tisdag 20 december 2016

Det år som har passerat

Såhär när året närmar sig sitt slut så är det ju väldigt trevligt att kanske utvärdera lite grann, Underbaraclara har en så himla bra årssammanfattning att jag prompt snor hennes lista rakt av:


Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Åkte till Afrika, blev kompis med min menskopp (mer om detta kommer i ett senare separat inlägg pga. älskar min menskopp!), drog ut min ena visdomstand, bodde i en annan stad än Göteborg.
Genomdrev du någon stor förändring? Bytte jobb två gånger, flyttade till Mariestad och började plugga till trädgårdsmästare.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? En av mina kursare fick sitt första barn, annars nej tror jag?
Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? Kommer inte på något speciellt datum, är överlag dålig på att minnas specifika datum då olika händelser har skett. Så nej, min kära SO-lärare i åttonde klass, jag minns inte vilket datum det var, eller vad jag gjorde den dagen jag bröt handleden, din teori om att en alltid minns exakt vad som hänt en sådan dag är nu falsifierad.
Dog någon som stod dig nära? Min mosters man.
Vilka länder besökte du? Gambia och Senegal. 
Bästa köpet? Eftersom att jag har levt utan någon formell inkomst sedan studiestarten (får inget studiemedel pga. tidigare oavslutade studier) har jag inte kunnat köpa saker, dock har jag ”indirekt köpt” (läs fått i födelsedagspresent) ett par nya glasögon i rätt styrka och med bättre bågar, så oerhört värt att kunna se min omgivning även när jag inte har haft råd med kontaktlinser.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att kunna säga upp mig från en arbetsplats jag vantrivdes på för att sedan börja på en ny jag älskade. Att jag kom in på trådgårdsmästarutbildningen. Att Markus och katterna (och jag själv då också) har mått bra.
Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Ehum.. Studiemedel? Att gå från en stadig månadslön till cero dinero är mer påfrestande än vad jag kanske velat erkänna för mig själv.
Vad önskar du att du gjort mer? Varit ute i naturen och mer närvarande i nuet. 
Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig.
Favoritprogram på TV? The Night Of var ohemult bra, Resten av Sverige så himla intressant och viktig, Trädgårdstider har jag precis upptäckt och jag älskar den, så tacksam till den som tipsade mig om den.
Bästa boken du läste i år? Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Läs den! Läs den!
Största musikaliska upptäckten?  Att jag helt har tappat mitt ständiga sökande efter ny spännande musik. Jag har gått från att ständigt sätta ihop nya spellistor och leta efter rätt låtar till att knappt lyssna på musik alls. Det enda tillfället jag har lyssnat har varit när vi trimmade (gräs) på jobbet.
Vad var din största framgång på jobbet 2016? Att jag sa upp mig från ett jag vantrivdes på, avslutade en gammal timanställning och hade mitt första jobb i min blivande bransch.
Största framgång på det privata planet? Att jag vågade bryta upp från invanda hjulspår och söka till min drömutbildning.
Största misstaget? Att jag började jobba på mitt supportjobb vars stress gav mig mängder med migränanfall och en konstant halsbränna som fortfarande kommer tillbaka då och då, flera månader senare.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Första halvan ledsnare, andra halvan gladare.
Vad spenderade du mest pengar på? Om vi bortser från livsnödvändigheter som mat och busskort? Garn (vilket i min värld i och för sig är en livsnödvändighet).
Något du önskade dig och fick? Bättre psykiskt mående.
Något du önskade dig och inte fick? Att kunna springa utan att få benhinneinflammation. Kan seriöst inte ens springa till vagnen utan att ha asont i flera dagar därefter. Om någon vet en lösning så tages den tacksamt emot. 
Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Fick frukost på sängen då jag hade tagit ledigt från jobbet, tror att jag spenderade resten av dagen med Markus och katterna.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om vi hade löst alla klimatproblem, och om amerikanerna inte hade valt en ny president som anser att klimatproblemen inte existerar, som istället utser Exxon Mobiles VD till utrikesminister och planerar att dra in alla ekonomiska anslag till Nasas klimatforskning.
Vad fick dig att må bra? Att sitta hemma, med en katt i knät, en kopp kaffe på bordet, Markus vid min sida och en stickning i händerna.
Vem saknade du? Alla vänner i Göteborg.
De bästa nya människorna du träffade? Min nya klass, och så klart alla mina fina arbetskamrater från kyrkogården <3
Mest stolt över? Att jag faktiskt vågade säga upp mig, söka och börja på nya jobb, och framförallt börja på en ny utbildning i en för mig helt okänd stad.
Högsta önskan just nu? Att Trump inte blir president. Att världen samlar sig och inser att vi behöver jobba med klimatproblemen nu, inte om tio år. Att kolet får stanna i marken. Att Dakota Access Pipeline inte blir av. Att Sverige slutar utvisa människor till död och fördärv. Att västvärlden slutar utnyttja globala syd. Osv. Osv.
Helt privat, för min egen del, så hoppas jag att CSN beviljar mig studiestöd för nästa termin, de får hemskt gärna ge mig lite retroaktivt för höstterminen också /mvh lever av världens snällaste sambo och föräldrar.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Förhoppningsvis oroa mig mindre, försöka träna mer yoga, försöka springa, meditera mera, äta bättre och nyttigare mat (jag är en hemskt ohälsosam vegan, jepp, vi finns). Vara gladare och lyckligare. 


onsdag 14 december 2016

Litet julklappstips

Eftersom att jag har väldigt svårt för all den konsumtionshets som omger julen så bestämde jag mig förra året för att tillverka de få julklappar jag skulle ge bort. Tyvärr håller jag inte längre på med keramik, och min drejning blev aldrig speciellt lyckad. Någonting som är betydligt enklare är att måla på färdiga muggar (gärna loppisfyndade).
Jag köpte glas- och porslinspennor på Panduro, och följde helt enkelt instruktionerna. Att komma på motiv vart lite svårt i början, men jag gjorde bl.a. en mugg med fiskbensmönster som min svärfar fick.
Det finns en jättefin mugg med tallar på som jag har suktat efter i evigheter, som jag tror att det är Fine Little Day som har designat. Inspirerad av hennes olika designer gjorde alltså jag också en egen mugg med tallmotiv på som jag är rätt nöjd med.

När en målar på porslin så behöver en se till att ytan är rengjord och torr. Målar en fel så kan en enkelt ta bort felstrecket med vatten då färgen är vattenlöslig innan färgen har härdat. När en väl är nöjd med sitt motiv ska muggen först torka i fyra timmar innan den ställs in i ugnen i 90 minuter från det att temperaturen på 160°C har uppnåtts.
Efter att muggen har kallnat är det bara att slå in den och vara nöjd med sin lite mer personliga julgåva.
Mitt absolut bästa julklappstips, om en nu prompt måste spendera pengar på julgåvor, är att ge något som gynnar fler människor som t.ex. en bybarnmorska, mat till en familj eller stötta en organisation som stödjer kvinnor på flykt.

söndag 11 december 2016

Tredje advent och tankar kring livet

Den här helgen har likt så många andra helger gått så himla fort, och som vanligt så vet jag knappt vad jag har spenderat mina 48 lediga timmar med.
Jag vet att jag har stickat färdigt min svägerskas julklapp igår, och idag har jag bakat mjuk pepparkaka och lussebullar med mandelmassa i. Men i övrigt? Jag har inte gjort de skissövningar vi har haft i skolan den här veckan som jag hade tänkt. Jag har inte suttit och titta på resterande avsnitt av John Bergers 'Ways of seeing' som känns som ett lägligt seriesällskap under den färg och form kurs som vi läser just nu.
Tiden snurrar på så himla fort och ibland känns det som att jag mest sitter av den framför otaliga sci-fi serier och youtube podcasts. Men jag stickar i alla fall, det gör jag nästan alltid.
Jag har återupptäckt Wildas blogg REAKTIONISTA som jag brukar ramla in på då och då. Den här helgen är det framförallt hennes inlägg kring att skapa meningsfulla mål som har skapat avtryck i mig och har fått mig att börja fundera kring vem jag vill vara, och vart jag vill vara och röra mig genom livet.
De senaste veckorna har varit fulla av krisartade klassråd, dels då vår utbildning till viss del saknar lärare och ett tydligt fokus på trädgård, som ju är det vi ska studera, och dels då vi har personer i vår klass som inte mår bra i sin nuvarande livssituation.
Det är tungt, och jag har känt mig lite vilsen. Det är ju trädgård och odling som jag vill jobba med, men oron för att min utbildning inte ska ge mig de verktyg jag behöver för att klara av detta har varit väldigt påfrestande. Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre till våren när vi ska driva upp våra egna plantor från frö, och sköta om trädgårdslanden.
Vara närmre jorden igen.

tisdag 6 december 2016

DIY Key Case

Min nyckelknippa har under flera år gett intryck av att tillhöra en vaktmästare. Nycklar har tillkommit och aldrig sorterats bort vilket lett till att det gått att höra mig komma skramlandes flera kilometer bort. Jag fick ta tag i situationen till slut helt enkelt och ville även lösa problemet med att mobilen blir skrapad av nycklarna när de ligger löst i samma fack på väskan.

Lösningen fick bli en rensning och detta fodral, konstruerat av en bit filt och ett par tryckknappar. Jag har inte satt ihop en detaljerad guide eftersom det som synes är en väldigt simpel konstruktion. Man klipper helt enkelt ut en bit filt som är tillräckligt stor för att rymma nycklarna när den är dubbelvikt (min blev lite liten), gör hål för själva nyckelringen och trär igenom den, och syr på knapparna på insidan (ser på bilderna nu att jag sydde på dem helt ojämnt, oh well).

Jag har testat den i en vecka ungefär och tycker att det är en oerhörd förbättring av min nyckelsituation. Kanske finns det en mer ultimat lösning men tills dess är detta inte dumt alls.

lördag 3 december 2016

En helt vanlig tisdag i november + mjuk pepparkaka

Ungefär såhär såg mitt liv ut för ett par veckor sedan, i början av november när snön föll. Jag stickade på min Rheinlust samtidigt som jag drack kaffe och åt mjuk pepparkaka tillsammans med Markus. Idag, och troligtvis även resten av helgen kommer jag att jobba med en geologitenta som jag är sen med. På måndag börjar vi en ny kurs, och det hade varit så skönt att inte ha en gammal uppgift hängande över en. Men vi är ju trots allt inne i december nu, så förhoppningsvis kan jag få in lite tid till bakning också.

Jag har länge älskat mjuk pepparkaka, och jag har äntligen hittat ett recept som funkar bra, så jag tänkte dela med mig av det. Receptet är baserat på ett recept  från 1960 års utgåva av Bonniers kokbok.

Mjuk Pepparkaka

Ingredienser

6 msk aquafaba (från kikärtor eller stora vita bönor)
2 dl strösocker
75 gram mjölkfritt margarin
1 dl vatten
200 gram (ca 3-4 dl) dinkelmjöl
1,5 tsk bakpulver

Smaktillsats

1 tsk mald ingefära
1 tsk stött kardemumma
2 tsk mald kanel
0,5 tsk stötta nejlikor

Smöra och bröa en avlång brödform, jag brukar använda mannagryn istället för ströbröd. Värm upp ugnen till 175°C.

Vispa aquafaban tills den blir vit, pösig och toppig, ställ åt sidan. Koka upp vattnet och margarinet tillsammans, när margarinet smällt, tillsätt sockret, vispa runt, och tillsätt sedan smaktillsatsen.
Vispa så att det blir väl utblandat. Blanda mjölet med bakpulvret och vispa ner det i smeten. När allt är väl blandat vänds aquafaban ner i smeten försiktigt. Häll ner smeten i formen och grädda i 35 min, eller tills kakan är färdig enligt test med provsticka.

måndag 21 november 2016

Frihet hittas sakta i fängelsets djup

I höst upptäckte jag John Berger mitt i ett slösurfande. Plötsligt kände jag mig inte slö utan yrvaken och tänkande.

Det började med att jag tittade på Ways of Seeing, en TV-serie som sändes första gången på 70-talet. Ways of Seeing är en kritik mot vårt konsthistoriska arv ur - vad jag skulle kalla - ett feministiskt och marxistiskt perspektiv. Berger öppnar ens ögon för hur traditionella oljemålningar, som idag pryder väggarna på våra museum, objektifierar kvinnor och främst skapades för den manliga blicken. Han visar hur konst handlar om ägande i västerländsk kultur. Samtidigt är serien en hyllning till konsten, som har förmågan att förmedla något unikt - som stillhet och omedelbarhet.


Jag har även läst Bergers roman "King", om människoöden i en kåkstad, och håller just nu på att läsa "Hold Everything Dear". Jag rekommenderar dem varmt.

Men det som har drabbat mig mest av det jag hittills läst/sett/hört av Berger är när han läser sin essä "Fellow Prisoners". En essä för alla oss som inte är nöjda med den värld vi lever i, som ibland känner oss som fångar i ett förtryckande system som skapar lidande, död och hat. En tröst och ett hopp, ett upprop om uppror.



Prisoners have always found ways of communicating with each other, and in today’s global prison, cyber space can be used against the interest of those who first installed it. Like this, prisoners inform themselves about what the world does each day, and they follow suppressed stories from the past, and so, stand shoulder to shoulder with the dead. And in doing so they discover little gifts, examples of courage. A single rose in a kitchen where there is not enough to eat. Indelible pains. The indefatigability of mothers. Laughter. Mutual aid. Silence. Ever widening resistance. Willing sacrifice. More laughter. Yeah, the messages are brief, but they extend in the solitude of their, that is to say of our, nights. 

The final guideline is not tactical but strategic. Listen. The fact that the world's tyrants are exterritorial explains the extent of their overseeing power, but it also indicates a coming weakness. They operate in cyberspace and they lodge in guarded condominiums, but they have no knowledge of the surrounding earth. Furthermore, they dismiss such knowledge as superficial, not profound, because for them only extracted resources count. They can’t listen to the earth. On the ground they are blind, and in the local they are lost. For fellow prisoners, the opposite is true, for cells have walls that touch each other across the world. Effective acts of sustained resistance will be embedded in the local near and far. Outback resistance. Listening to the earth. Liberty is slowly being found, not outside, but in the depths of the prison.

söndag 6 november 2016

Koftan Siri

Att presentera min Sirikofta nu är kanske lite konstigt då den egentligen har varit färdig sedan början på juli, men vissa projekt blir helt enkelt liggandes ett tag. Nu har den dock äntligen fastnat på bild, och jag har premiäranvänt den till skolan. 
Är supernöjd, bortsett från det faktum att min byst är större nu än vad den var när jag började sticka på den förra hösten, detta leder till att koftans knäppkant glappar lite, störigt ja, men tillräckligt störigt för att inte använda den. 

Mönster: Siri av Linnéa Öhman
Garn: Magasin Duett Supersoft i färgen Clover, hållet dubbelt
Stickor: 3,5 till knäppkanten och 4,0 mm till resten






DIY Cat's Nest

Det var dags för Lily att få ett nytt bo så igår pysslade jag ihop ett av filt till henne. Det här är ett roligt och snabbt projekt (om man gör rätt med en gång och inte får göra om som jag gjorde) och jag gillar den rätt minimalistiska looken. Lily verkar också digga det.

Material: 
  • 3 filtplattor (just nu 3 för 2 på Panduro = 78 kr, obs ej sponsrad) och eventuellt restbitar i en annan färg om man vill ha en kant runt öppningen.
  • Nål och tråd. Jag använde en grå lintråd men vad som helst funkar väl. 
  • Sax
  • Linjal
 1: Klipp ut bitarna ur filtplattorna
  • 2 st 30x30 cm
  • 4 st 10x30 cm
  • 2 st 20x30 cm
  • Valfria kantbitar: 2 st 2x20 cm + 2 st 2x10 cm (ej med på bilden)

 2: Sy ihop sidorna

Ta bitarna som är 10x30 cm och sy ihop dem två och två längs långsidan. Jag använde inga fancy stygn utan bara gick på känsla. Då ser det ut som på bilden nedan. Dessa blir väggar tillsammans med 20x30-bitarna.

 3: Sy ihop väggar, golv och tak

Bestäm först vilken sida ingången ska sitta på och klipp hål i den väggen. Storleken på hålet kan variera beroende på hur stor din katt är. Jag klippte först ett 10x10 cm hål men insåg snabbt (se rolig bild nedan) att Lily absolut inte kunde komma in i lådan så fick öka det till 10x20 cm.

Jag la sedan väggarna insida mot insida med golvbiten när jag sydde, det var lättast att komma åt då. Gör likadant med alla fyra sidor och sy sedan sömmar i hörnen. Till sist kan du sätta på taket och sy fast även det. 

4:  Sy på kanten runt ingången

Avslutningsvis la jag till en kant i ljusare material för jag vet att allt katthår som kommer att samla sig där annars kommer bli väldigt synligt mot det mörka materialet. Det ger även en viss stabilitet till konstruktionen.


5: Låt kattis flytta in! 

Och lägg kanske en mysig filt därinne. Och dammsug om ditt golv ser ut som mitt. Eller skit i det och kolla på en serie istället.

fredag 28 oktober 2016

Socktober

Om dagarna den senaste veckan har jag höstgrävt i skolans köksträdgårdsland (vi har en tung lerjord) och om kvällarna har jag stickat sockar. Jag vet inte riktigt varför, men jag har kommit in i ett himla bra stickflow på sista tiden, kanske är det hösten som får mig att sticka snabbare?
Eftersom att vi har varit supereffektiva i vår grävning så har vi haft lektionsfri vecka sedan onsdag eftermiddag, plötsligt har jag massor med extra sticktid som jag just nu ägnar åt min Rheinlust-sjal. Dock är jag inte överförtjust i sjalstickning, och jag längtar redan efter en ny sockstickning.
Hur som helst så har jag stickat klart mitt andra par sockar i sockgarn, mönstret heter Vestigial och är designat av Beata Jezek. Jag har stickat mina med garn från en sockblank, och även om färgerna inte är symmetriska på de båda sockarna så intalar jag mig att det är en del av charmen, och ingenting som jag störs av. Mina Vestigial är stickade på stickor 2,5, och jag valde att göra en kontrasterande tå, häl och resår i vitt Filcolana Arwetta Classic.

onsdag 26 oktober 2016

Mer stickskörd

När Jennie visar sina senaste vackra stickprojekt vill ju inte jag vara sämre så här är var jag har stickat på i oktober. Mössan tamarugo var rolig och gick fort att sticka. Jag använde ett garn jag hittat på second hand som har en vacker nyans av guldgrågrön. Sedan blev jag äntligen klar med en grå tröja med struktur som jag hållit på med länge. Är väldigt nöjd med hur den blev, ända minuset är att garnet (vet inte riktigt vad det är för något) redan har börjat noppa. Jag har även gjort klart ett par vantar som jag valkade för att få dem riktigt varma. Tyvärr blåser det fortfarande genom dem så jag ska klä dem med fleece invändigt. Till sist gjorde jag en enkel disktrasa i bomull och lin som jag gav bort till en vän för att försöka sprida den stickade disktrasans evangelium. Fräscht, hållbart och snyggt!

måndag 24 oktober 2016

Oktobers stickskörd

Jag vet inte hur vädret har varit nere i Göteborg och i resten av landet de senaste veckorna, men här uppe i Mariestad har det varit grått, blåsigt, regnigt och lite småkallt. Som tur är så har jag precis stickat klart en ny mössa! Mönstret heter Thrifter Beanie, och finns gratis hos Woolly Wormhead, eller via Ravelry. 
Efter att ha jobbat ute den senaste veckan så har jag börjat inse värdet av en varm gosig mössa som sitter på plats. Den blev färdig nu i helgen och idag testade jag den, och den är helt fantastisk! Under hela cykelturen till och från skolan har den suttit på sin plats, trots regn, vind och kyla så frös jag inte ett enda dugg under vägen, så en ska absolut inte underskatta en bra mössas förmåga att hålla en varm!
Jag hade inget lämpligt garn i rätt tjocklek, så jag stickade den i Filcolana Gotländsk Pelsuld som jag hade över efter vantarna jag stickade i julklapp till min svärmor förra året. Då mitt garn är mycket tunnare än det som mönstret specifierar så fick jag räkna om lite, men som tur är så höll min matte, och mössan passar perfekt!
De sista veckorna innan flytten var jag hemma sjuk, och för att ha något lätt att sysselsätta mina händer med så lade jag upp till ett par Roma Mittens. Vantarna är stickade i Moeke Yarns Elena, växtfärgat med löv från körsbärsträd. Elena är ett rumänskt ekologiskt ullgarn, och när Matilda som har butiken Organic Knitters (som enbart säljer ekologiska garner, så himla bra) tog hem garnet så designade hon det här mönstret. För varje sålt mönster så går halva summan till ett projekt som hjälper romer i Rumänien, därav namnet.
Så himla fint initiativ, och superfint mönster också såklart.
Efter att mina tumvantar var klara vart jag helt förälskad i det mjuka, växtfärgade rumänska ullgarnet. Inspirerad av Matilda så bestämde jag mig för att designa mina egna vantar, med ett par färska tumvantar passade det bra med ett par halvvantar tänkte jag. Så jag stickade mig en provlapp, mätte omkretsen på mina händer, och räknade ut hur många maskor som behövdes.
Jag visste att jag ville ha någon form av flätmönster på ovansidan, och en slätstickad insida, samt en lång tumkil. Allt som allt är jag väldigt nöjd med mina halvvantar som har fått namnet Walnut Wristlets då garnet är växtfärgat med valnötsskal.
Mina senast stickade plagg har alla en väldigt neutral ton i sin färgskala, vilket för mig är väldigt ovanligt då jag annars brukar använda en hel del färger.
Ändå är det jag längtar mest efter att sticka just nu en gosig, lite lagom stor kofta i en neutral färgton. Förhoppningsvis kommer CSN vilja bidra till min försörjning senare i år, och då kan jag äntligen införskaffa garn till mitt koftprojekt, men fram tills dess kan jag bara drömma och planera. Ge mig gärna dina bästa tips på en lagom gosig kofta som en riktigt kan mysa in sig i!

torsdag 20 oktober 2016

Dåliga mobilbilder och trädgårdsmästarstudier

I slutet av augusti började jag studera till trädgårdsmästare i Mariestad. Trots att skolan ligger i Mariestad så är den ändå en del av Göteborgs Universitet, och det är alltså en akademisk hantverkarutbildning som jag läser. På skolan finns utöver min utbildning även en utbildning i bygg med inriktning mot mur eller trä, och en utbildning inom landskapsvård. I år är det enbart programmen inom bygg-trä och trädgårdsodling som har startat (de andra två startar vartannat år).

De första tre oktilerna* av höstterminen läser vi två kurser parallellt; en inom trädgårdsodling och en om hantverkarens dokumentationsmetoder som vi läser tillsammans med byggarna.
På den gemensamma kursen har vi haft en gruppuppgift där vi har dokumenterat tillverkningsprocessen av ett tapp och tapphål.
 På bilden ovan håller jag glatt upp min grupps färdiga tapp och tapphål, som passade ihop utan att vi behövde en massa finlir. Jag har ju framförallt sysslat med mjuk slöjd, i högstadiet när vi var tvungna att välja mellan trä- och textilslöjd så valde jag textilslöjd, så även om det var ovant att arbeta med trä i början så har det varit väldigt kul att arbeta i ett för mig ovant material.
Vi har under den här veckan haft praktiska kurselement, bla. en första introduktion till kompost. Vi har slagit gröngödsling med lie, grävt upp och till viss del skördat det allra sista från köksträdgården. Det enda som finns kvar nu är den monstruöst högvuxna kålen. En av fördelarna med att plugga till trädgårdsmästare är att vi har fått ta av det sista växtmaterialet, och jag har nu en fantastiskt färgglad blombukett på mitt köksbord och en kronärtskocka som väntar på tillagning i mitt kylskåp.
En och en halv dags hårt arbete har lett fram till den ståtliga kompostlimpa som syns på bilden ovan. Efter att inte ha arbetat fysiskt sedan sommarsäsongen tog slut i mitten på augusti så har jag varit rätt så trött när jag kommit hem efter skolan.
Varje dag cyklar jag de ca 2-3 kilometrarna från hemmet till skolan som ligger precis invid Tidan, på ena sidan ligger den ordinarie skolbyggnaden, och på andra sidan ligger trädgårdsmästeriet. Bron över Tidan har en fantastisk utsikt över Vänern, men jag har ännu inte lyckats leta mig ner till sjökanten för att utforska. Jag ser fram emot att packa ryggsäcken med kaffetermosen, lite fika, en stickning och min kamera och bege mig ut på en liten utflykt någon helg snart.

* Läsåret är uppdelat i åtta oktiler (eller åttondelar), varav varje termin innehåller fyra oktiler, egentligen rätt logiskt, men låter kanske lite flummigt utanför det akademiska språket? 

torsdag 13 oktober 2016

Årets skörd


Det här inlägget har jag tänkt skriva jättelänge men skjutit upp eftersom jag ville redigera bilderna men nu struntar jag i det och kör på med dassiga mobilbilder. Livet är ju inte alltid Pinterest-vackert ändå. 

Min och Jonatans första ordentliga odlingssäsong började i maj med att vi åkte till hans mammas trädgård och tog med de sju tomatplantor vi hade drivit upp hemma. Vi gjorde i ordning ett litet land vid en husvägg dit massor av sol når. Elin Unnes skriver i The Secret Gardener att det är viktigt att döpa de olika landen men det här fick nog flera olika namn under året: Köksträdgården, Kryddlandet, Lilla landet... Här såddes och planterades också sallad, smultron, gräslök, persilja, sandsenap mm. men det är svårt att minnas allt eftersom allt utom gräslöken, tomaterna och smultronen blev uppätet av sniglar och rådjur. Pälsen som syns på bilden nedan var ett försök att hindra detta men det var nog naivt att tro att det skulle funka.

 
Sen har vi Stora landet! Jäklar vad vi jobbade med att gräva upp det (det var totalt överväxt med kirs och nässlor) och tillföra sand och kalk. Har kanske aldrig varit så trött? Här blev det potatis på halva ytan och på andra halvan sådde vi rödbetor, rädisor, morötter och lök. Bara potatisen och löken överlevde de slemmiga besökarna... Vi täckodlade med tidningspapper och pappers-soppåsar och har på bilden nedan skurit rännor i täckningen där vi sått frön och kupat potatisarna ovanpå pappret. Detta var nog inte idealt, särskilt inte för potatisen, men vi behövde i alla fall typ inte rensa ALLS. Så ja till täckodling men kanske inte för potatis, som ju ändå ska vara naturligt ogräsavskräckande.  


 
Resultatet då?  Jo potatis fick vi! 14 kg! Vilket kändes som jättemycket och vi har fortfarande kvar i kylen. Mycket god var den också, men vet inte riktigt vilken sort det var eftersom vi i panik drog till oss en påse på trädgårdsaffären, "sommarpotatis" stod det nog bara. Dock fick vi bara några få potatisar från varje planta så nästa år ska de nog planteras djupare och kupas bättre.


 
 
Vi fick även lök från stora landet men processen för att odla lök har förvirrat oss lite. Vi köpte sättlök men fick upp lika många som vi hade stoppat ner. Är det meningen att det ska vara så? Har tänkt googla på detta men inte orkat än. Känns ju ganska ineffektivt i alla fall, även om den blev god. Nu i höst har vi satt ner vitlök i lilla landet, där förväntar vi oss att få hela vitlökar för varje klyfta vi satt ner, lite bättre avkastning med andra ord. 


 
Även tomaterna fick vi mycket lön för mödan av, vet inte hur många kg men en hel del. De har vi fortfarande kvar av. Det känns superbra att man kan få så mycket skörd på någon som man ändå har lagt ner relativt lite kraft på, för plantorna har fått stå och växa fritt till en djungel under sommaren. Den här sorten ska tjuvas och det gjorde jag vid några enstaka tillfällen, men inte så mycket och det gick fint ändå. Till nästa år skulle jag ändå vilja testa en annan sort. De här (Gardener's delight) är lite mjöliga i smaken tycker jag.  



Hemma i fönstren har vi haft både chili och physalis och det har blivit succé. Det är så lyxigt att få hemodlad chili för vi använder det rätt mycket. 


 

Till sist kunde vi konstatera att förra årets beskärning av de bägge förbisedda äppelträden har gett utdelning, trots att ett av dem reagerade i chock på uppmärksamheten genom att skjuta ut typ tusen vattenskott. Vi har kunnat skörda en mängd äpplen som blev till gott äppelmos igår och som jag njuter av på pannkakor idag. Odling är bäst, livet är härligt, säsongerna går och hoppet består. Puss!

 

tisdag 4 oktober 2016

Septembersockar

En av de få fördelarna med att pendla sex timmar om dagen är att en får mycket tid över till stickning. Och som alla som känner mig vet så kan jag inte sluta sticka, jag behöver stickningen för att hålla mig klar i huvudet, för att stressa ner, och för att sysselsätta händerna så att jag kan fokusera på sakerna runt omkring mig. 
Efter att i september ha stickat klart sommarens andra par sockar så lade jag genast upp till ett par nya. Mönstret heter Vestigial, och finns gratis via Ravelry. Jag stickar dem i min allra första sockblank*, och än så länge är jag supernöjd! Dock är detta också mitt tredje försök. 
Det första försöket fick blå resår, men repades upp då garnet var lockigt*, mitt andra försök hann ända fram till hälen (fast i ett annat garn), jag stickade en fleegle's heel och avskydde passformen.
Efter att ha tvättat min sockblank och sträckt ut garnet så att det blev rakt, och efter att ha kommit fram till att vit resår, häl och tå skulle göra sockan mer rättvisa så är jag äntligen på rätt spår!
Sockarna jag stickade färdigt under min pendling heter Earlybird och är ett gratismönster från ett gammalt nummer av Knitty. Jag stickade mina på stickor 2,5 i ett garn från Wollelfe, och jag är så sjukt galet nöjd! Med allt!

Kammebornia har även i år haft en sockutmaning, där deltagarna själva har fått sätta upp sina mål (typiskt bra grej!). Det mål jag satte upp för mig var att sticka klart pappas raggsockar, och att sticka minst ett par sockar till mig själv, i sockgarn, från stashen. Då både mina Earlybirds och Vestigial är stickade i sockgarn från stashen så känner jag mig nöjd.
De senaste åren har jag enbart stickat mina sockar i rent ullgarn, vilket inte alltid håller så bra i mina kängor, men nu börjar jag bygga upp sockar som lämpar sig för kängorna, och jag har många fler planerade, inte minst fina Längtan till Gotland.

Jag har också stickat klart ett par Roma mittens, och har ett par egendesignade halvvantar på nålarna just nu. Jag tror detta kommer bli en fantastiskt fin höst, i stickningens tecken!

* Sockblank är ett slätstickat stycke, med antingen en eller två trådar som löper tillsammans, oftast handfärgade. När man repar upp något som har varit stickat så krullar sig garnet, och då jag stickade ett strukturmönster så blev vissa av maskorna helt kajko. .

söndag 2 oktober 2016

En helg i Halland

Då mitt liv de senaste veckorna har bestått av sex timmars tågpendling/dag, flyttpackning, plugg och en förkylning från helvetet, så tänkte jag att vi istället skulle ta och titta tillbaka på en helg i augusti som vi spenderade nere i Falkenberg hos Markus föräldrar. 

En av dagarna åkte vi ut till Markus faster som bor med sin man och katt ute på landsbygden i ett rött supercharmigt hus med en fantastisk utsikt över fälten runtomkring. Så som de bor idag är lite mitt drömboende, fast med växthus och grönsaksodlingar överallt. 

Deras katt Olivia är dessutom ca världens sötaste och gosigaste:







 En morgon gick jag och min svärmor en promenad ner till vallarna och längs med ett stråk utmed Ätran, där blommade den här rosa växten för fullt, men jag har ingen aning om vad det är. Om du vet så får du gärna lämna en kommentar, mvh vetgirig trädgårdsmästarstudent.
 Katterna följde som vanligt med oss ner, men borta bra, hemma bäst <3
Nån dag snart, när vårt hem inte består utav flyttlådekaos så kommer en liten uppdatering om Mariestad, och hur det är att flytta ifrån den stad där en har bott i hela sitt liv.