Jag ville sammanfatta mina guldstunder precis som Josephine har gjort här nedan, men jag kan inte, det blir bara blankt i mitt huvud. Inte så att allting har varit skit, för det har det inte, men jag har nog inte trivts så bra med mig själv tror jag.
Förra året blev de flesta av mina vänner klara med sina respektive kandidatexamen, och även om jag naturligtvis är väldigt glad å deras vägnar så känner jag mig ännu mer som ett misslyckande.
Jag skulle ha varit klar för tre år sedan, men jag klarade inte av det, och jag har nog känt mig rätt så vilsen sedan dess. Efter mycket rannsakande så tror jag att jag vet vad jag vill göra, och förhoppningsvis kommer jag ha ork till att börja plugga någonting nytt.
Jag vill, och tror att det kommer bli bra.
Nån gång i november-december bestämde jag mig för att under det nya året mer aktivt söka nya jobb, och att sedan säga upp mig. Men nu verkar allting redan ha löst sig, i slutet av december fick jag ett nytt jobb som än så länge två veckor in i anställningen känns bra, och jag känner mig tacksam mot livet.
Sinnesro även när spenaten dör, sinnesro även när jag stickat fel och måste repa upp, sinnesro trots att jag bränt vid maten för tredje gången den här veckan, och sinnesro även om jag inte kommer in på drömutbildningen, jobbet går åt skogen, eller om vi inte hittar någon ny bostad när vårt andrahandskontrakt går ut.
Det löser sig alltid, det blir inte bättre bara för att jag stressar upp mig, det enda som händer är att jag mår dåligt. Sinnesro kommer nog bli bra för mig.
Jag vet hur det kan kännas när andra verkar så himla ambitiösa och lyckade medan man själv inte vet vad man vill göra eller hur man ska ta sig dit. Jag känner så typ en gång i veckan nu - för ett år sedan var det varje dag. Men du är inte ett misslyckande. Livet är inte evolutionärt, man behöver inte bli nåt, målet är att existera - inte att prestera. Dock väldigt nyfiken på att höra vad det är som du funderar på att göra härnäst!
SvaraRaderaJag vet ju att du har rätt, egentligen, men det blir bara så svårt att ta in när det känns som att jag aldrig kommer komma någonvart.
RaderaJag vill kunna dra ner på min arbetstid för att få tid över till sånt jag vill göra, inte behöva arbeta mer än heltid för att ha råd att äta.
Livet får så mycket meningslöshet över sig när det enda man gör är att gå till en arbetsplats där man bara existerar.
Jag önskar verkligen att jag visste vad jag vill, och hur jag ska nå dit. Men jag vet ju att du har rätt, egentligen.