Samtal och siffror

Jag började på ett nytt jobb för en vecka sedan och har hunnit jobba tre pass. Jag överväger att sluta efter det fjärde. Det är inte att jobbet i sig är så hemskt; det är en trevlig arbetsplats och att ringa runt till människor och be dem skänka pengar är inte så jobbigt som jag hade trott. Folk är faktiskt ganska snälla överlag. Nej, det som är jobbigt och som kanske får mig att sluta är att det är så uppenbart när man talar med slumpmässigt utvalda människor från hela landet är hur djup fattigdomen, arbetslösheten och osäkerheten är i vårt land. Jag talade med en kvinna, pensionär, som hade 40 kr kvar att leva på resten av månaden. Jag talade med en arbetslös man som levde på de omkring sig just nu och därför inte kunde bidra till insamlingen. Mina kollegor är framförallt pensionärer som inte kan leva på sina pensioner och därför måste fortsätta arbeta. Jag har vetat hur det ser ut i Sverige i siffror men nu har jag talat med människorna bakom siffrorna och det är ett smärtsamt uppvaknande.