Åter till verkligheten

Nu när sommaren är över så är jag tillbaka på min vanliga arbetsplats, vilket innebär att jag dels gått ner i arbetstid, men ändå är mycket tröttare än vad jag brukar vara.
Trots detta har jag ändå varit lite kreativ de gångna veckorna. Jag har både bakat bröd (efter det här receptet) och kokat sylt för första gången i mitt liv. Det var superenkelt, och jag kommer definitivt göra det igen, dock råkade jag koka för länge så att det blev mer marmeladkonsistens än syltkonsistens, men smakade lika gott ändå.
Ända sedan jag på min keramikklass för tre år sedan smakade plommonsylt så har jag förgäves försökt hitta detta i varje ny matbutik jag har gått in i. Jag använde mig av det här receptet ifrån Buffé nr 6 ifrån i år, men nästa gång kommer jag nog ha i mindre socker, då det hela blev väldigt sött.

Jag har också läst två odlingsböcker; Självhushållning på Djupadal och The secret gardener. I Självhushållning på Djupadal läste jag tipset att man om man har gröna tomater som inte mognar, kan hänga upp tomatkvistarna upp och ner i fönstret, och att de då kommer mogna. Ett trick som jag nu själv har prövat efter att ha råkat knäcka en kvist på min ena buske. Det funkade hur bra som helst, även om tomaterna fick en något annorlunda form än sina buskmognade kompisar.
Jag har efter flera försök genom åren nu lyckats odla upp och hålla liv i min oregano. Jag brukar använda den färsk (torkad funkar också bra vid brist på färsk) tillsammans med råstekt potatis och svarta bönor, med lite salt, svartpeppar och vitlök. Lite som en vegansk pyttipanna.

Då mina zucchiniplantor dog så valde jag att höstfixa balkongen istället, bort med döda luktärter och zucchini, och fram med Ljung och Alun, växter som såvitt jag har förstått ska tåla frost och kyla lite bättre.
Eftersom att jag numera allt som oftast börjar arbeta kl.06 på morgonen så börjar det bli dags för vantar, jag har lagt upp till ett par Helga från Vantar för alla årstider. Förhoppningsvis kommer mitt garn att räcka, men efter vad jag kan se verkar Araucania Ranco Sock ha slutat produceras, så risken finns att det bara blir en vante.
Efter att ha stickat slätstickade tröjärmar ett tag är det skönt med lite variation, så fort de är klara är det dags för oket, vilket jag verkligen har sett fram emot, det är alltid roligt att lära sig nya konstruktioner.

Vildmarksleden

Veckan innan jag åkte till Stockholm hann jag med en vandring med pappa. Jag är så glad att jag tog mig tid till det trots en stressig vecka. Vi gick Vildmarksleden som går mellan Hindås och Skatås, 38,5 km. En superbra led för en tvådagarsvandring, fast det vore bra med fler vindskydd. Vi övernattade vid en sjö, utan vare sig tält eller vindskydd, och bredde helt enkelt ut sovsäckarna på den (kott-beklädda) marken. Det var första gången jag sov under bar himmel och det var en härlig känsla. Jag var inte alls så orolig som jag väntade mig, med bara tallarna och stjärnorna ovanför. 

Pappa önskade sig i födelsedagspresent att vi skulle gå den här leden tillsammans och det blev en fin upplevelse som jag bär med mig.

Evo och Chavez

Det här är Evo, en femton veckor gammal liten överenergisk pipande pälsboll. Hennes speciella färg beror på att hon är en rökfärgad svart tabby, dvs ljus i bottnen av pälsen, och mörk ytterst. Hon är extremt lekfull, jagar sin egen svans, dribblar med bollar och attackerar alla fransar och skosnören som rör sig. Precis som Chavez kommer hon ifrån Göteborgs Djurskyddsförening. Att adoptera en katt som annars hade varit hemlös kändes självklart för oss när vi adopterade Chavez, så när djurskyddet hade kattungar tänkte vi att Chavez skulle få en liten kompis.

Efter två veckor är de kanske inte lika bra vänner som i varje fall jag hade hoppats på. Tidigare i somras försökte vi få Chavez att bli vän med min kompis Eves katt, men det gick inte alls. Det var två missnöjda, stressade katter, och en stressad matte som spenderade midsommarhelgen tillsammans, så Sylvester som den andre katten fick följa med matte hem till Jönköping igen.

Eftersom att Sylvester är en åtta kg tung stor hankatt tänkte vi att en liten kattunge skulle vara ett bättre sällskap för Chavez, hon hade väldigt starka modersinstinkter till sina egna ungar, och vi hade hoppats att hon skulle få det igen. Det har hon inte, men hon verkar trivas lite bättre ihop med den lilla ungen för varje vecka som går. Evo å sin sida avgudar Chavez, och vill vara precis överallt där hon är, helst tätt inpå, nära, nära. Och Chavez vill ha sitt personliga utrymme.

Hon verkar dock inte lika stressad som sist, och hon har börjat jama och kurra igen, viket är tecken på att hon ändå mår rätt bra, under omständigheterna. När Evo väl växer upp och lugnar ner sig (?) så kommer de säkert bli vänner.

Augusti genom instagram

Expat

En ny storstadstrottoar under fötterna känns som glas. En inflyttad individ går omkring och kan inte hejda ögonen från att vandra över de främmande caféerna, skyltarna, ansiktena, för att sedan bli självmedveten och försöka lägga sig till med de inhemskas trötta uppsyn. Varje rörelse skriker till omgivningen att hon är en utböling som inte vet var hon är, vad hon gör, vart hon ska. Dessutom håller hon för hårt i väskan. När hon inser att hon är på väg åt fel håll stannar hon inte utan fortsätter en bit på gatan tills ingen ser och det går att vända tillbaka med bibehållen självkänsla. Ingen vet vem hon är och ingen bryr sig om att ett nytt livskapitel har börjat, trots att känslan kan liknas vid att se den mest brännande scenen i århundradets storfilm.

Tunnelbanekartan är den trygga tråden genom staden men samtidigt en arena för obekväma möten. Alla andra är i kontakt med det sociala nätet som ligger tjockt kring varje vagn. De vet när det är dags att springa för att hinna in genom dörrarna, de vet hur man fäster blicken på ett oprovocerande hörn, de känner till allt som finns att veta om att åka tunnelbana och har lärt sig genom idogt levande. Det finns ingen bok att läsa och inga tips att få, bara tiden och erfarenheten gör en till stockholmare.

Men en ny stadskropp har något de andra saknar; ett bubbel i bröstet när nya gathörn rundas. Redo för möten som ska få forma nästa sida, nyfiken på vad som kan hända när rummet är gränslöst.

Odlingssommarens slut?

Sommaren går mot sitt slut, det är i varje fall så det känns med snålblåst, spöregn och åskan dumdrandes utanför mitt fönster. Då känns det lämpligt att börja sammanfatta lite. Den växt som har funkat bäst är utan tvekan mina två tomatplantor, de har vuxit till sig så att de är längre än mina 170cm, och de har gett oss flera röda tomater. Med förhoppningsvis ännu fler på ingång.

Efter att ha läst i boken Självhushållning på Djupadal under dagen så har jag lärt mig lite nytt om Zucchini/Squash. Zucchini är de små frukter med blomman kvar som jag har på min ena planta just nu. Squash är de större frukter som man får senare på året. Med lite tur kommer det med andra ord Squashfrukter om ett tag.

Jordgubbsplantan har också gett oss rikligt med söta bär, den senaste veckans torka samt min brist på vattning verkar ha tagit kål på den, tyvärr. Jag funderar på att plantera om den och försöka övervintra den, jag kan ju inte mer än misslyckas och ha en död planta till våren ändå.

Mina luktärter började efter en viss tvekan att blomma. Sedan kom värmeveckan, och de torkade in och dog. Jag känner mig som en dålig odlare som svikit mina växter när det varit som varmast. Det enda jag kan skylla på är att vår nya familjemedlem, Evo har tagit upp en del av min tid. Men hon förtjänar ett eget inlägg.

Två flyttar

Om mindre än en månad flyttar jag till Stockholm och jag ser fram emot det mesta med det. Jag vet att det kommer att bli lärorikt och spännande att göra praktik, jag ska bo med en trevlig klasskamrat i ett trevligt område, kommer bli roligt att bo i en (riktig) storstad och upptäcka den ordentligt osv. Inga hard feelings mot Östkusten från min sida inte.

Men - det är ju jäkla tråkigt att människor och djur som jag bryr mig om är kvar i Stockholm. Lilly kommer att få bo hos Jonatans bror till hösten så jag kommer förmodligen inte ens att träffa henne när jag kommer hem på helgerna. Vi gör så eftersom Jonatan kommer vara i Stockholm en del och hälsa på och det blir för jobbigt för henne att bli flyttad mellan lägenheter hela tiden eller vara ensam. En bra och lyckosam lösning är det egentligen men ack, mitt lilla knäppa hjärta med smutsig nos, jag kommer att sakna dig.

Juli genom instagram

Regn och målarfrukost

De senaste veckorna har det enbart regnat här i Göteborg, och jag önskar att jag också var uppe i Norrland, bland höga berg och islandshästar. Men mest drömmer jag om att fly staden ut till en stuga ute på landet, omgiven av åkrar och träd. Eller kanske ännu hellre, en ensam stuga ute på en skärgårdsö utan grannar, med katten och sambon som enda samtalspartners under hela veckan.

När jag tittade till mina stackars växter på balkongen var de minst sagt genomblöta. De som inte hade förmånen att stå under tak bokstavligt talat badade i vatten. Trots detta är flera lite större jordgubbar på väg, några tomater har börjat skifta färg, och jag har kanske, kanske en zucchini på gång!

Det är svårt att förstå att vi förrförra helgen målade om mina föräldrars hus i strålande sommarvärme, och att det i morse när jag gick till jobbet fanns dimma i den höstkyliga luften.

Vår målarfrukost bestod av köpta frallor med veganost och naturell havreyoghurt med jordgubbar, vit nektarin och granola. Till det juice och kaffe. Bra bastant (något sen) start på dagen. Naturell havreyoghurt med färska jordgubbar och vit nektarin har dessutom varit sommarens favorit för min del. Helt fantastiskt gott!

Vidsträckta berg och gnistrande sjöar

Solnedgång i Rättvik.

Första gången i Vilhelmina - galet trevlig stad.

Fjällkåtan vi bodde i två nätter.

Hästarna lever riktiga drömliv på fjället.

Renar i Arvidsjaur.

Solnedgång i Arvidsjaur.

Nu är jag hemma från Norrlandssemestern som var allt man kunde önska och lite till. Gött häng, god mat, vacker natur, schyssta hästar, helt okej väder och orädda renar. Sverigesemestrar är så himla härliga. Islandshästturen bokade vi med Fjällhästen och det kan rekommenderas. Kompetent guide och snälla hästar som gjorde sitt bästa även när folk lika ovana vid ridning som jag satt på dem. Nästa sommar vill jag åka upp till Norrland igen fast för att göra en riktig långvandring.

Norrlandsdröm och självbevattning

När detta publiceras är jag på en semester som jag har längtat efter hela våren. En biltur upp i Sverige med stopp i Rättvik och Vilhelmina för att landa i Ammarnäs där jag och sällskapet ska rida islandshäst i tre dagar på fjället. På vägen hem stannar vi i Arvidsjaur och Sundsvall. Det ska bli underbart att vistas i glesbygd, med djur och i fjällmiljö. Sist jag åkte till Norrland blev jag helt besatt och ville flytta till typ Umeå omedelbart. Det kändes som ett annat lugn och en tillvaro bortom prestationskraven och livsstilshetsen i storstan. Jag kunde bara vara. Vi får se om den känslan återkommer nu.

För att hålla växterna vid liv när jag är borta, särskilt tomatplantan som är i stort behov av dryck, har jag fixat en liten anordning med en petflaska. Såhär gör man: 

1. Såga ett hål i botten på en petflaska med en kniv.
2. Sätt på korken och fyll flaskan med vatten. Stick ner toppen på flaskan i krukan så att den står stabilt.
3. Dränk ett bomullssnöre i vatten. Knyt sedan fast det i en liten sten som du ploppar ned i flaskan. Dra snöret från botten av flaskan upp över kanten och ned i rötterna på plantan.
4. Vattna plantan ordentligt. 

Bomullssnöret ska fungera som en veke som drar vattnet till flaskan. Jag har testat andra metoder för självbevattning men detta sätt har fungerat bäst hittills.

Hör snart!

Trädgårdshäng

Det senaste har jag fått möjlighet att arbeta lite i de två trädgårdar som tillhör Jonatans familj. I hans mammas trädgård håller vi på och förbereder inför ordentlig odling nästa år. Där har jag planterat ut en av tomaterna som inte trivdes så bra i köksfönstret. Dessutom har jag byggt en rabattkant! Något av det mest ansträngande man kan göra märkte jag (mycket grävande på knä och lyft av tunga plattor) men väldigt roligt. Känns bra att använda kroppen i riktig funktionell träning.