Dirt and daisies hit the pave

Ett blomblad genom lupp.

Ligger här och laddar upp bilder i ett försök att smita från allt jag borde/måste/inte vill göra. Har varit sjukt inställd på mikroperspektiv det senaste, mest för att jag äntligen lärt mig kameran ordentligt. Blommorna skaffade jag mig för några veckor sen till lägenheten och balkongen så de blev ett solklart motiv. De är inte lika fina nu som de var då, lyckas väl så småningom ta livet av dem. Men livet är härligt ändå.

No nuclear!

Jag har idag hållit ett tal. För hundratals människor. Det blev filmat. Finns på organisationens hemsida. Men det här är vad jag egentligen ville säga:

Det är idag 25 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Under det kvarts sekel som har gått sedan dess så har den svenska regeringen öppnat upp för byggandet av nya reaktorer, men också för uranbrytning i Sverige. En praktik som i andra länder har lett till ökade cancerfall och missbildade och dödfödda barn. En aspekt som ständigt tycks saknas i diskussionen är medmänsklighet. Vårt bruk av kärnkraft leder till att fattiga i Indien varje dag måste gå på intorkat radioaktivt bottenslam från avfallsdammarna. Vårt bruk av kärnkraft leder till att invånarna i andra länder lider och dör.

Kärnkraften har i varje skede av sitt liv potential att skada människor, detta börjar redan i det första stadiet; uranbrytningen. Det är inte rättvist mot de som bor där uranbrytningen sker att vi fortsätter med våran ovana när det idag finns förnyelsebara alternativ som skulle kunna användas till att göra Sveriges elkonsumtion 100% förnybar till år 2024.

Parollen ”No more chernobyls” har nu i år fått sällskap av ”No more Fukushimas”. Hur många fler kärnkraftshaverier krävs det för att få politikerna att satsa på de riktiga hållbara energikällorna sol-, vind- och vatten- och våg- kraft?

Sverige är ett av de länder i världen som har bäst förutsättningar för förnyelsebar energi, det är dags för politikerna att öppna ögonen och agera nu för klimatet och människornas skull.

Detta var dock inte det jag sa. Men jag är ändå nöjd.

Babushka

I väntan på annat: Babooshka.

Nattljus

Månen var så stor och stark igår, även om den aldrig fastnar bra på bild.

Vardagströst

Jag behöver solsken nu. Och D-vitamin. Förkylningsfria dagar. Snart så.

Den obevekliga verkligheten

Den här dagen har varit sådär minst sagt. Världen är hemsk och ibland vet man inte hur man ska hantera den. Ibland möter man för mycket hjärtslitande faktorer på samma gång och blir distanserad från det goda i livet; från solljuset, från vännerna och från skratten.

Jag hittade mitt pass i alla fall så kan åka till Berlin på torsdag. Det ska bli fint. Här är ett par bilder från den senaste tiden.

Kakan är en kladdig chokladkaka med jordgubbar i som jag gjorde för ett tag sen, riktigt god blev den. De andra bilderna är från min balkong, från den första morgonen jag kunde äta frukost i solen.

Jag har gömt mina drömmar precis där din axel blir till hals

Jag tänkte skriva något jätteklyschigt och pretto om kärlek och vara helt "åhvadjagärdjupochmelodramatisk", det har varit en sån dag idag. Men jag skiter i det. Här är min fåtölj istället.

 

Naïve

Har idag insett hur naiv jag har varit. Visst vet jag att det finns de som inte bryr sig ett skvatt om klimatförändringarna, men total klimatkrisförnekelse var något som jag trodde enbart amerikanska politiker sysslade med.
Ack så fel jag hade. Idag har jag så upptäckt att det finns många som inte tror på klimatproblematiken. Det finns en hel blogg (med många läsare) tillägnad fenomenet. Detta har fått mig att inse att jag inte bara bör ha koll på "mitt eget folk" utan jag bör också ha koll på de med en åsikt motsatt min egen.
Det är lite utav en bubbla som har brustit. Min miljökämpe-bubbla. Att plötsligt inse att dessa människor är verkliga, de som tror att klimatkrisen är en konspiration. Det känns inte bra i hjärtat.
Jag hade långtgående planer på en lång debattartikel den 26 april med anledningen av 25-årsdagen sedan Tjernobyl, men med de senaste dagarnas utveckling i Japan så känns det som om jag borde skriva den nu. Inte senare.
Risken finns att det om ett par veckor inte längre kommer finnas i folks medvetanden att det har hänt en kärnkraftskatastrof i Japan. Hur många är det idag som tänker på händelserna i Egypten, eller folket i Libyen som fortfarande kämpar?
En katastrof, vare sig humanitär eller miljömässig, är bara närvarande så länge som dess nyhetsvärde varar. Det är rätt kasst, tycker jag.

Världens fetaste duvor

... kanske i alla fall? Duvor har ju en tendens att burra upp fjädrarna mycket men nog är detta ett praktfullt exemplar? De huserar hursomhelst i trädet utanför min lägenhet och jag gillar sällskapet.

8:e mars

Tja internationella kvinnodagen/semmeldagen kom och gick och jag åt ingen semla men jag och typ alla jag känner gick med i 8:e mars-tåget som vanligt. Men alla de kände och alla som de kände kände måste varit där för det var så sjukt mycket folk. Jag är tvådelad när det kommer till internationella kvinnodagen. Å ena sidan är behovet av en sådan dag en symbol för kvinnokampens misslyckande. Å andra sidan är det så jävla gött att demonstrera, skrika och känna att jag inte är ensam om att vilja förändra samhället. Det får en att orka ett år till med lägre lön, mindre benplats på bussen och rädsla när man går hem i mörkret.

Feminist - javisst!

Satt igår och såg på dessa två dokumentärer på svt play. Och det skrämmer mig att se kvinnor som är nöjda med dagens situation, och som är rädda för att kalla sig för feminister. Nu har kampen för kvinnors rättigheter varit en del av min uppfostran, jag blev uppmuntrad till att läsa feministisk litteratur som tolvåring och det har kanske haft en stark påverkan. Men hur kan någon kvinna idag vara nöjd med att ha en lön som är lägre än vad en man med samma arbetsuppgifter får? Det är i dagens samhälle inte enbart mannen som försörjer en familj, många kvinnor delar inte heller sin ekonomi med en man, de inbyggda löneskillnaderna fyller ingen funktion. Är det inte på tiden att vi ändrar felet i systemet som skapar den här sortens klyftor? Är det inte på tiden att vi börjar betrakta människor som individer, och inte som olika kön? Som Donna Harraway skriver så blir allting kvinnor gör bedömt utifrån deras kön, och eftersom att mannen är normen i dagens samhälle så kan det kvinnor skapar inte bli annat än fel då det inte är skapat av en man. I dagens synsätt så kan kvinnor inte vara objektiva då vi inte är män, och alltså blir allting vi gör påverkat av vårat kön. Men jag är en person, inte enbart en kropp. Man kan ju tycka att det är konstigt att inte också mannen bedöms utifrån sitt kön, men så lever vi också i ett patriarkat, så länge som ett kön är normen för alla människor (av alla kön) så kan vi inte bli helt jämställda. I krig världen över används våldtäkt som ett vapen, men det är ett vapen riktat (främst) mot kvinnan. I "Dokument Utifrån - Wallströms Resolution" konstateras att det numera är farligare att vara kvinna i ett krig än vad det är att vara soldat. Samtidigt sitter vissa (som kallar sig själva feminister) och är nöjda med dagens samhälle och den jämställdhet som vi hittills har åstadkommit. Jag kan inte låta bli att bli provocerad. Vad hände med solidaritet? Vi kan inte nöja oss med ett samhälle där våldtäkt förekommer, där kvinnor får lägre löner pga sitt kön, eller där kvinnor ständigt blir förknippade med sitt kön i första hand och sin personlighet i andra hand. Jag är oerhört tacksam för de tidigare generationer som har kämpat så att jag idag kan gå och rösta, studera på universitetet och bestämma över mitt eget liv som en fri och myndig individ. Men jag är inte nöjd, det är dags för kampen att fortsätta så att kommande generationer inte behöver plågas av våldtäkt och lägre löner enbart pga samhällets könstrukturer och synen på mannen som normen. Jag är feminist, och jag är stolt över det.

Ride it all out like if you were a bird

Ursäkta min frånvaro, har haft bastant mycket att göra det senaste med London-resa, inflytt i nya lägenheten och försök till att plugga ikapp i skolan. Londonresan var fantastisk, underbar, härlig och det är lite trist att vara tillbaks om jag ska vara ärlig. Men nu är jag i alla fall inflyttad på riktigt i min fina lägenhet och det börjar arta sig med möblering och sådär. Inskaffade en guldfåtölj igår! Fortsättning följer...

Avant-garde

Jag prokrastinerar och bakar bröd istället för att skriva på min nästan (ehum) färdiga hemtenta som ska in imorgon. Detta kanske kommer bli en lång natt med massor av kaffe, och då är det ju i alla fall tur att jag har bröd?


Imorgon är inte bara den dag då hemtentan ska in, det är också den dag då det kulturmagasin som jag har varit med och startat upp ger ut sitt första nummer. Missa inte att gå in och läsa det.

"Vad fint med en bukett också"

Nej. Fint som snus är vad det är. Precis som detta. Imorgon tar jag en dagspaus från hemtentaskrivandet för att protestera mot uranbrytning i västergötland. Vad gör du?

En vecka tidigare

För en vecka sedan hittade jag en fin blogg där kvinnan bakom bloggen varje dag lägger upp en bild på dagens frukost samt dagens soundtrack (och det skadar ju inte att hennes musiksmak till stora delar överensstämmer med min egen). Jag blev väl lite inspirerad och gör därför samma sak. Så låt mig med andra ord presenetera Förra Söndagens Frukost:

Idag, däremot, var första dagen på det nya året som jag använde mina solglasögon, min vårlängtan är numera inte nådig. Det hjälper lite att dansen numera har dragit igång, på onsdag bär det av till lite contemporary, även om jag fortfarande är lite putt över att missa Underkastelsen. Den har premiär den 23 april, men jag antar att jag numera har något att se fram emot helt enkelt. Dock så kommer jag missa möjligheten att ställa frågor till mannen som har gjort filmen. Men men, vad offrar man inte för dansens skull?

2 (läs 3) kg blodapelsiner = vanvettigt?

Josephine har stuckit till London, och ja, jag är lite avundsjuk, det ska allt erkännas. Själv sitter jag hemma och tvättar kläder i badkaret, tittar på en hippietunika som jag bra gärna hade velat ha haft om den inte hade varit så dyr, och om jag inte hade varit rädd för att den inte ska passa. Upptäcker hur otroligt bra en palestinasjal passar som huvudbonad och äter hembakta kakor. Snart blir det film, och imorgon möte med chefen för att diskutera nya jobbet. Men det går inte upp emot London. Inte alls. Kanske är det dags att skaffa nytt pass nu.

Tydligen börjar dansen i övermorgon, eller är det den kommande veckan? För visst är det sportlov just nu för folk som inte läser på universitetet? Eller borde man kanske packa ner sina haremsbyxor och pallra sig iväg till järntorget i övermorgon och chansa på att dansen kanske börjar trots allt?


På onsdag är det garanterat dans dock, och jag hade hellre befunnit mig någon helt annanstans, nämligen på förhandsvisning av filmen Underkastelsen. Mannen bakom filmen, Stefan Jarl, kommer vara där. Och detta är en film som jag har väntat på och har velat se ända sedan jag först hörde talas om den förra året. Kanske är det lite okej om jag gör något fult och hoppar dansen den första gången? Eller?

Le Ondon

Nu drar jag till London över helgen! Okthanxbythen!

(Och ha kul på dansen Jennie! Så tråkigt att jag missar första gången.)

Pausbilder

Lyssnar på det här och det här.

"Det är vad man kallar en prosess"

Jag håller på och röjer i mitt gamla rum för att avgöra vad som ska få följa med till lägenheten och detta leder till upptäckter av tidigare glömda ting. Hittade en anteckningsbok från när jag inte kan varit mer än nio år i alla fall men tydligen var jag bekymrad över hur världen såg ut. I den här början på en novell kan man urskilja mitt begynnande klasshat (med bibehållen stavning):

"Det var sommarlov. Karin och hennes mamma städade. Dom var mycket fattiga och hade bara 349 miljoner på banken. Dottern fick bara 1 miljon i veckan och förelldrarna hade knappt pengar att köpa mat för mamman fick bara 34 tusen att köpa för. Det märktes på långt håll att dom var fattiga för huset dom bodde i var indränkt i guld. Dom var så fattiga att dom bara hade 275 hembiträden. Familjen hade bara vunnit nobelpriset för rikaste familj 20 gånger så du må tro att dom var fattiga och dom hade bara råd att sätta nån i fängelse varranan dag. Kan du tänka dig det va?"

En annan text döpte jag till "Ett barns liv" med den alternativa titeln "Verklighetens krig". Den här är inte lika mycket satir utan mer miserabel.

"Vissa tror inte att det är så svårt att vara barn men det är det. Okej! Man behöver kanske inte behöva betala några skatter eller så men man har sina egna problem. Ta tlx alla krig ute i världen som dom vuxna skapar. Vem är det som får sota för det jo barnen! Dom vuxna får världen att gå under. Sluta! Sluta! Det här är ingen lek tillockmed vi barn vet det. Men så finns det några vuxna som fattar och hjälper oss. Sånna borde det finnas fler. Det finns några föreningar också tlx RadioHjälpen, FN och Röda Kostet det är bra föreningar. Vi barn som lever här i Sverige har det ju väldigt bra så vi ska väl inte heller vara så kräsna men om alla hade det lika bra så skulle ju ingen blitt kräsen. Och jag fattar inte varför dom vuxna inte kan sluta upp med att kriga. Sen så kommer ju krigspel som man spelar på T-Vn eller på dartorn och det lär barnen att göra samma sak när dom är vuxna. Det är vad man kallar en prosess för om ingen stoppar det nu så kommer det att vara krig i alla tider. Och dom vuxna förstör också ständigt miljön samtidigt som dom krigar. Varför gör ni så att människor blir utan hus? Ni förstör för er skälva och för andra och ni förstör för naturen. När barn tittar på mördar-filmer som är tänkta för vuxna så händer det att barnen blir rädda och då tröstar ju föreldrarna och säger att det bara är på låssas och att gubbarna reser sig upp igen sen och då tror barnen att det är okej att gå ut och slå ihjäl nån, han reser ju sig upp igen. Ni är så himla själviska så det är inte klokt."

Jag kan inte annat än instämma. (Fast kanske inte i det där med att tv-spel uppfostrar mördare även om det säkert inte är nyttigt för barn att se ens fiktivt grovt våld. Men det här var ju i slutet av 90-talet när alla hypade faran med tv-spel.)

Brääkfust

 

Frukosten idag blev mitt nybakade morotsbröd med keso och avocado, samt vitaminbrus som har en väldigt läskig neonfärg. Receptet till brödet kommer från den underbara UnderbaraClara och finns här. Mycket gott, saftigt som tusan.