Världens godaste veganska aioli

Titeln på det här inlägget ljuger inte, alla jag har bjudit på den här aiolin, verkligen alla, till och med min veganskeptiske pappa, älskar den. Allra godast blir den om en gör den på egenodlad ekologisk vitlök, men även med affärsköpt vitlök blir den fantastiskt god. Originalreceptet kommer härifrån men jag har ändrat lite i receptet för att bättre passa med den mat vi brukar ha hemma. 

De ingredienser som behövs är:

2 vitlöksklyftor
1/5 tsk salt
1 tsk senap
1,5 tsk äppelcidervinäger
3 msk aquafaba*

Solrosolja

Mät upp alla ingredienser utom solrosoljan, skala vitlöksklyftorna och lägg alltihop antingen i en kannmixer, eller i en hög burk eller mixerbunke om du föredrar stavmixer (det kan skvätta en del). Mixa ihop allting till en slät vätska.

När allt är ihopmixat är det dags att tillsätta oljan. Häll i oljan i den hopmixade vätskan i en väldigt tunn, tunn stråle, samtidigt som du mixar. Fortsätt tillsätta olja tills aiolin har tjocknat till den konsistens och tjocklek du föredrar. Klart!

Äts med fördel till ugnsbakade potatisklyftor och bönor!

Tips och tricks:

Då min stavmixer börjat bli lite slö så brukar jag numera pressa min vitlök i en vitlökspress innan jag mixar ihop allting, så slipper en få en obehagligt stark vitlöksöverraskning under måltiden.

Skulle aiolin inte tjockna trots stora mängder olja kan du testa att tillsätta mer aquafaba, den fyller samma funktion som ett ägg hade gjort i en ickevegansk aioli.

Vill du ha en gultonad aioli så kan du använda en bra ekologisk rapsolja istället för solrosoljan.

Det kan vara lättare att få aiolin att tjockna om alla ingredienserna har samma temperatur, antingen kyld eller rumstempererad.

Förvara den färdiga aiolin i kylskåp, jag är osäker på hur lång hållbarhet den har, men åtminstone en vecka bör den hålla, vår brukar bli uppäten långt innan dess.

*Aquafaba är namnet på det spad som bl.a. kikärtor och bönor ligger i när en köper en förpackning färdigkokta bönor/ärter. aqua är vatten på latin, ärtsläktets latinska namn är Fabaceae, därav kommer namnet aquafaba, ärtvatten. Den generella regeln är att 3 msk aquafaba ersätter ett ägg. 

Julklappsbokskörd del 1

Vi befinner oss nu på den där jobbiga delen av året då det är ett nästintill konstant skymningsdunkel utanför fönstret. Tack och lov har vi åtminstone haft lite snö som lyserr upp det hela. 

Mina sista dagar innan skolan startade har spenderats ungefär likadant. Jag har varit oerhört seg i både huvudet och kroppen, och har därför tvingat upp mig själv ur sängen vid niotiden. Jag har sedan gjort en kopp guldmjölk enligt receptet från Made by Marys Gröna Frukost av Maria Strömberg Bååth. 

Boken är superfin, med vackert foto och flera recept som jag tänkt laga mig igenom under våren. De veganska recepten har ett tydligt v i ena hörnet, vilket gör det lätt att se om ett recept är växtbaserat eller ej. För vissa recept som t.ex. guldmjölken är det dock väldigt lätt att modifiera och byta ut honungen mot agavesirap. Jag ser fram emot att pröva fler av recepten!

Till min guldmjölk har jag läst ett eller två kapitel ur Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben. Boken är extremt intressant och jag längtar efter min nästa skogspromenad, kanske i en bokskog? 

När jag har druckit upp min guldmjölk har det varit frukostdags med Markus. För stunden har jag verkligen snöat in på fröknäcke med hummous och ärtskott på, men det är ju bara för gott. Det känns lite som att jag fuskar eftersom att jag oftast inte tycker om att äta, och mest ser det hela som ett nödvändigt ont.
Efter frukost har jag stickat en stund, och nu är alla mina julklapps-UFOn färdiga. Jag har dessutom lagt upp till ett par nya tumvantar till mig själv då mina trogna selbuvantar börjat tova ihop sig alltför mycket. Mönstret jag stickar heter Nagu Selbu och finns gratis på Ravelry.

Jullov etcetera

Det är den första veckan på det nya året, och jag lajvar jullov. Tar sovmorgon, kokar kokkaffe, bakar fröknäcke från Made by Marys fina kokbok som jag fick i julklapp, helst äter jag fröknäcket med min egen hummous och egenodlade ärtskottt på, mums!

Jag stickar, så klart, och läser i alla fina böcker jag fått i julklapp, jag tänkte att vi skulle gå igenom alla fina böcker så småningom, men först en liten titt på min vinst från 2016 års My Make Along som anordnades av Ioana från Moeke Yarns. Jag stickade ett par halvvantar efter eget mönster (bloggade här) i Moeke Yarns Elena, och till min stora glädje så vann  jag ett pris för dem! Så himla många fina grejer i ett paket, det kändes lite som en extra julafton att öppna och plocka ut allting, och som en extra vinst är mitt foto ett av fyra som kommer publiceras i Trui magazine, ett nederländskt magasin om stickning och handarbete, så himla kul!

Jag hade framförallt önskat mig trädgårdsrelaterade böcker om etymologin bakom växternas vetenskapliga namn, en bok om träd och lite annat, men min kära mamma som känner mig så väl överraskade mig med Sticka Svenska Mönster av Maja Karlsson.

Boken har fantastiskt fint foto och layout, och flera mönster som jag genast vill lägga upp till, som koftan Kristin, tröjan Sigrid och knästrumporna Sara. Höstterminens högskolepoäng har rapporterats in, och jag har äntligen fått lite csn-pengar, vilket jag firade med att beställa garn till ett par knästrumpor. I boken finns utöver mönster till själva modellerna också en stickskola och ett mönsterbibliotek, och min plan är att byta ut mönstret på strumporna mot det som kallas "Dalarna B". Ni kommer få se foton så fort som jag har börjat sticka, men jag tror att det kommer bli fantastiskt fint.
Bland mina andra stickplaner för den närmaste tiden finns också, som vanligt så här års, planer på en gul kofta, och så hade jag tänkt sticka klart Markus Lopi-tröja och min Rheinlust, lite växtfärgning finns också i planeringsstadiet.
Vi är några i klassen som planerar en tur till Kampes Ullspinneri som ligger här i trakterna, och jag har en känsla av att det kommer vara ullgarnshimmelen! Vilka är era stickplaner för våren?

En helt vanlig tisdag i november + mjuk pepparkaka

Ungefär såhär såg mitt liv ut för ett par veckor sedan, i början av november när snön föll. Jag stickade på min Rheinlust samtidigt som jag drack kaffe och åt mjuk pepparkaka tillsammans med Markus. Idag, och troligtvis även resten av helgen kommer jag att jobba med en geologitenta som jag är sen med. På måndag börjar vi en ny kurs, och det hade varit så skönt att inte ha en gammal uppgift hängande över en. Men vi är ju trots allt inne i december nu, så förhoppningsvis kan jag få in lite tid till bakning också.

Jag har länge älskat mjuk pepparkaka, och jag har äntligen hittat ett recept som funkar bra, så jag tänkte dela med mig av det. Receptet är baserat på ett recept  från 1960 års utgåva av Bonniers kokbok.

Mjuk Pepparkaka

Ingredienser

6 msk aquafaba (från kikärtor eller stora vita bönor)
2 dl strösocker
75 gram mjölkfritt margarin
1 dl vatten
200 gram (ca 3-4 dl) dinkelmjöl
1,5 tsk bakpulver

Smaktillsats

1 tsk mald ingefära
1 tsk stött kardemumma
2 tsk mald kanel
0,5 tsk stötta nejlikor

Smöra och bröa en avlång brödform, jag brukar använda mannagryn istället för ströbröd. Värm upp ugnen till 175°C.

Vispa aquafaban tills den blir vit, pösig och toppig, ställ åt sidan. Koka upp vattnet och margarinet tillsammans, när margarinet smällt, tillsätt sockret, vispa runt, och tillsätt sedan smaktillsatsen.
Vispa så att det blir väl utblandat. Blanda mjölet med bakpulvret och vispa ner det i smeten. När allt är väl blandat vänds aquafaban ner i smeten försiktigt. Häll ner smeten i formen och grädda i 35 min, eller tills kakan är färdig enligt test med provsticka.

Tre veckor senare

Tiden går fort när man har roligt, som det något klyschiga talesättet lyder. Det har hunnit gå tre veckor sedan jag sist skrev, tre veckor av kroppsarbete på heltid, och jag stortrivs. Även om jag är för trött efter jobbet för att orka göra någonting annat än att laga lunchlåda och somna i soffan. 

Även om jag själv inte har hunnit göra så mycket mer än att jobba så har odlingen inte legat på latsidan. Chiliplantorna har börjat blomma, och bägge tomatplantor har börjat bilda tomater, vilket känns väldigt tidigt? Förra året fick jag inga tomater förrän i juli-augusti nån gång, och i år har jag fått tomater redan i maj? Förvisso omogna än så länge, men ändå. Efter en lång, kall vår fick jag tidiga tomater. 

I övrigt är odlingsläget bra, förra helgen var jag hemma hos mina föräldrar och planterade i deras pallkragar; rädisor, rödbetor, två sorters mangold, sallad och ringblommor. Vi har även vitlök och potatis på gång, och här hemma på balkongen blommar jordgubbarna och smultronen för fullt, men ännu inga bär i sikte. 

Även om det känns som om jag inte gör någonting på min fritid längre så är det faktiskt inte sant. Jag har bakat bröd, gjort hummous och aioli (recept kommer) och bakat kaka. Och så har jag ju faktiskt stickat en del, inte på vardagarna, men på helgerna. Min Siri är nästan, nästan klar, och nu har jag bara högra knappkanten och halslinningen kvar, plus efterarbetet med knappar, band och blockning då. 

Jag har också köpt ett kamerastativ, äntligen, men att få till fokus med mitt fasta objektiv visade sig vara rätt klurigt, men det känns som ett bra sommarprojekt, plus att jag nu kan ta egna foton av mina färdiga projekt, kontroll över hela fotoprocessen gör min småpedantiska sida lite extra glad. 

Tre veckors andrum

Katterna har spenderat de senaste veckornas värme i olika former av extra sömnighet och trötthet. Medans de har sovit har jag kokat jordgubbssylt i födelsedagspresent till pappa, stickat klart en kofta och bakat banankaka.

Till jordgubbssylten tog jag jordgubbar från två förpackningar som jag rensade och skar i mindre bitar. Efter det vägde jag dem på min hushållsvåg och tog en lika stor mängd syltsocker som mängd bär, i mitt fall 450 gram vardera.
Koka upp, och låt koka i fyra minuter under omrörning. Tag från värmen och skumma av noggrant. Häll upp på steriliserad glasburk. Jag steriliserar mina syltburkar med tillhörande lock genom att ha dem i ugnen i tio minuter på 100 grader.

Receptet jag använde mig av till banankakan kommer från Kakboken utan ägg och mjölk, på vars facebook-sida man kan hitta mängder med olika smarriga recept.
Jag bakade Banankaka med kanel och valnötter, perfekt om man har lite väl övermogna bananer hemma och har förätit sig på nicecream. För mig gick det åt två medelstora bananer till kakan, som blev lagom söt, och inte så kväljande bananig som kakor med banan ibland kan bli, rekommenderas!

Mina tre veckor av tjänstledighet har flutit förbi så oerhört snabbt, nu är de redan över och imorgon börjar jag på mitt nya sommarjobb. Jag ska spendera de kommande tre månaderna med att framförallt rensa ogräs och klippa gräs på kyrkogårdsförvaltningen här i Göteborg, och det känns så himla bra, om jag får säga det själv.

Konsten att koka kaffe

Efter att i flera års tid ha varit på jakt efter en kaffe-petter har jag äntligen hittat en, via instagramkontot @virensar och i söndags passade vi på att inviga den.
I min första lägenhet som jag delade med en kompis hade vi fått låna hennes mammas urfina kaffe-petter, den är återlämnad till sin ägare sedan länge nu, men jag har saknat den ända sedan dess. 
Nu är det ju till hösten sex år sedan jag delade lägenhet med min vän, och jag har inte gjort kok-kaffe på rätt många år så jag måste erkänna att jag har tappat stinget.
Men nästa söndag tänkte jag försöka igen, kanske kan jag gå en snabbkurs i hur man kokar smakrikt kok-kaffe hos min väns mamma?

Markus och katterna passade på att njuta i det omväxlande solskenet. 

Till kaffet åt vi en sockerkaka med smak av fläderblom, tyvärr så blir mina sockerkakor inte längre lika höga sedan jag slutade baka med ägg, men smaken var det inget fel på.
Jag tänker att den här smaksättningen egentligen går att variera i oändlighet, svartvinbärssockerkaka, ja tack.

Åter till verkligheten

Nu när sommaren är över så är jag tillbaka på min vanliga arbetsplats, vilket innebär att jag dels gått ner i arbetstid, men ändå är mycket tröttare än vad jag brukar vara.
Trots detta har jag ändå varit lite kreativ de gångna veckorna. Jag har både bakat bröd (efter det här receptet) och kokat sylt för första gången i mitt liv. Det var superenkelt, och jag kommer definitivt göra det igen, dock råkade jag koka för länge så att det blev mer marmeladkonsistens än syltkonsistens, men smakade lika gott ändå.
Ända sedan jag på min keramikklass för tre år sedan smakade plommonsylt så har jag förgäves försökt hitta detta i varje ny matbutik jag har gått in i. Jag använde mig av det här receptet ifrån Buffé nr 6 ifrån i år, men nästa gång kommer jag nog ha i mindre socker, då det hela blev väldigt sött.

Jag har också läst två odlingsböcker; Självhushållning på Djupadal och The secret gardener. I Självhushållning på Djupadal läste jag tipset att man om man har gröna tomater som inte mognar, kan hänga upp tomatkvistarna upp och ner i fönstret, och att de då kommer mogna. Ett trick som jag nu själv har prövat efter att ha råkat knäcka en kvist på min ena buske. Det funkade hur bra som helst, även om tomaterna fick en något annorlunda form än sina buskmognade kompisar.
Jag har efter flera försök genom åren nu lyckats odla upp och hålla liv i min oregano. Jag brukar använda den färsk (torkad funkar också bra vid brist på färsk) tillsammans med råstekt potatis och svarta bönor, med lite salt, svartpeppar och vitlök. Lite som en vegansk pyttipanna.

Då mina zucchiniplantor dog så valde jag att höstfixa balkongen istället, bort med döda luktärter och zucchini, och fram med Ljung och Alun, växter som såvitt jag har förstått ska tåla frost och kyla lite bättre.
Eftersom att jag numera allt som oftast börjar arbeta kl.06 på morgonen så börjar det bli dags för vantar, jag har lagt upp till ett par Helga från Vantar för alla årstider. Förhoppningsvis kommer mitt garn att räcka, men efter vad jag kan se verkar Araucania Ranco Sock ha slutat produceras, så risken finns att det bara blir en vante.
Efter att ha stickat slätstickade tröjärmar ett tag är det skönt med lite variation, så fort de är klara är det dags för oket, vilket jag verkligen har sett fram emot, det är alltid roligt att lära sig nya konstruktioner.

Odlingssommarens slut?

Sommaren går mot sitt slut, det är i varje fall så det känns med snålblåst, spöregn och åskan dumdrandes utanför mitt fönster. Då känns det lämpligt att börja sammanfatta lite. Den växt som har funkat bäst är utan tvekan mina två tomatplantor, de har vuxit till sig så att de är längre än mina 170cm, och de har gett oss flera röda tomater. Med förhoppningsvis ännu fler på ingång.

Efter att ha läst i boken Självhushållning på Djupadal under dagen så har jag lärt mig lite nytt om Zucchini/Squash. Zucchini är de små frukter med blomman kvar som jag har på min ena planta just nu. Squash är de större frukter som man får senare på året. Med lite tur kommer det med andra ord Squashfrukter om ett tag.

Jordgubbsplantan har också gett oss rikligt med söta bär, den senaste veckans torka samt min brist på vattning verkar ha tagit kål på den, tyvärr. Jag funderar på att plantera om den och försöka övervintra den, jag kan ju inte mer än misslyckas och ha en död planta till våren ändå.

Mina luktärter började efter en viss tvekan att blomma. Sedan kom värmeveckan, och de torkade in och dog. Jag känner mig som en dålig odlare som svikit mina växter när det varit som varmast. Det enda jag kan skylla på är att vår nya familjemedlem, Evo har tagit upp en del av min tid. Men hon förtjänar ett eget inlägg.

Regn och målarfrukost

De senaste veckorna har det enbart regnat här i Göteborg, och jag önskar att jag också var uppe i Norrland, bland höga berg och islandshästar. Men mest drömmer jag om att fly staden ut till en stuga ute på landet, omgiven av åkrar och träd. Eller kanske ännu hellre, en ensam stuga ute på en skärgårdsö utan grannar, med katten och sambon som enda samtalspartners under hela veckan.

När jag tittade till mina stackars växter på balkongen var de minst sagt genomblöta. De som inte hade förmånen att stå under tak bokstavligt talat badade i vatten. Trots detta är flera lite större jordgubbar på väg, några tomater har börjat skifta färg, och jag har kanske, kanske en zucchini på gång!

Det är svårt att förstå att vi förrförra helgen målade om mina föräldrars hus i strålande sommarvärme, och att det i morse när jag gick till jobbet fanns dimma i den höstkyliga luften.

Vår målarfrukost bestod av köpta frallor med veganost och naturell havreyoghurt med jordgubbar, vit nektarin och granola. Till det juice och kaffe. Bra bastant (något sen) start på dagen. Naturell havreyoghurt med färska jordgubbar och vit nektarin har dessutom varit sommarens favorit för min del. Helt fantastiskt gott!

Om mat

Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till mat. Som barn fick jag ofta höra att jag åt som en mus, eller en fågel. Allteftersom att jag blev äldre så byttes detta ut mot oroade vänner och släktingar som ifrågasatte om jag fick i mig den näring jag behövde, och om jag inte var lite väl smal numera.
Den första tiden efter att jag flyttat hemifrån så frågade mina föräldrar alltid vad jag hade ätit under dagen när vi pratade över telefonen, de märkte det nog inte ens själva.  

När jag var elva år så ville jag bli vegetarian, men fick inte för mina föräldrar, det dröjde tio år tills jag fick min vilja igenom.  Nu till sommaren så har jag varit vegan i fyra år, och att bli vegan var ett av de bästa besluten jag har fattat. Man möter många förutfattade meningar, och frågor som vegan. Den vanligaste är om det inte är jobbigt att äta ute, få i sig protein o.s.v, och nej, det jobbigaste är inte att få i sig protein, eller att äta ute.
Det jobbigaste är all oförståelse man möter, från jobbarkompisar som trycker upp sin lunchkorv i ansiktet på en och säger mm. bacon, från folk som proklamerar "jag älskar kött och äter massor varje dag" i sina försök att provocera fram en reaktion ifrån mig. De gör det gärna när jag äter min egen, djurfria mat. Som om den provocerar dem, och ger dem rätten att bete sig illa.
Tröttsamt, är vad det är. 

När jag är ledig så passar jag gärna på att göra en superfrukost. Nybakat bröd, egengjord hummous, smoothie. Eller som idag, havregrynsgröt med banan, gojibär och sojamjölk, plus knäckebröd med avokado och egengjord juice till.
I julklapp förra året fick jag en råsaftcentrifug, och även om det tog mig ett tag att komma igång med den så är den min nya favoritkökspryl*.
Jag har alltid haft lite svårt för grönsaker (ironiskt nog) men nu kan jag göra juice av dem istället!

Några favoriter hittills: 

2 gröna äpplen + en näve spenat + 10 cm gurka + 5 cm ingefära + 1 citron

Ett paket jordgubbar + 1 rött äpple + 2 apelsiner + ett knippe färsk mynta

Ett paket hallon + 1 rött äpple + 1 apelsin (dagens juice)

*Jag tycker det är problematiskt med detta abnorma hälsofokus som finns i dagens samhälle, där en arbetsgivare kan sätta som krav att man tränar flera gånger i veckan i jobbannonsen, eller ha löneavdrag ifall man inte gör det. 
Dagens fokus ligger mer på att förbättra sin egen kropp och sitt eget leverne än på att förbättra samhället för alla. 
Detta stora fokus på individen och inte kollektivet är en del i försämrad sjukvård när alltfler väljer privata aktörer, när alltfler väljer privat inkomstförsäkring och inte a-kassa. 
För folk vill ju så gärna ha ett bättre liv, och hur kan man klandra dem? 

Långsamma timmar

Det känns som om tiden har saktat ner, som om den tagit ett djupt andetag och håller andan innan den springer iväg. Dagarna går långsamt.

Som tur är så har jag mina tomatplantor att mäta tiden med.
Skillnaden i längd från en vecka till den nästa är rätt enorm i mina ögon. Så allt rullar tiden på.

Min Lavendel har börjat komma upp nu. De tre solrosfröna jag planterade i förra veckan har börjat visa sina nya stjälkar, Oreganon är på gång och mitt köksfönster fylls långsamt av små växande, ätbara gröna ting.

Nu väntar jag bara på att Spenaten och Ringblommorna ska komma upp förgylla balkongen med sin närvaro.

Innan jag vet ordet av är det dags att så Mangold och Squash.
Våren är här!

Recept: Grytbröd

På min lediga tisdag förra veckan passade jag på att baka ett bröd jag länge velat prova, nämligen grytbrödet! Jag har haft receptet uppskrivet i en anteckning på datorn ett tag nu, och när min mamma gav mig sin gamla 70-tals gryta så fick jag den sista ingrediensen.

Dag 1: Blanda följande ingredienser i en bunke, plasta över och låt jäsa i rumstemperatur till nästa morgon.

7dl mjöl (jag använde mig av vetemjöl till bröd ett, och 5dl dinkelmjöl + 2 dl grahamsmjöl till bröd två)

0,5 tsk torrjäst

Ett knippe salt

3,5 dl vatten

Till bröd ett använde jag även 1 dl riven vegansk ost, men man kan smaksätta brödet med lite vad man vill.

Dag 2: Sätt ugnen på 230 grader Celsius.

När ugnen är uppvärmd ställer du in en gryta/ugnsfast form med lock, låt den stå där inne i 30 min. Under tiden brukar jag låta den mycket kletiga degen vila i en väl inmjölad kökshandduk.
När grytan är klar tas den ut, och degen läggs i, sedan får den stå inne i ugnen under lock i ytterligare 30 minuter.
Efter dess ska den stå där ytterligare en stund, men utan lock, ca 10 minuter borde räcka till.
Men då alla ugnar är individuella så kan det vara bra att hålla ett öga på brödet så att det inte bränns vid. Som belöning för den långa jäsningen får du ett snyggt och gott bröd, helt utan knådning.

Hjärtblad

Ledig måndag idag vilket betyder lyxfrukost. Smoothien är gjord på banan, naturell soyghurt, kakao, och linfröolja. Med en släng kakaonibs på toppen, nyttigheter förklätt till godis helt enkelt.

En kvinna på Gröna Boden sa till mig en gång att det, speciellt i vintertider, är extra bra att smörja huden också från insidan. Så linfröolja på insidan och kokosolja på utsidan är mitt recept för att motverka vintertorr hud. Funkar bättre än alla de olika hudkrämer jag genom åren måste ha lagt ner en smärre förmögenhet på.

Idag har jag också planterat om mina små tomatplantor som hade vuxit sig så höga att de slog i taket på drivhuset. Man kan nu också se början på de små tomatbladen mellan hjärtbladen. Återstår att se ifall jag är en odlare eller inte. Men en kan ju alltid hoppas.