På garnfronten en del nytt

För ett par år sedan gick jag en keramikkurs varje fredag, varje vecka hade någon med sig fika, och vid ett tillfälle hade en av kursdeltagarna med sig plommonsylt och kex. Jag hade aldrig ätit plommonsylt tidigare och blev smått överförtjust, nästan som besatt. För varje matbutik jag gick in i granskade jag noggrant sylthyllan i min jakt på plommonsylt. Jag har fortfarande inte hittat en enda butik i Göteborg som säljer plommonsylt. Som tur är så är plommonsylt löjligt enkelt att göra själv.

Till en rätt stor burk plommonsylt gick det åt tio mogna blåröda plommon, ett par teskedar vaniljsocker och ca 3dl syltsocker, jag är osäker på den exakta mängden då jag helt sonika hällde i det som fanns kvar efter mitt senaste syltkok.
Börja med att kärna ur och skala plommon, skär dem sedan i småbitar.
Lägg dem i en kastrull tillsammans med syltsockret och vaniljsockret och låt alltihop koka upp under omrörning. Låt koka ett par minuter tills fruktbitarna har lösts upp. Ta av från värmen och skumma av noggrant. Glöm inte bort att sterilisera syltburken, jag lät min burk stå i ugnen i tio minuter på 100 grader.

Ett smart sätt att ta tillvara på restprodukter som annars bara skulle slängts bort, eller i bästa fall blivit kompost är att färga med dem. I det här fallet använde jag mig av plommonskalen från tio plommon. Garnet hade jag betat med vinäger innan då jag hade läst i en av mina böcker om växtfärgning att det skulle förstärka den röda färgen.

Färgen fick inte riktigt det djup jag hade hoppats på, och blev aningen blaskig så jag hällde upp garnet och det av färgbadet som fick plats i en stor glasburk. För att tillsätta lite extra färg hällde jag i ca 2 matskedar mald gurkmeja.

Efter en vecka i vårt köksfönster var det dags för garnet att komma upp ur sitt bad, jag sköljde ur det och hängde upp det på tork.  Resultatet blev kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på, men jag har ändå lärt mig att färgen inte blir bra om jag försöker färga 100 g ljusgrått garn med tio plommonskal.

 Spinningen går det bättre för, och jag har precis spunnit klart den sista halvan av det som ingick i ett prova på paket jag beställde. Det gråa nystanet är mitt första handspunna garn, och det vita nystanet är mitt andra handspunna garn. Det vita är betydligt tunnare och jämnare än det gråa, och min nästa utmaning blir att spinna så jämnt som möjligt, så att jag kan få en så jämn slutprodukt som möjligt.
Bägge mina två första nystan är på ca 50 g vardera, och jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag ska göra med dem tills jag såg ett par superfina virkade korgar på Pinterest härom dan där de har använt ett tjockt garn för basen, och ett tunnare för kanterna. Jag tror det kan bli bra.

Gult är inte fult

Årets första stickprojekt är klart, eller ja, det första projektet som är både påbörjat och avslutat i år i varje fall. Mina Rye-sockar är avmaskade sedan ett bra tag tillbaka, men tillsammans med mitt heltidsarbete, och mitt frenetiska stickande på min Pop Spots sjal så har de inte blivit bloggade ännu.

Jag har stickat dem med magic loop på rundsticka 3,0 mm, i mitt egenfärgade garn. Färgen kommer antagligen att blekas av lite med tiden, men det känns ändå helt okej med tanke på att exakt inga kemikalier har använts. Mönstret heter Rye, och finns gratis att ladda ner på Ravelry., mönstret är extremt grundläggande och lätt att hänga med i, tyvärr finns det enbart på engelska, men om man inte kan sticktermer på engelska går det rätt snabbt att googla fram dem. Det finns mängder med sidor som innehåller sticklexikon.

Just nu monogamstickar jag på min Pop Spots, mönstret är lättmemorerat och rätt så beroendeframkallande, på lite drygt en vecka har jag stickat lite mer än hälften (betydligt mer än på bilden med andra ord). Nu är ju varven något längre nu än vad de var i början, så klart, men jag hoppas på att snart vara färdig. Det enda som saknas sedan är den där perfekt buteljgröna ullkappan med rena linjer, och jag är färdig att möta våren. Jag längtar efter att se snödroppar och krokus i rabatterna så mycket att det nästan, nästan gör lite ont.

Den bästa julklappen ♥

Jag har ju som bekant börjat växtfärga garn det senaste året, det är superkul att experimentera med olika växter, och att försöka få fram olika färger. 

När man växtfärgar garn så brukar man färga det på härva, förra julen fick jag en nystmaskin av Markus, och jag har pedantiskt nystat om vartenda nystan sedan dess. 

Men med härvorna har det blivit problem, jag har krampaktigt försökt spänna upp dem runt knäna, och långsamt fått nysta ihop det till ett nystan. Så i år önskade jag mig, och fick en garnvinda!

Man spänner upp härvan runt garnvindan (t.h.) och låter ena garnänden löpa till nystvindan (t.v.), efter att man har kilat fast den är det bara att börja veva, och en kort stund senare har man ett superfint och staplingsbart nystan.

Jag ♥ min garnvinda och nystmaskin!

Shibori och kallfärgning

Innan jag började växtfärga i höstas så var jag ändå toksugen på att färga något. Efter att ha inspirerats av shiboritekniken på instagram så svängde jag förbi panduro och köpte gul batikfärg.
Jag valde att pröva mig fram på två vita örngott i ekologisk bomull.
Tanken var att jag skulle utveckla mitt färgande till flera färger och kanske börja färga även annat, men istället tog växtfärgandet över. Shibori är ju en teknik som förvisso kan användas även med växtfärg, men då jag mest färgar garn så blir det lite svårt.

En snabb googling gav mig den här tutorialen och jag tycker att den är väldigt grundlig och bra. Jag färgade i min skurhink inställd i duschkabinen (som skydd mot eventuella nyfikna kattsabotörer) vilket gick bra, men det var kanske inte helt optimalt. Numera har jag ju en färgkastrull som jag använder, vilket är betydligt smidigare.

Mitt första örngott är färgat med Kumo tekniken, där jag helt enkelt har dragit ihop tyget i små stycken, knutit tråd runt om, och sedan har fortsatt tills det inte funnits tyg kvar att binda om.

Till det andra örngottet använde jag mig av Itajime tekniken. Jag vek ihop örngottet enligt instruktionerna i tutorialen, sedan klippte jag till två kartongbitar i lämplig storlek, placerade en på vardera sida av det hopvikta örngottet, och band fast det med tråd.

Efter att ha färgat mina två första härvor garn blev jag sugen på att göra en kallare färg. Efter att ha läst på lite så valde jag att göra en kallfärgning med blötläggningsvattnet från svarta bönor. Garnet är ett vitt tvåtrådigt ullgarn från svarta fåret som jag har alunbetat. 

Jag minns inte exakt hur mycket bönor jag blötlade, men jag tog det som fanns kvar i min bönburk, ca 1 cup (enligt min måttkanna med amerikanska mått). 

Dagen efter silade jag bort bönorna (som kokades upp och blev till flera dagars middag, 1 del torkade bönor blir ungefär 3 delar färdigkokta bönor) jag tryckte ner mitt garn i en stor glasburk och fyllde på med bönvattnet. Då garnet inte blev helt täckt av blötläggningsvattnet fyllde jag på med vanligt kranvatten tills allt garn blivit täckt. 

Burken ställdes i ett soligt (novembersoligt) fönster ett par dagar, och resultatet ses här nedan. Jag är extremt nöjd med resultatet!