Naïve

Har idag insett hur naiv jag har varit. Visst vet jag att det finns de som inte bryr sig ett skvatt om klimatförändringarna, men total klimatkrisförnekelse var något som jag trodde enbart amerikanska politiker sysslade med.
Ack så fel jag hade. Idag har jag så upptäckt att det finns många som inte tror på klimatproblematiken. Det finns en hel blogg (med många läsare) tillägnad fenomenet. Detta har fått mig att inse att jag inte bara bör ha koll på "mitt eget folk" utan jag bör också ha koll på de med en åsikt motsatt min egen.
Det är lite utav en bubbla som har brustit. Min miljökämpe-bubbla. Att plötsligt inse att dessa människor är verkliga, de som tror att klimatkrisen är en konspiration. Det känns inte bra i hjärtat.
Jag hade långtgående planer på en lång debattartikel den 26 april med anledningen av 25-årsdagen sedan Tjernobyl, men med de senaste dagarnas utveckling i Japan så känns det som om jag borde skriva den nu. Inte senare.
Risken finns att det om ett par veckor inte längre kommer finnas i folks medvetanden att det har hänt en kärnkraftskatastrof i Japan. Hur många är det idag som tänker på händelserna i Egypten, eller folket i Libyen som fortfarande kämpar?
En katastrof, vare sig humanitär eller miljömässig, är bara närvarande så länge som dess nyhetsvärde varar. Det är rätt kasst, tycker jag.