Tja internationella kvinnodagen/semmeldagen kom och gick och jag åt ingen semla men jag och typ alla jag känner gick med i 8:e mars-tåget som vanligt. Men alla de kände och alla som de kände kände måste varit där för det var så sjukt mycket folk. Jag är tvådelad när det kommer till internationella kvinnodagen. Å ena sidan är behovet av en sådan dag en symbol för kvinnokampens misslyckande. Å andra sidan är det så jävla gött att demonstrera, skrika och känna att jag inte är ensam om att vilja förändra samhället. Det får en att orka ett år till med lägre lön, mindre benplats på bussen och rädsla när man går hem i mörkret.
Jag är också väldigt ambivalent inför kvinnodagen.
SvaraRaderaInnebär existerandet av en kvinnodag att de resterande dagarna tillhör männen?
Och borde inte alla dagar vara en dag att uppmärksamma kvinnors rättigheter?
Samtidigt så får man kanske vara glad att det överhuvudtaget uppmärksammas en gång om året? Plus att jag älskar att demonstrera, det gör mig alltid så glad på något vis (antagligen för att jag då ser att det finns andra männsikor som ser på världen som jag gör).