söndag 28 februari 2016

Mina bästa poddar

Jag har två favoritformer av sociala medier, eller egentligen kanske det är så att det bara finns två former av sociala medier som jag överhuvudtaget tycker om. Dessa är i vilket fall bloggar (yay!) och poddar (woh!).

Nu tänkte jag tipsa om ett gäng härliga poddar som ger mig hjärnstimulans under tunnelbane- och tågresor. Är ingen poddkonnässör så kanske inte är så mycket nytt för de flesta, plus att några är nedlagda, men ändock.



1. Februaripodden
Ibland funderar jag på om min kärlek till Februaripodden beror på att den uppdateras så sällan och att Jonatan och Ola är såna jävla teasers. Men nä, det är egentligen för att det är himla spännande att lyssna på samtal om manlig sexualitet. Februaripodden, även kallad Impotenspodden, är den som jag blir allra gladast av när jag ser att det kommit ett nytt avsnitt. Med (spontant?) humoristisk framtoning snackar de mest om sex och relationer. Ingen reklam! Det är gött. Man kan stödja deras podd på Patreon istället, det sägs då att fler avsnitt ska komma och att Jonatans dotter ska få en sparkcykel. Hm. Börjar bli dags nu.

2. Brännässlor
Göran Greider och Gustaf Norén har en podd ihop! Alltför få känner verkar känna till detta och kan därmed inte ta del av det härligt flummiga och ideologiska pratet mellan dem. Fick på riktigt tårar i ögonen när jag lyssnade på det förra avsnittet och de pratade om den påtvingade reklamen samtidigt som jag åkte rulltrappa upp vid Östermalmstorg och gick förbi de enorma billboardsen. Det suger ut själen. Min dag blir alltid lite bättre och min hjärna lite mer öppen när jag lyssnar på Brännässlor.

3. Serial
Mycket populära amerikanska Serial går under en säsong igenom någon typ av mysterium och försöker reda ut vad som egentligen har hänt. Förra säsongen gick de igenom ett mord som en ung kille eventuellt har blivit oskyldigt dömd för - olidligt spännande! Den här säsongen handlar det om Bowe Berghdal, den amerikanska soldaten som blev tillfångatagen av talibaner i Afghanistan. Det är lite svårare att se vart det är på väg den här gången men jag följer ändå slaviskt.

4. Lilla Drevet
Den här stackars podden har väl vart lite i gungning i och med Kringlans urspårning och det faktum att alla i den ursprungliga P3-vänstern-casten har för mycket att göra för att fokusera på den. Beroende på vilka som är med är det också lite olika kvalitet och vibb i podden men den är alltid rolig och ibland riktigt jävla rolig.

5. Alex och Sigge
När jag sökte upp länken till deras podd hamnade jag på en Expressen-artikel där det stod att Alex och Sigge tjänar 200 000 kronor på varje avsnitt, så jag känner att de kanske är de poddare som allra minst behöver fler lyssnare. Men utifrån vad man hört behövs nog cashen ändå för att få Alex tornrumsprojekt att gå runt. Det här var en av de första poddarna jag började lyssna på och den håller än. Ibland blir jag lite trött på den, dels på grund av all reklam men också för att den stundvis känns manusskriven och baseras på samma struktur i varje avsnitt (det måste inte alltid landa i att Sigge presenterar någon knäpp teori som de ska testa). Jag har alltid kommit tillbaka till den för att de båda är såna himla bra berättare och verkligen ger av sig själva.

6. Pengar och politik
Min nyaste podd jag lyssnar på, fick tips om den för bara några veckor sedan. Mitt intresse för den bottnar i att jag har varit så ointresserad och okunnig om ekonomi men alltmer insett att det är svårt att klara sig i den här världen och förstå politik utan att även ha koll på detta. Sandro och Mikael förklarar bra, fast det är inte alltid jag hänger med. Det finns något lättsamt med podden som gör att det inte blir de där avsnitten man känner att man borde lyssna på utan faktiskt vill höra. 

7. Karin och Sara (nedlagd)
Det här var min favoritpodd när den lades ned så den får vara med här i listan ändå, för det finns ändå ett gäng avsnitt (typ 86 stycken) att lyssna på. Och det tycker jag man ska. Jag vet inte varför de slutade och jag brottades ett tag med en hemsk känsla av osund nyfikenhet och orimlig kränkthet på grund av det, men det har jag kommit över hyfsat nu. Problemet är väl att man lär känna de här underbara kvinnorna riktigt ordentligt genom den här podden vilket gjorde det smärtsamt när det tog slut. Som att en kompis inte längre vill prata med en och man inte vet varför. Som sagt, orimliga krav att ha på en podd! Dyk in i Karin och Saras värld för en härlig resa genom sorg och skratt, livscoachning och jävlar anamma.

8. Stickpodden (pausad)
Elin och Karin som har den här podden verkar helt underbara. Nu verkar de ha en liten paus men jag har som plan att lyssna igenom hela deras arkiv. De pratar om mönster de gillar, saker de stickar på och en del om deras vardag. Myspodd deluxe!

9. Lundellbunkern
 I kanske världens mest ambitiösa podd går tre personer igenom hela Ulf Lundells musikproduktion från första till sista skivan. De försöker samtidigt behålla förståndet och kommer in på alla möjliga samtalsämnen som relaterar till låtarna de hört. Jag har inte hört så många av avsnitten (det kommer ett nytt varje dag!) men har skrattat en del och tänkt gå på liveinspelningen av det sista avsnittet på Södra teatern den 2 mars.

Det var det! Letar ständigt nya poddar så tipsa gärna.

måndag 15 februari 2016

Att göra en turkisk slända

För att göra en turkisk slända behöver du: 
  • Blomsterpinnar, strumpstickor, pennor eller tunna kvistar, du behöver totalt fem stycken
  • Tråd, gummiband eller tejp
  • Ståltråd, hårnål, gem eller liten krok
  • Verktyg; fil eller sandpapper, såg, tång, sax

Jag använde mig av fyra strumpstickor vars femte kompis för länge sedan blivit avbruten, samt en avbruten galge.
Det första jag gjorde var att fila till den avbrutna änden på galgen så att den skulle bli lite mjukare. Jag sågade också ett smalt snitt på vardera sidan av toppen på mittpinnen. Obs! Behövs ej om man använder sig av en färdig krok.
 Sedan använde jag varpgarn till att binda ihop strumpstickorna två och två. Jag virade garnet hårt i varje ände innan jag knöt fast dem.
Efter att ha bundit ihop strumpstickorna två för sig är det dags att montera fast dem på mittpinnen.
Då min mittpinne är sned i slutet var det rätt enkelt att få upp sidopinnarna på mittpinnen.
De ska sitta överlappande så att de bildar ett likarmat kors.
Jag säkrade mina strumpstickor med garn.
Nästa steg är själva toppkroken. Har man en liten krok eller ståltråd hemma blir det betydligt enklare. Min första slända som jag gjorde är tillverkad på precis samma sätt, fast med ett tunnare, mer lättböjligt gem som krok.
Men efter mycket knixande lyckades jag tillslut böja till gemet någorlunda bra, de två ändarna på gem/ståltråden trycktes in i de två skårårorna jag sågade till i toppen av sländan. Till sist band jag fast kroken med varpgarnet, och klippte bort alla utstickande trådar.
Sländan är nu klar att användas och väntar enbart på att jag ska få tag på mer ull.


söndag 14 februari 2016

Odlingsplaner och kunskapsutbyte

Helgen har i vanlig ordning försvunnit alldeles för fort. Jag har börjat planera årets odlingar, och utöver morötter, rädisor, gurka, chili och sallad har jag även tänkt odla tomater, grönkål och jordgubbar. Efter förra årets halvt misslyckade zucchiniodling så är jag osäker på om det är värt att försöka odla det igen.
Igår var min vän Andrea hemma hos oss och lärde mig att spinna garn i utbyte mot att jag lärde henne att sticka sockar. Jag fick testa att spinna på hennes turkiska slända, och hon tipsade mig också om hur jag enkelt kunde göra min egna slända.
Nu är ullen på bilden redan uppspunnen, och jag har gjort ännu en slända, det var rätt roligt att tänka till lite, och försöka återskapa med vad jag hade hemma. I mitt nästa inlägg tänkte jag visa hur jag har gjort!

tisdag 9 februari 2016

Med öppna ögon låt oss se livets rikedom

Jag längtar också efter vår och ljus! Just nu finns det alldeles för mycket att göra och för lite energi för att göra det. Idag lös solen nästan hela vägen fram till min kontorsplats på jobbet. Snart så.

söndag 7 februari 2016

Gult är inte fult

Årets första stickprojekt är klart, eller ja, det första projektet som är både påbörjat och avslutat i år i varje fall. Mina Rye-sockar är avmaskade sedan ett bra tag tillbaka, men tillsammans med mitt heltidsarbete, och mitt frenetiska stickande på min Pop Spots sjal så har de inte blivit bloggade ännu.
Jag har stickat dem med magic loop på rundsticka 3,0 mm, i mitt egenfärgade garn. Färgen kommer antagligen att blekas av lite med tiden, men det känns ändå helt okej med tanke på att exakt inga kemikalier har använts. Mönstret heter Rye, och finns gratis att ladda ner på Ravelry., mönstret är extremt grundläggande och lätt att hänga med i, tyvärr finns det enbart på engelska, men om man inte kan sticktermer på engelska går det rätt snabbt att googla fram dem. Det finns mängder med sidor som innehåller sticklexikon.
Just nu monogamstickar jag på min Pop Spots, mönstret är lättmemorerat och rätt så beroendeframkallande, på lite drygt en vecka har jag stickat lite mer än hälften (betydligt mer än på bilden med andra ord). Nu är ju varven något längre nu än vad de var i början, så klart, men jag hoppas på att snart vara färdig. Det enda som saknas sedan är den där perfekt buteljgröna ullkappan med rena linjer, och jag är färdig att möta våren. Jag längtar efter att se snödroppar och krokus i rabatterna så mycket att det nästan, nästan gör lite ont.