanten för att utforska. Jag ser fram emot att packa ryggsäcken med kaffetermosen, lite fika, en stickning och min kamera och bege mig ut på en liten utflykt någon helg snart.

* Läsåret är uppdelat i åtta oktiler (eller åttondelar), varav varje termin innehåller fyra oktiler, egentligen rätt logiskt, men låter kanske lite flummigt utanför det akademiska språket? 

Årets skörd

Det här inlägget har jag tänkt skriva jättelänge men skjutit upp eftersom jag ville redigera bilderna men nu struntar jag i det och kör på med dassiga mobilbilder. Livet är ju inte alltid Pinterest-vackert ändå. 

Min och Jonatans första ordentliga odlingssäsong började i maj med att vi åkte till hans mammas trädgård och tog med de sju tomatplantor vi hade drivit upp hemma. Vi gjorde i ordning ett litet land vid en husvägg dit massor av sol når. Elin Unnes skriver i The Secret Gardener att det är viktigt att döpa de olika landen men det här fick nog flera olika namn under året: Köksträdgården, Kryddlandet, Lilla landet... Här såddes och planterades också sallad, smultron, gräslök, persilja, sandsenap mm. men det är svårt att minnas allt eftersom allt utom gräslöken, tomaterna och smultronen blev uppätet av sniglar och rådjur. Pälsen som syns på bilden nedan var ett försök att hindra detta men det var nog naivt att tro att det skulle funka.

 

Sen har vi Stora landet! Jäklar vad vi jobbade med att gräva upp det (det var totalt överväxt med kirs och nässlor) och tillföra sand och kalk. Har kanske aldrig varit så trött? Här blev det potatis på halva ytan och på andra halvan sådde vi rödbetor, rädisor, morötter och lök. Bara potatisen och löken överlevde de slemmiga besökarna... Vi täckodlade med tidningspapper och pappers-soppåsar och har på bilden nedan skurit rännor i täckningen där vi sått frön och kupat potatisarna ovanpå pappret. Detta var nog inte idealt, särskilt inte för potatisen, men vi behövde i alla fall typ inte rensa ALLS. Så ja till täckodling men kanske inte för potatis, som ju ändå ska vara naturligt ogräsavskräckande.  

 

Resultatet då?  Jo potatis fick vi! 14 kg! Vilket kändes som jättemycket och vi har fortfarande kvar i kylen. Mycket god var den också, men vet inte riktigt vilken sort det var eftersom vi i panik drog till oss en påse på trädgårdsaffären, "sommarpotatis" stod det nog bara. Dock fick vi bara några få potatisar från varje planta så nästa år ska de nog planteras djupare och kupas bättre.

 

 

Vi fick även lök från stora landet men processen för att odla lök har förvirrat oss lite. Vi köpte sättlök men fick upp lika många som vi hade stoppat ner. Är det meningen att det ska vara så? Har tänkt googla på detta men inte orkat än. Känns ju ganska ineffektivt i alla fall, även om den blev god. Nu i höst har vi satt ner vitlök i lilla landet, där förväntar vi oss att få hela vitlökar för varje klyfta vi satt ner, lite bättre avkastning med andra ord. 

 

Även tomaterna fick vi mycket lön för mödan av, vet inte hur många kg men en hel del. De har vi fortfarande kvar av. Det känns superbra att man kan få så mycket skörd på någon som man ändå har lagt ner relativt lite kraft på, för plantorna har fått stå och växa fritt till en djungel under sommaren. Den här sorten ska tjuvas och det gjorde jag vid några enstaka tillfällen, men inte så mycket och det gick fint ändå. Till nästa år skulle jag ändå vilja testa en annan sort. De här (Gardener's delight) är lite mjöliga i smaken tycker jag.  

Hemma i fönstren har vi haft både chili och physalis och det har blivit succé. Det är så lyxigt att få hemodlad chili för vi använder det rätt mycket. 

 

Till sist kunde vi konstatera att förra årets beskärning av de bägge förbisedda äppelträden har gett utdelning, trots att ett av dem reagerade i chock på uppmärksamheten genom att skjuta ut typ tusen vattenskott. Vi har kunnat skörda en mängd äpplen som blev till gott äppelmos igår och som jag njuter av på pannkakor idag. Odling är bäst, livet är härligt, säsongerna går och hoppet består. Puss!

 

Tre veckor senare

Tiden går fort när man har roligt, som det något klyschiga talesättet lyder. Det har hunnit gå tre veckor sedan jag sist skrev, tre veckor av kroppsarbete på heltid, och jag stortrivs. Även om jag är för trött efter jobbet för att orka göra någonting annat än att laga lunchlåda och somna i soffan. 

Även om jag själv inte har hunnit göra så mycket mer än att jobba så har odlingen inte legat på latsidan. Chiliplantorna har börjat blomma, och bägge tomatplantor har börjat bilda tomater, vilket känns väldigt tidigt? Förra året fick jag inga tomater förrän i juli-augusti nån gång, och i år har jag fått tomater redan i maj? Förvisso omogna än så länge, men ändå. Efter en lång, kall vår fick jag tidiga tomater. 

I övrigt är odlingsläget bra, förra helgen var jag hemma hos mina föräldrar och planterade i deras pallkragar; rädisor, rödbetor, två sorters mangold, sallad och ringblommor. Vi har även vitlök och potatis på gång, och här hemma på balkongen blommar jordgubbarna och smultronen för fullt, men ännu inga bär i sikte. 

Även om det känns som om jag inte gör någonting på min fritid längre så är det faktiskt inte sant. Jag har bakat bröd, gjort hummous och aioli (recept kommer) och bakat kaka. Och så har jag ju faktiskt stickat en del, inte på vardagarna, men på helgerna. Min Siri är nästan, nästan klar, och nu har jag bara högra knappkanten och halslinningen kvar, plus efterarbetet med knappar, band och blockning då. 

Jag har också köpt ett kamerastativ, äntligen, men att få till fokus med mitt fasta objektiv visade sig vara rätt klurigt, men det känns som ett bra sommarprojekt, plus att jag nu kan ta egna foton av mina färdiga projekt, kontroll över hela fotoprocessen gör min småpedantiska sida lite extra glad. 

Bakslag och bladlöss

När vi kom hem ifrån påskfirandet i Falkenberg fick jag plötsligt för mig att ta en närmre titt på bladen på den hawaiipalm som stod i vardagsrummet. Var inte bladen lite konstigt fläckiga, nästan nersmutsade av jord?
Tyvärr var det inte jord på bladen, de små svarta fläckarna visade sig vara en koloni med bladlöss, ca 1 mm x 3 mm stora.

Efter ett visst mått av panik då den stackars palmen dessvärre åkte i soporna började jag att inventera mina krukväxter.  Då jag har ca 30-40 krukväxter, exkluderat mina skott, så var det med en allt större uppgivenhet och gråt i halsen som jag insåg att kolonierna av de små svarta bladlössen fanns i varje rum i lägenheten.
Efter hyperventilering med tillhörande gråt ringde jag till min mamma som uppmanade mig att spraya växterna med en blandning av vatten, såpa och ättika, samt att skölja av bladen.
Efter att ha lyssnat på hennes föga uppmuntrande historia om hur hon en gång fick sköldlöss på alla växterna i köket och fick slänga hela bunten skred jag till verket.

Efter att ha haft en veritabel djungel v sanerade växter i köket i en vecka är överlevarna numera utplacerade på sina egna platser igen. Mina nio små tomatskott, fyra chiliskott och fyra gurkskott överlevde inte ohyrsplågan med tillhörande sanering.
Så nu sitter jag här, med ett ensamt överlevande skrangligt och ledset tomatskott och ett något mindre ledset chiliskott. Vad gör jag nu? Jag har varken chili-, eller gurkfrön kvar, och om jag sår tomater nu så kommer de ligga en månad efter där de borde vara.

En sak är säker, jag avskyr bladlöss, redan innan jag började odla fann jag ett enormt obehag i de klasar, bokstavligt talat, som brukade festa på mina föräldrars fläderblomsbuskar varje sommar.
Och jag avskyr dem desto mer just nu.

En Göteborgsgrå helg

Det har varit en ovanligt grå helg med tanke på att den här veckan annars har varit den första där man verkligen har kunnat känna att våren är på väg. Katterna som har njutit av solskenet på  balkongen den här veckan har vägrat gå ut. Jag klandrar dem inte.

En vecka efter den första sådden har faktiskt alla frön börjat ta sig upp. Gurkskotten har jag planterat om idag, men det råder stor brist på krukor i lämplig storlek, och numera är det också brist på jord. Som tur är behöver tomatskotten inte planteras om riktigt än, och chilin kom upp först i förrgår och är än så länge ett litet miniskott.

Den här helgen har varit lugn, och jag har spenderat den med att dricka kaffe, läsa, spinna garn, dricka ännu mer kaffe, sticka och baka. En perfekt helg i mina ögon. Till nästa helg hoppas jag på vårsol, fågelkvitter och skogspromenader.

Söndagsstillhet

Igår sådde jag årets första frön, och nu väntar gurka, tomat och chili på att växa upp ur jorden. Jag har jobbat extra långa dagar på jobbet den här veckan för att kompensera då jag jobbade lördag, och jag har varit lite stressad över att inte hinna så mina frön i tid, men nu känns det som om en tyngd har lyft från mitt bröst.
Odlingen är ju något som jag gör för att jag dels tycker att det är roligt, och dels för att jag bär på en dröm om att en dag vara självhushållande, och att lära mig vad som bör sås när är ju en del av det. Med det sagt känns det ändå rätt dumt att stressa upp sig över ett par frön som ska sås.

Idag har vädret ignorerat min vårlängtan, och det har istället fallit ett mestadels snöblandat regn hela dagen. Som kompensation för det högst bristfälliga vädret bestämde jag mig för att baka en kaka, eftersom att vi hade betydligt mindre mjöl hemma än vad jag trodde drygade jag ut med grahamsmjöl, vilket visade sig resultera i en oväntat god och saftig kaka.
Perfekt till dagens filmtittande med tillhörande stickning. Min Pop Spots sjal är snart klar och jag håller som bäst på att räkna ut hur många maskor jag behöver för att sticka den spetskant jag tänkt byta ut originalet mot.

Sockerkakan baserade jag på grundreceptet från boken Sockerkakor av Mia Öhrn och Claes Karlsson, med mina modifieringar blev receptet följande;

75 g mjölkfritt margarin
2 dl dinkelmjöl
1 dl grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
9 msk aquafaba (kikärtsspad)
2 dl strösocker
1,5 dl sojamjölk
100 g mörk choklad
Mjölkfritt margarin + ströbröd till formen

Börja med att smälta margarinet, vispa aquafaba och socker tills det blir vitt och pösigt. Blanda ihop alla torra ingredienser, vispa ner dem tillsammans med mjölblandningen, margarinet och aquafaba/sockerblandningen till en slät smet. Hacka chokladen i bitar och vänd ner dem i smeten. Grädda på nedersta falsen på 175 grader i ca 40 minuter. Stjälp upp kakan på en tallrik, låt svalna en stund innan du lossar på formen.
Avnjutes gärna ihop med en kopp kaffe med en skvätt av Oatlys iKaffe i.

Odlingsplaner och kunskapsutbyte

Helgen har i vanlig ordning försvunnit alldeles för fort. Jag har börjat planera årets odlingar, och utöver morötter, rädisor, gurka, chili och sallad har jag även tänkt odla tomater, grönkål och jordgubbar. Efter förra årets halvt misslyckade zucchiniodling så är jag osäker på om det är värt att försöka odla det igen.

Igår var min vän Andrea hemma hos oss och lärde mig att spinna garn i utbyte mot att jag lärde henne att sticka sockar. Jag fick testa att spinna på hennes turkiska slända, och hon tipsade mig också om hur jag enkelt kunde göra min egna slända.

Nu är ullen på bilden redan uppspunnen, och jag har gjort ännu en slända, det var rätt roligt att tänka till lite, och försöka återskapa med vad jag hade hemma. I mitt nästa inlägg tänkte jag visa hur jag har gjort!

Åter till verkligheten

Nu när sommaren är över så är jag tillbaka på min vanliga arbetsplats, vilket innebär att jag dels gått ner i arbetstid, men ändå är mycket tröttare än vad jag brukar vara.
Trots detta har jag ändå varit lite kreativ de gångna veckorna. Jag har både bakat bröd (efter det här receptet) och kokat sylt för första gången i mitt liv. Det var superenkelt, och jag kommer definitivt göra det igen, dock råkade jag koka för länge så att det blev mer marmeladkonsistens än syltkonsistens, men smakade lika gott ändå.
Ända sedan jag på min keramikklass för tre år sedan smakade plommonsylt så har jag förgäves försökt hitta detta i varje ny matbutik jag har gått in i. Jag använde mig av det här receptet ifrån Buffé nr 6 ifrån i år, men nästa gång kommer jag nog ha i mindre socker, då det hela blev väldigt sött.

Jag har också läst två odlingsböcker; Självhushållning på Djupadal och The secret gardener. I Självhushållning på Djupadal läste jag tipset att man om man har gröna tomater som inte mognar, kan hänga upp tomatkvistarna upp och ner i fönstret, och att de då kommer mogna. Ett trick som jag nu själv har prövat efter att ha råkat knäcka en kvist på min ena buske. Det funkade hur bra som helst, även om tomaterna fick en något annorlunda form än sina buskmognade kompisar.
Jag har efter flera försök genom åren nu lyckats odla upp och hålla liv i min oregano. Jag brukar använda den färsk (torkad funkar också bra vid brist på färsk) tillsammans med råstekt potatis och svarta bönor, med lite salt, svartpeppar och vitlök. Lite som en vegansk pyttipanna.

Då mina zucchiniplantor dog så valde jag att höstfixa balkongen istället, bort med döda luktärter och zucchini, och fram med Ljung och Alun, växter som såvitt jag har förstått ska tåla frost och kyla lite bättre.
Eftersom att jag numera allt som oftast börjar arbeta kl.06 på morgonen så börjar det bli dags för vantar, jag har lagt upp till ett par Helga från Vantar för alla årstider. Förhoppningsvis kommer mitt garn att räcka, men efter vad jag kan se verkar Araucania Ranco Sock ha slutat produceras, så risken finns att det bara blir en vante.
Efter att ha stickat slätstickade tröjärmar ett tag är det skönt med lite variation, så fort de är klara är det dags för oket, vilket jag verkligen har sett fram emot, det är alltid roligt att lära sig nya konstruktioner.

Odlingssommarens slut?

Sommaren går mot sitt slut, det är i varje fall så det känns med snålblåst, spöregn och åskan dumdrandes utanför mitt fönster. Då känns det lämpligt att börja sammanfatta lite. Den växt som har funkat bäst är utan tvekan mina två tomatplantor, de har vuxit till sig så att de är längre än mina 170cm, och de har gett oss flera röda tomater. Med förhoppningsvis ännu fler på ingång.

Efter att ha läst i boken Självhushållning på Djupadal under dagen så har jag lärt mig lite nytt om Zucchini/Squash. Zucchini är de små frukter med blomman kvar som jag har på min ena planta just nu. Squash är de större frukter som man får senare på året. Med lite tur kommer det med andra ord Squashfrukter om ett tag.

Jordgubbsplantan har också gett oss rikligt med söta bär, den senaste veckans torka samt min brist på vattning verkar ha tagit kål på den, tyvärr. Jag funderar på att plantera om den och försöka övervintra den, jag kan ju inte mer än misslyckas och ha en död planta till våren ändå.

Mina luktärter började efter en viss tvekan att blomma. Sedan kom värmeveckan, och de torkade in och dog. Jag känner mig som en dålig odlare som svikit mina växter när det varit som varmast. Det enda jag kan skylla på är att vår nya familjemedlem, Evo har tagit upp en del av min tid. Men hon förtjänar ett eget inlägg.