Vidsträckta berg och gnistrande sjöar

Solnedgång i Rättvik.

Första gången i Vilhelmina - galet trevlig stad.

Fjällkåtan vi bodde i två nätter.

Hästarna lever riktiga drömliv på fjället.

Renar i Arvidsjaur.

Solnedgång i Arvidsjaur.

Nu är jag hemma från Norrlandssemestern som var allt man kunde önska och lite till. Gött häng, god mat, vacker natur, schyssta hästar, helt okej väder och orädda renar. Sverigesemestrar är så himla härliga. Islandshästturen bokade vi med Fjällhästen och det kan rekommenderas. Kompetent guide och snälla hästar som gjorde sitt bästa även när folk lika ovana vid ridning som jag satt på dem. Nästa sommar vill jag åka upp till Norrland igen fast för att göra en riktig långvandring.

Norrlandsdröm och självbevattning

När detta publiceras är jag på en semester som jag har längtat efter hela våren. En biltur upp i Sverige med stopp i Rättvik och Vilhelmina för att landa i Ammarnäs där jag och sällskapet ska rida islandshäst i tre dagar på fjället. På vägen hem stannar vi i Arvidsjaur och Sundsvall. Det ska bli underbart att vistas i glesbygd, med djur och i fjällmiljö. Sist jag åkte till Norrland blev jag helt besatt och ville flytta till typ Umeå omedelbart. Det kändes som ett annat lugn och en tillvaro bortom prestationskraven och livsstilshetsen i storstan. Jag kunde bara vara. Vi får se om den känslan återkommer nu.

För att hålla växterna vid liv när jag är borta, särskilt tomatplantan som är i stort behov av dryck, har jag fixat en liten anordning med en petflaska. Såhär gör man: 

1. Såga ett hål i botten på en petflaska med en kniv.
2. Sätt på korken och fyll flaskan med vatten. Stick ner toppen på flaskan i krukan så att den står stabilt.
3. Dränk ett bomullssnöre i vatten. Knyt sedan fast det i en liten sten som du ploppar ned i flaskan. Dra snöret från botten av flaskan upp över kanten och ned i rötterna på plantan.
4. Vattna plantan ordentligt. 

Bomullssnöret ska fungera som en veke som drar vattnet till flaskan. Jag har testat andra metoder för självbevattning men detta sätt har fungerat bäst hittills.

Hör snart!

Trädgårdshäng

Det senaste har jag fått möjlighet att arbeta lite i de två trädgårdar som tillhör Jonatans familj. I hans mammas trädgård håller vi på och förbereder inför ordentlig odling nästa år. Där har jag planterat ut en av tomaterna som inte trivdes så bra i köksfönstret. Dessutom har jag byggt en rabattkant! Något av det mest ansträngande man kan göra märkte jag (mycket grävande på knä och lyft av tunga plattor) men väldigt roligt. Känns bra att använda kroppen i riktig funktionell träning.

En bok om

När jag var yngre var jag något av en bokmal, jag plöjde böcker, flera i månaden. Under sommarloven satt jag helst inne, eller i skuggan utomhus med en bok fastklistrad framför ansiktet. Detta höll i sig fram tills jag fyllde tjugo, ungefär, och jag slutade läsa. Helt.
Jag misstänker att det var kombinationen av universitetsstudier med tillhörande kurslitteratur och mitt dansande i utkanten av en utmattningsdepression som var orsaken.

Trots att jag nu har hunnit fylla tjugosex har jag fortfarande inte riktigt kommit in i min läsning igen, men den här sommaren ska det bli ändring på det har jag tänkt.
Det tar mig minst en halvtimme med spårvagn att åka till mitt jobb, vilket ger mig rätt bra med lästid per vecka.

Hittills har jag hunnit läsa ut tre böcker;
Hatet: en bok om antifeminism av Maria Sveland
Flickan och skulden: en bok om samhällets syn på våldtäkt av Katarina Wennstam
Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi

Jag tyckte bra om dem alla tre, även om Flickan och skulden har en del år på nacken och våldtäktslagstiftningen har ändrats en del sedan den kom ut, så är den ändå en plågsam påminnare om hur lite vår lagstiftning och samhällets syn på våldtäktsoffer ändå, trots att tio år har gått, har förändrats.

Hatet var ungefär vad jag hade väntat mig i läsväg, inte så mycket ny och omvälvande fakta, men om man inte sedan tidigare är insatt i det kvinnohat som finns i vårt patriarkala samhälle så tycker jag definitivt att man ska läsa den.

En av få fördelar med att vara sjukskriven med luftvägsinfektion är att man har mycket tid över till läsning och stickning. Den dag jag blir fri läste jag således precis ut, och den är en bok som alla borde läsa, för att få lite insikt om hur romerna har behandlats genom åren, och inte minst för att lära känna en sjukt häftig och inspirerande kvinna.

Härnäst på min läslista står Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, jag har hört mycket gott om henne från personer som har läst hennes andra böcker, jag brukar sällan läsa skönlitterära böcker, men jag har ändå stora förväntningar på den här.

Apsvansar

Igår planterade jag om många av växterna i lägenheten, bland annat de här små rackarna som jag fick som sticklingar av Jocke och Anja för ca ett halvår sen. Nu tycker jag att de ska sätta fart och faktiskt verkar de redan börja svälla. Donkey's tail heter växten på engelska, sedum morganianum på latin och apsvans på svenska! 

Dans i nattvinden

En glimt från Jonatans 30-årsfest i lördags som innefattade en resa till en bastu på Vrångö där vi badade, bastade, grillade och drack en hel del. Jonatan blev så glad för överraskningsfesten och det var skönt att äntligen få avslöja vad jag har gått och planerat i några månader. Fotot är från färjan tillbaks till fastlandet som nästan var bästa stunden för vi ställde till med dansgolv på färjans tak och nattvinden var helt ljum mot huden.

Balkongodlandet del 6

Efter vad som känns som en oändligt lång väntan har mina första två tomater börjat rödna, man har nästan kunnat se en markant färgskillnad mellan morgon och kväll. Nu hoppas jag bara att min andra tomatbuske kommer igång den också, och att den inte står för skuggigt.

Squashen går det sämre för, trots att alla plantorna har flyttat ut på balkongen, trots att jag har köpt biobact att göda dem med, och trots att jag har pollinerat mellan de olika blommorna för hand så händer det ingenting. Blommorna blommar en dag, torkar in, och ramlar sedan av, pisstråkigt, får se om jag ger mig på squash nästa år eller ej. Grönkålen har däremot efter en lång dvala börjat skjuta i höjden till min stora glädje, snart dags att göra grönkålschips att mumsa på hoppas jag.

Solrosknoppar, ser verkligen fram emot deras blomning! Och visst borde jag kunna spara på fröna och äta dem? Eller? Borde nog kolla upp detta känner jag.

Mina rädisor har, likt spenaten, bestämt sig för att gå i blom. Så i söndags tog jag tag i saken och sådde ny spenat och nya rädisor. Jag tog också upp mina späda, stagnerade ringblommor och sådde persilja i samma kärl. Förhoppningsvis kommer jag få ny spenat som inte går i blom, och nya rädisor som faktiskt blir rädisknölar och inte bara långa stängler med rosaskiftande blommor i toppen.

Livet under storstadshettan

Mina födelsedagspioner är inne på sina sista skälvande dagar, och det känns nästan som att värmen försöker ta kål på oss allihop.

Chavez spenderar det mesta av tiden med att ligga utfläkt på golvet, under en pall, eller uppe på en stol. Hon surar och verkar nästan tro att värmen är mitt fel. Men tro mig lilla katt, den här värmen plus den gångna veckans förkylning med feber har inte varit kul för mig, kunde jag vrida ner värmen så skulle jag.

Den enda fördelen med att vara hemma sjuk ifrån jobbet är att man får massor med tid över till att sticka. Jag har stickat klart den inre kvadraten till min Hap Shawl Wannabe, men då den inte blev alls som jag hade tänkt mig så kommer jag nog repa upp den. Den egentliga anledningen till att jag stickade på detta urtråkiga projekt var för att jag behövde stickorna till min Guernseytröja. Jag hade turen att få både garn och mönster i födelsedagspresent, så årets tröja nummer två är numera på gång.

Två andra projekt på gång just nu är egentligen samma kofta, Miette, jag är egentligen inte alls förtjust i det här mönstret, spets är verkligen inte min grej, men jag behövde ett bra och enkelt mönster att sticka, och la på nån vecka upp till två stycken. Jag funderar på att repa upp dem bägge två och göra om dem utan spetsstickningen. Men det blir en senare fråga. 

Juni genom instagram

Gothenburg Riddari

Den är äntligen äntligen klar! Nästan i alla fall, ska bara sy på band på insidan ifall steekmaskorna skulle gå upp. Knapparna hittade jag på Knapp-Carlssons efter mycket velande. Jag är mycket mer nöjd än vad jag trodde att jag skulle bli!

Längtar efter att ta riktiga bilder på våra tröjor i en gemensam photoshoot med dig kära Jake.

Det gror!

 

Allt blev ur fokus men ville bara visa att jag också har växter hemma som växer. Fast mina tomater har precis börjat blomma. Jonatans paprikor som syns på bild nr 2 är mest imponerande tycker jag - sjukt stora! Förra året fick vi två gula så i år blire fler.

Nästan där men ändå långt bort

Nu är sista tentan för terminen klar och jag kan knappt tro att det är sant. Nu har jag tid att sticka igen, fota igen, skriva igen och leva igen och det känns jävligt gött. Här är några bilder på min islandströja som nästan är klar. 

Efter detta steekade jag den och det verkar ha gått bra! Inga trådar som rymt än vad jag kan se. Men nu har jag fastnat med knappband och halsringning som inte alls har blivit bra.

Jag gör ju dubbelvikta kanter och det är därför svårt att konstruera knapphålen och en snygg kant vid halsen som inte står rakt upp. 

 

Har tappat suget lite och börjat på ett annat projekt inemellan men snart, snart kanske jag kan använda min Riddarí. Det har ju i alla fall varit väder för det.

Odlingsuppdatering + färdigstickat

Såhär ser mina rädisor ut numera, mangolden har också börjat komma upp, och i förgrunden skymtar spenaten.

Tomaterna har fått flytta ut på balkongen, och jag håller alla tummar och tår att det fina vädret håller i sig, och att inga köldknäppar kommer och förstör.

Tomatblommorna har blivit till två små gröna tomater, men flera av blommorna har bara ramlat av, utan att bilda några tomater. Jag förstår inte riktigt varför, jag tycker att jag vattnar som jag ska, kanske går för mycket växtkraft åt till alla bladen istället för tomaterna i sig?

Mina Hermione's Everyday Socks är klara! Det var kanske inte det roligaste sockparet jag har stickat, men det var ett bra och enkelt mönster att lära in magic loop på. Överlag är jag ändå rätt nöjd, de fyller sin funktion. 

Stickor: 3,0 mm

Garn: Kampes 2-trådiga, färg 231 

Mönster: Hermione's Everyday Socks 

Brännö

I måndags åkte jag och min vän Linnea ut till Brännö över dagen. Målet med utflykten var att träffa de här sociala, fina fåren.

En jobbarkompis till mig bor ute på Brännö, och när vi jobbade tillsammans för nån vecka sedan sa hon att fåren hade fått lamm. Jag kunde naturligtvis inte motstå impulsen att åka ut och titta på dem. 

Som tur är så har jag en fin mammaledig vän som mer än gärna gjorde mig sällskap. 

På väg tillbaka till färjeläget hittade vi ytterligare en mjuk och gosig ny kompis.

Som glatt dreglade av allt gos.

Vi fikade på en brygga i väntan på färjan tillbaka till fastlandet. Efteråt åkte vi och köpte smultron och jordgubbar till Linneas odlingslott. En mycket bra måndag helt enkelt.