Siri och filtmakeriet

I förra veckan lossnade fästet mellan vajern och stickan på den rundsticka jag stickar min Pop Spots med, trots idogt tejpande håller den inte ihop och maskorna ramlar av (duh) när den hela tiden lossnar. Det hela slutade med att jag repade upp spetskanten och satte resten av maskorna på en annan rundsticka fram tills dess att jag får tillfälle till att köpa en ny vajer.

Detta har dock gynnat mina andra något missgynnade projekt, och jag har plockat upp Sirikoftan igen. Jag är nu framme vid avdelningen för ärmarna, och än så länge ser det bra ut.

För två veckor sedan köpte jag in lite mer av det garn som jag virkar en filt av. Jag har tidigare virkat tre mormorsrutefiltar i olika stil, och det här garnet var på väg att bli en fjärde när jag hittade mönstret Sunny Spread och genast kände att garnet hade ett annat öde. Tänk er att rutorna runt rundlarna kommer gå i en ljust ljusgrå eller beige nyans. Jag är långt ifrån färdig med mängden rundlar som kommer krävas, men det är skönt att ha ett litet virkprojekt vid sidan av, och filtar kan man ju aldrig ha för många av. Även om nästa filt troligtvis kommer bli av den stickade sorten.

En Göteborgsgrå helg

Det har varit en ovanligt grå helg med tanke på att den här veckan annars har varit den första där man verkligen har kunnat känna att våren är på väg. Katterna som har njutit av solskenet på  balkongen den här veckan har vägrat gå ut. Jag klandrar dem inte.

En vecka efter den första sådden har faktiskt alla frön börjat ta sig upp. Gurkskotten har jag planterat om idag, men det råder stor brist på krukor i lämplig storlek, och numera är det också brist på jord. Som tur är behöver tomatskotten inte planteras om riktigt än, och chilin kom upp först i förrgår och är än så länge ett litet miniskott.

Den här helgen har varit lugn, och jag har spenderat den med att dricka kaffe, läsa, spinna garn, dricka ännu mer kaffe, sticka och baka. En perfekt helg i mina ögon. Till nästa helg hoppas jag på vårsol, fågelkvitter och skogspromenader.

Spinning Jennie

Fick Jennie att visa mig hur hon spinner sitt garn. Måste kanske skaffa en egen snart för det ser så roligt ut.

På garnfronten en del nytt

För ett par år sedan gick jag en keramikkurs varje fredag, varje vecka hade någon med sig fika, och vid ett tillfälle hade en av kursdeltagarna med sig plommonsylt och kex. Jag hade aldrig ätit plommonsylt tidigare och blev smått överförtjust, nästan som besatt. För varje matbutik jag gick in i granskade jag noggrant sylthyllan i min jakt på plommonsylt. Jag har fortfarande inte hittat en enda butik i Göteborg som säljer plommonsylt. Som tur är så är plommonsylt löjligt enkelt att göra själv.

Till en rätt stor burk plommonsylt gick det åt tio mogna blåröda plommon, ett par teskedar vaniljsocker och ca 3dl syltsocker, jag är osäker på den exakta mängden då jag helt sonika hällde i det som fanns kvar efter mitt senaste syltkok.
Börja med att kärna ur och skala plommon, skär dem sedan i småbitar.
Lägg dem i en kastrull tillsammans med syltsockret och vaniljsockret och låt alltihop koka upp under omrörning. Låt koka ett par minuter tills fruktbitarna har lösts upp. Ta av från värmen och skumma av noggrant. Glöm inte bort att sterilisera syltburken, jag lät min burk stå i ugnen i tio minuter på 100 grader.

Ett smart sätt att ta tillvara på restprodukter som annars bara skulle slängts bort, eller i bästa fall blivit kompost är att färga med dem. I det här fallet använde jag mig av plommonskalen från tio plommon. Garnet hade jag betat med vinäger innan då jag hade läst i en av mina böcker om växtfärgning att det skulle förstärka den röda färgen.

Färgen fick inte riktigt det djup jag hade hoppats på, och blev aningen blaskig så jag hällde upp garnet och det av färgbadet som fick plats i en stor glasburk. För att tillsätta lite extra färg hällde jag i ca 2 matskedar mald gurkmeja.

Efter en vecka i vårt köksfönster var det dags för garnet att komma upp ur sitt bad, jag sköljde ur det och hängde upp det på tork.  Resultatet blev kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på, men jag har ändå lärt mig att färgen inte blir bra om jag försöker färga 100 g ljusgrått garn med tio plommonskal.

 Spinningen går det bättre för, och jag har precis spunnit klart den sista halvan av det som ingick i ett prova på paket jag beställde. Det gråa nystanet är mitt första handspunna garn, och det vita nystanet är mitt andra handspunna garn. Det vita är betydligt tunnare och jämnare än det gråa, och min nästa utmaning blir att spinna så jämnt som möjligt, så att jag kan få en så jämn slutprodukt som möjligt.
Bägge mina två första nystan är på ca 50 g vardera, och jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag ska göra med dem tills jag såg ett par superfina virkade korgar på Pinterest härom dan där de har använt ett tjockt garn för basen, och ett tunnare för kanterna. Jag tror det kan bli bra.

Söndagsstillhet

Igår sådde jag årets första frön, och nu väntar gurka, tomat och chili på att växa upp ur jorden. Jag har jobbat extra långa dagar på jobbet den här veckan för att kompensera då jag jobbade lördag, och jag har varit lite stressad över att inte hinna så mina frön i tid, men nu känns det som om en tyngd har lyft från mitt bröst.
Odlingen är ju något som jag gör för att jag dels tycker att det är roligt, och dels för att jag bär på en dröm om att en dag vara självhushållande, och att lära mig vad som bör sås när är ju en del av det. Med det sagt känns det ändå rätt dumt att stressa upp sig över ett par frön som ska sås.

Idag har vädret ignorerat min vårlängtan, och det har istället fallit ett mestadels snöblandat regn hela dagen. Som kompensation för det högst bristfälliga vädret bestämde jag mig för att baka en kaka, eftersom att vi hade betydligt mindre mjöl hemma än vad jag trodde drygade jag ut med grahamsmjöl, vilket visade sig resultera i en oväntat god och saftig kaka.
Perfekt till dagens filmtittande med tillhörande stickning. Min Pop Spots sjal är snart klar och jag håller som bäst på att räkna ut hur många maskor jag behöver för att sticka den spetskant jag tänkt byta ut originalet mot.

Sockerkakan baserade jag på grundreceptet från boken Sockerkakor av Mia Öhrn och Claes Karlsson, med mina modifieringar blev receptet följande;

75 g mjölkfritt margarin
2 dl dinkelmjöl
1 dl grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
9 msk aquafaba (kikärtsspad)
2 dl strösocker
1,5 dl sojamjölk
100 g mörk choklad
Mjölkfritt margarin + ströbröd till formen

Börja med att smälta margarinet, vispa aquafaba och socker tills det blir vitt och pösigt. Blanda ihop alla torra ingredienser, vispa ner dem tillsammans med mjölblandningen, margarinet och aquafaba/sockerblandningen till en slät smet. Hacka chokladen i bitar och vänd ner dem i smeten. Grädda på nedersta falsen på 175 grader i ca 40 minuter. Stjälp upp kakan på en tallrik, låt svalna en stund innan du lossar på formen.
Avnjutes gärna ihop med en kopp kaffe med en skvätt av Oatlys iKaffe i.

Gammalt > nytt

Hittade denna pärla på Myrorna Hornsgatan för 80 kronor, vilket var precis den studiemotivation jag behövde.

Och våra pelargoner håller helt på att ta över världen.

Mina bästa poddar

Jag har två favoritformer av sociala medier, eller egentligen kanske det är så att det bara finns två former av sociala medier som jag överhuvudtaget tycker om. Dessa är i vilket fall bloggar (yay!) och poddar (woh!).

Nu tänkte jag tipsa om ett gäng härliga poddar som ger mig hjärnstimulans under tunnelbane- och tågresor. Är ingen poddkonnässör så kanske inte är så mycket nytt för de flesta, plus att några är nedlagda, men ändock.

1. Februaripodden
Ibland funderar jag på om min kärlek till Februaripodden beror på att den uppdateras så sällan och att Jonatan och Ola är såna jävla teasers. Men nä, det är egentligen för att det är himla spännande att lyssna på samtal om manlig sexualitet. Februaripodden, även kallad Impotenspodden, är den som jag blir allra gladast av när jag ser att det kommit ett nytt avsnitt. Med (spontant?) humoristisk framtoning snackar de mest om sex och relationer. Ingen reklam! Det är gött. Man kan stödja deras podd på Patreon istället, det sägs då att fler avsnitt ska komma och att Jonatans dotter ska få en sparkcykel. Hm. Börjar bli dags nu.

2. Brännässlor
Göran Greider och Gustaf Norén har en podd ihop! Alltför få känner verkar känna till detta och kan därmed inte ta del av det härligt flummiga och ideologiska pratet mellan dem. Fick på riktigt tårar i ögonen när jag lyssnade på det förra avsnittet och de pratade om den påtvingade reklamen samtidigt som jag åkte rulltrappa upp vid Östermalmstorg och gick förbi de enorma billboardsen. Det suger ut själen. Min dag blir alltid lite bättre och min hjärna lite mer öppen när jag lyssnar på Brännässlor.

3. Serial
Mycket populära amerikanska Serial går under en säsong igenom någon typ av mysterium och försöker reda ut vad som egentligen har hänt. Förra säsongen gick de igenom ett mord som en ung kille eventuellt har blivit oskyldigt dömd för - olidligt spännande! Den här säsongen handlar det om Bowe Berghdal, den amerikanska soldaten som blev tillfångatagen av talibaner i Afghanistan. Det är lite svårare att se vart det är på väg den här gången men jag följer ändå slaviskt.

4. Lilla Drevet
Den här stackars podden har väl vart lite i gungning i och med Kringlans urspårning och det faktum att alla i den ursprungliga P3-vänstern-casten har för mycket att göra för att fokusera på den. Beroende på vilka som är med är det också lite olika kvalitet och vibb i podden men den är alltid rolig och ibland riktigt jävla rolig.

5. Alex och Sigge
När jag sökte upp länken till deras podd hamnade jag på en Expressen-artikel där det stod att Alex och Sigge tjänar 200 000 kronor på varje avsnitt, så jag känner att de kanske är de poddare som allra minst behöver fler lyssnare. Men utifrån vad man hört behövs nog cashen ändå för att få Alex tornrumsprojekt att gå runt. Det här var en av de första poddarna jag började lyssna på och den håller än. Ibland blir jag lite trött på den, dels på grund av all reklam men också för att den stundvis känns manusskriven och baseras på samma struktur i varje avsnitt (det måste inte alltid landa i att Sigge presenterar någon knäpp teori som de ska testa). Jag har alltid kommit tillbaka till den för att de båda är såna himla bra berättare och verkligen ger av sig själva.

6. Pengar och politik
Min nyaste podd jag lyssnar på, fick tips om den för bara några veckor sedan. Mitt intresse för den bottnar i att jag har varit så ointresserad och okunnig om ekonomi men alltmer insett att det är svårt att klara sig i den här världen och förstå politik utan att även ha koll på detta. Sandro och Mikael förklarar bra, fast det är inte alltid jag hänger med. Det finns något lättsamt med podden som gör att det inte blir de där avsnitten man känner att man borde lyssna på utan faktiskt vill höra. 

7. Karin och Sara (nedlagd)
Det här var min favoritpodd när den lades ned så den får vara med här i listan ändå, för det finns ändå ett gäng avsnitt (typ 86 stycken) att lyssna på. Och det tycker jag man ska. Jag vet inte varför de slutade och jag brottades ett tag med en hemsk känsla av osund nyfikenhet och orimlig kränkthet på grund av det, men det har jag kommit över hyfsat nu. Problemet är väl att man lär känna de här underbara kvinnorna riktigt ordentligt genom den här podden vilket gjorde det smärtsamt när det tog slut. Som att en kompis inte längre vill prata med en och man inte vet varför. Som sagt, orimliga krav att ha på en podd! Dyk in i Karin och Saras värld för en härlig resa genom sorg och skratt, livscoachning och jävlar anamma.

8. Stickpodden (pausad)
Elin och Karin som har den här podden verkar helt underbara. Nu verkar de ha en liten paus men jag har som plan att lyssna igenom hela deras arkiv. De pratar om mönster de gillar, saker de stickar på och en del om deras vardag. Myspodd deluxe!

9. Lundellbunkern
 I kanske världens mest ambitiösa podd går tre personer igenom hela Ulf Lundells musikproduktion från första till sista skivan. De försöker samtidigt behålla förståndet och kommer in på alla möjliga samtalsämnen som relaterar till låtarna de hört. Jag har inte hört så många av avsnitten (det kommer ett nytt varje dag!) men har skrattat en del och tänkt gå på liveinspelningen av det sista avsnittet på Södra teatern den 2 mars.

Det var det! Letar ständigt nya poddar så tipsa gärna.

Att göra en turkisk slända

För att göra en turkisk slända behöver du: 

• Blomsterpinnar, strumpstickor, pennor eller tunna kvistar, du behöver totalt fem stycken
• Tråd, gummiband eller tejp
• Ståltråd, hårnål, gem eller liten krok
• Verktyg; fil eller sandpapper, såg, tång, sax

Jag använde mig av fyra strumpstickor vars femte kompis för länge sedan blivit avbruten, samt en avbruten galge.

Det första jag gjorde var att fila till den avbrutna änden på galgen så att den skulle bli lite mjukare. Jag sågade också ett smalt snitt på vardera sidan av toppen på mittpinnen. Obs! Behövs ej om man använder sig av en färdig krok.

 Sedan använde jag varpgarn till att binda ihop strumpstickorna två och två. Jag virade garnet hårt i varje ände innan jag knöt fast dem.

Efter att ha bundit ihop strumpstickorna två för sig är det dags att montera fast dem på mittpinnen.

Då min mittpinne är sned i slutet var det rätt enkelt att få upp sidopinnarna på mittpinnen.

De ska sitta överlappande så att de bildar ett likarmat kors.

Jag säkrade mina strumpstickor med garn.

Nästa steg är själva toppkroken. Har man en liten krok eller ståltråd hemma blir det betydligt enklare. Min första slända som jag gjorde är tillverkad på precis samma sätt, fast med ett tunnare, mer lättböjligt gem som krok.

Men efter mycket knixande lyckades jag tillslut böja till gemet någorlunda bra, de två ändarna på gem/ståltråden trycktes in i de två skårårorna jag sågade till i toppen av sländan. Till sist band jag fast kroken med varpgarnet, och klippte bort alla utstickande trådar.

Sländan är nu klar att användas och väntar enbart på att jag ska få tag på mer ull.

Odlingsplaner och kunskapsutbyte

Helgen har i vanlig ordning försvunnit alldeles för fort. Jag har börjat planera årets odlingar, och utöver morötter, rädisor, gurka, chili och sallad har jag även tänkt odla tomater, grönkål och jordgubbar. Efter förra årets halvt misslyckade zucchiniodling så är jag osäker på om det är värt att försöka odla det igen.

Igår var min vän Andrea hemma hos oss och lärde mig att spinna garn i utbyte mot att jag lärde henne att sticka sockar. Jag fick testa att spinna på hennes turkiska slända, och hon tipsade mig också om hur jag enkelt kunde göra min egna slända.

Nu är ullen på bilden redan uppspunnen, och jag har gjort ännu en slända, det var rätt roligt att tänka till lite, och försöka återskapa med vad jag hade hemma. I mitt nästa inlägg tänkte jag visa hur jag har gjort!

Med öppna ögon låt oss se livets rikedom

Jag längtar också efter vår och ljus! Just nu finns det alldeles för mycket att göra och för lite energi för att göra det. Idag lös solen nästan hela vägen fram till min kontorsplats på jobbet. Snart så.

Gult är inte fult

Årets första stickprojekt är klart, eller ja, det första projektet som är både påbörjat och avslutat i år i varje fall. Mina Rye-sockar är avmaskade sedan ett bra tag tillbaka, men tillsammans med mitt heltidsarbete, och mitt frenetiska stickande på min Pop Spots sjal så har de inte blivit bloggade ännu.

Jag har stickat dem med magic loop på rundsticka 3,0 mm, i mitt egenfärgade garn. Färgen kommer antagligen att blekas av lite med tiden, men det känns ändå helt okej med tanke på att exakt inga kemikalier har använts. Mönstret heter Rye, och finns gratis att ladda ner på Ravelry., mönstret är extremt grundläggande och lätt att hänga med i, tyvärr finns det enbart på engelska, men om man inte kan sticktermer på engelska går det rätt snabbt att googla fram dem. Det finns mängder med sidor som innehåller sticklexikon.

Just nu monogamstickar jag på min Pop Spots, mönstret är lättmemorerat och rätt så beroendeframkallande, på lite drygt en vecka har jag stickat lite mer än hälften (betydligt mer än på bilden med andra ord). Nu är ju varven något längre nu än vad de var i början, så klart, men jag hoppas på att snart vara färdig. Det enda som saknas sedan är den där perfekt buteljgröna ullkappan med rena linjer, och jag är färdig att möta våren. Jag längtar efter att se snödroppar och krokus i rabatterna så mycket att det nästan, nästan gör lite ont.

Sockbonanza!

Det är nånting märkligt betryggande med att sticka sockar, ett av mina allra första stickprojekt var ett par slätstickade sockar i ett av Regia's Kaffe Fassett sockgarn. Detta var innan jag hade lärt mig att sticka räta maskor istället för vridna räta så de ser rätt så konstiga ut, men jag har kvar dem, och använder dem än idag, sju år senare. 

Efter att ha hetsstickat julklappar till min familj så behövde jag ett projekt bara för mig, så jag la upp till ett par Rye socks i mitt gurkmejafärgade garn. Precis som förra vintern vill jag enbart sticka i gult, och helst av allt vill jag byta ut alla gardiner till shiborifärgade senapsgula och lindblomsgröna skira skapelser. Jag längtar, och väntar enträget på solsken och de första spirande bladen, för min del kan vintern gärna ta slut imorgon. 

I julklapp till Markus stickade jag dessa sockar efter Toe up afterthought heel socks mönstret, som precis som Rye socks finns gratis på Ravelry. Jag stickade Markus sockar med magic loop på 2,5 mm rundsticka. Garnet är Crazy Zauberball  i färgen 1660. 

Även pappa fick ett par sockar i julklapp, tyvärr hade han större vader än vad jag tänkt mig, så pjäxsockarna jag stickat fick han inte ens på sig. Längdmässigt var de dock rätt, och jag kommer sticka honom ett par nya sockar med samma längd istället, fast utan pjäxkrage. Man kan inte lyckas varje gång helt enkelt. 

Youtube Yoga

Min höst var riktigt jäkla bra. Det beror delvis på att jag hade en meningsfull syssla, min roliga praktik, att gå till varje dag. Det beror delvis på att jag hittade en ny fantastisk vän i Louise som jag delade lägenhet med framtill i lördags. Men en ytterligare faktor är definitivt att jag har hittat yoga.

Min erfarenhet av yoga sträckte sig till några pass på Friskis som slutat med dåligt självförtroende över min hemskt osmidiga kropp. Jag har aldrig hittat in i rörelserna eller kunnat koordinera dem med andningen. Men så kom Adriene in i mitt liv.

Jag hoppas att jag aldrig skulle gå med i en sekt men om det var Adriene som ledde den kanske jag skulle överväga det ändå. Någon minut i alla fall. Hon lär ut yoga gratis på youtube, har en riktigt bra attityd till vad syftet vad träning bör vara (styrka, balans, självförtroende snarare än en viss kroppsform eller prestation) och hon har fått mig att älska yoga genom sina roliga och pedagogiska videoserier "30 Days of Yoga" och "Yoga Camp".

Min kropp känns hel på ett sätt som den aldrig gjort genom någon annan träningsform och jag älskar att jag på grund av yogan får en stunds meditation och stillhet varje dag. Jag förstår inte varför det tog så lång tid för mig att hitta hit.

Sinnesro och tacksamhet

2015 är över, sedan ett par veckor tillbaka, och jag har försökt sammanfatta det sedan dess. 2015 var inget superår för min del, de senaste åren har faktiskt inte varit så super något av dem, och 2015 var inget undantag.

Jag ville sammanfatta mina guldstunder precis som Josephine har gjort här nedan, men jag kan inte, det blir bara blankt i mitt huvud. Inte så att allting har varit skit, för det har det inte, men jag har nog inte trivts så bra med mig själv tror jag.

Förra året blev de flesta av mina vänner klara med sina respektive kandidatexamen, och även om jag naturligtvis är väldigt glad å deras vägnar så känner jag mig ännu mer som ett misslyckande.
Jag skulle ha varit klar för tre år sedan, men jag klarade inte av det, och jag har nog känt mig rätt så vilsen sedan dess. Efter mycket rannsakande så tror jag att jag vet vad jag vill göra, och förhoppningsvis kommer jag ha ork till att börja plugga någonting nytt.
Jag vill, och tror att det kommer bli bra.

Nån gång i november-december bestämde jag mig för att under det nya året mer aktivt söka nya jobb, och att sedan säga upp mig. Men nu verkar allting redan ha löst sig, i slutet av december fick jag ett nytt jobb som än så länge två veckor in i anställningen känns bra, och jag känner mig tacksam mot livet.

Ungefär samtidigt som jag började känna mig väldigt färdig med mitt gamla jobb så läste jag om konceptet One Little Word på Sandra Hjorts blogg Atilio. Det ord som direkt poppade upp i mitt huvud samtidigt som jag läste var sinnesro, något som jag verkligen behöver mer av.
Sinnesro även när spenaten dör, sinnesro även när jag stickat fel och måste repa upp, sinnesro trots att jag bränt vid maten för tredje gången den här veckan, och sinnesro även om jag inte kommer in på drömutbildningen, jobbet går åt skogen, eller om vi inte hittar någon ny bostad när vårt andrahandskontrakt går ut.
Det löser sig alltid, det blir inte bättre bara för att jag stressar upp mig, det enda som händer är att jag mår dåligt. Sinnesro kommer nog bli bra för mig.

Den bästa julklappen ♥

Jag har ju som bekant börjat växtfärga garn det senaste året, det är superkul att experimentera med olika växter, och att försöka få fram olika färger. 

När man växtfärgar garn så brukar man färga det på härva, förra julen fick jag en nystmaskin av Markus, och jag har pedantiskt nystat om vartenda nystan sedan dess. 

Men med härvorna har det blivit problem, jag har krampaktigt försökt spänna upp dem runt knäna, och långsamt fått nysta ihop det till ett nystan. Så i år önskade jag mig, och fick en garnvinda!

Man spänner upp härvan runt garnvindan (t.h.) och låter ena garnänden löpa till nystvindan (t.v.), efter att man har kilat fast den är det bara att börja veva, och en kort stund senare har man ett superfint och staplingsbart nystan.

Jag ♥ min garnvinda och nystmaskin!

Guldstunder 2015

Stå med kinden mot en varm hästhals och blicka ut över Ammarnäsfjället.

Dansa på taket till Vrångöfärjan en sommarnatt med ljumma vindar i håret. 

Känna solen mot huden och träningsvärk i armarna, efter att ha tagit i ordentligt med spaden, under odlingdagar i Jonatans mammas trädgård.

Sova under stjärnorna på Vildmarksleden efter en lång vandring, ett dopp i sjön och en god middag med Pappa.

Få anställningsbeviset på mailen som en tidig födelsedagspresent den 14e december.

Hoppa rakt ner i kristallklart vatten på Styrsö och sen låta kroppen värmas upp mot klipporna.

Träffa världens tamaste och mysigaste får på Rörö.

Sitta och läsa framför en sprakande brasa med en bok och raggsockar på nyårsafton, med Jonatan i fåtöljen bredvid.

Sen var det ju ett jävla skitår politiskt. 2016 hoppas jag på vandringar och naturupplevelser, oväntade möten,  kroppslig och själslig balans, ekonomisk trygghet och möjligheter till solidaritet.

Åter

Nu har jag precis kommit hem, efter tre nätter hos föräldrarna på Hisingen, och fyra nätter i Falkenberg hemma hos svärföräldrarna. Jag har spenderat min ledighet med att dricka mängder med kaffe, äta chokladpraliner, sticka och läsa. Precis så som jag hade hoppats att ledigheten skulle spenderas. Det bästa är ändå att jag har fem lediga dagar kvar innan jag börjar jobba på min nya arbetsplats.

Jag lyckades dra med mig fästmannen och svägerskan ner till havet idag, och det var precis lika kallt och blåsigt som det ser ut att vara. Första gången den här vintern som jag upplevde att jag faktiskt frös om benen. Trots detta ställde min fina svägerska upp som handmodell till de julklappsvantar som jag har stickat i år.

Till min svägerska har jag stickat Sofia Cuffs av Kamilla Svanlund. De är stickade i Kampes två-trådiga ullgarn, på stickor 2,75. De var roliga att sticka, om än lite knepigt att lista ut vart tumkilen bäst borde placeras. Men jag hoppas och tror att de kommer värma hennes händer fint på jobbet under det nya året. 

Till min svärmor stickade jag ett par tumvantar efter ett eget hopklistrande av olika mönster. De är stickade på stickor 3,0 till mudden och 3,5 till resten. Garnet är fina Filcolana Gotländsk Pälsuld i två härligt mossiga gröna nyanser. 

Julen är något som jag mest förknippar med konsumtionshets och köphysteri, så i år har jag valt att i stort sett tillverka alla julklappar med mina egna händer. 

Mamma fick ett par tofflor stickade i mitt växtfärgade garn på stickor 4,0 med garnet hållet dubbelt. De är stickade efter mönstret Nola's slipper pattern, men jag har ändrat en del i det. 

Jag har dels räknat om antalet maskor för att kompensera mitt tunnare garn, jag har också stickat runt på strumpstickor, istället för fram och tillbaka på raka stickor som mönstret anger. 

Katterna har spenderat större delen av julen ute i svärföräldrarnas uterum. Evo var lite skygg och nervös i början, men lagom till att det var dags att åka hem igen hade hon vågat sig fram. Förhoppningsvis känner hon sig inte lika osäker nästa gång vi tar med dem dit. 

Chavez fann sig dock snabbt till rätta, och återupptäckte snart sina gamla favoritplatser. 

Bägge katterna är dock väldigt glada och nöjda över att nu vara hemma igen efter deras lilla äventyr, och matte också, såklart.