Stickning, bara stickning

Under mina tre veckors tjänstledighet så hade jag ju tänkt tenta av min metodkurs från 2013. Men istället för att strukturera upp mitt arbete och ta itu med det så har jag haft ångest, och en helt enormt stor trötthet i hela kroppen. Enligt min terapeut så är det all undantryckt stress och ångest från mitt förra jobb som nu tar ut sin rätt. Inte helt kul, men ändå bra att det är på väg att lämna mig.

Eftersom att jag inte har orkat studera har jag istället stickat en hel massa. Jag har stickat klart de bägge ärmarna på min Miette i second hand garn, och jag har repat upp min andra Miette i alpaca. 

Jag har lagt upp till en Útjörð till Markus, men stickar mest av allt på min Sirikofta, som jag är så sjukt taggad på ska bli klar. 

Jag har stickat klart kroppen, och har kommit en bra bit på den första ärmen. Eftersom att ärmarna stickas med rundstickning så går det mycket snabbare än när vartannat varv är avigt som på kroppen. Nästa gång Sirikofta kommer jag nog sticka i rundstickning hela vägen och sedan steeka.

Under det år som har gått sedan min Riddari blev klar har jag inte använt den en enda gång, så till slut tog jag mod till mig, och spenderade ett par svettiga timmar med att virka förstärkning, sticka knäppkant och klippa upp min tidigare pullover. 

Är så himla glad att jag till slut vågade klippa upp den, tröjan är så himla varm, och är betydligt mer användbar som kofta. Invigde min nysteekade kofta på en kvällspromenad i helgen, och den står emot både väder och vind, och har blivit flitigt använd sedan dess.