Framtidshopp

Så vad händer nu?
Vad gör jag om dagarna, har jag uppsägningstid kvar på  min arbetsplats?
Vad ska jag göra sen?

Då min tidigare anställningsform var en sex månader lång provanställning, som i juli hade övergått i en tillsvidareanställning, så hade jag bara en månads uppsägningstid.
När jag sa upp mig så försökte jag förhandla fram att få gå efter april, men jag fick nej på det. Det har dock blivit alltmer tydligt för alla på jobbet hur dåligt jag har mått, och fortfarande till viss del mår, och i förra veckan ringde min teamledare upp mig och erbjöd mig att sluta direkt.
Jag tackade ja, vilket innebär att jag har kvar min anställning i två veckor till, men istället för att jobba är jag tjänstledig tiden ut.

Jag har sökt ett kandidatprogram på universitetet till hösten, men eftersom att jag inte tog några poäng alls mitt senaste år där så måste jag nu tenta av 15 hp om jag vill kunna få csn-bidrag till hösten.
Det är nu tre år sedan jag sist pluggade, och jag har glömt bort i stort sett allt.

Av de tre kurser jag måste ta poäng i så är en av dem nedlagd, de två återstående kurserna är metod och examensarbete i humanekologi.
Då jag inte har någon större lust att skriva kandidatuppsats så är det metodkursen som jag nu ska försöka tenta av.
Jag trodde att det rörde sig om en tenta, men ack så fel jag hade. Den salstenta som jag kuggade två gånger för tre år sedan är nu en hemtenta med tillhörande muntlig examination, då den här kursen redan har gått för terminen så kommer jag få skriva en extra uppgift utöver grundtentan.
När allt detta är klart kommer jag ha tre veckor på mig att skriva klart ett pm för en uppsats som aldrig kommer att skrivas.

Innan jag fick hemtentorna skickade till mig hade jag ett par dagars fantastisk ledighet då jag stickade sockar och sträck-tittade på Shetland.
Ett par gånger om året brukar jag glida in i en period då jag tittar på alla avsnitt jag kan hitta av olika brittiska kriminalserier. Tidigare har jag tittat på Grantchester, Endeavour, Miss Marple och Foyle's War. En annan brittisk serie som sedan femton år tillbaka har en speciell plats i mitt hjärta är Heartbeat, speciellt de första fem säsongerna. Det var min mormor som introducerade mig för den när jag var runt 11-12 år gammal, ungefär samtidigt som hon lärde mig att sticka. Kanske är det därför som jag, som egentligen inte är överförtjust i deckare, ändå gillar att snöa in mig i en serie och sitta och sticka till den?