DIY kuddfodral

Snickrade ihop kuddfodral utefter den här guiden förra veckan och blev nöjd. Tog ju inte fem minuter som utlovat, kanske för att jag klippte av tyget på fel längd och fick sy ihop igen, men det var bra instruktioner för någon som bara syr ca två gånger om året.

Snö i vår hemstad

Fredag, två veckor efter den trettonde

Fredag. Pizza. Vin. Watchmen. Jobba imorgon. Jobba hela helgen. Jobba för första gången sen november. Sen julmarknaden.

Men filmen, filmen. Fantastisk, tar upp viktiga ämnen, bra soundtrack. Ja. Sevärd.

Nu. Sova. Upp tidigt. Halv sju. Senast.

Ta bussen, tåget, bussen. Gå fyra kilometer. I kylan. Regnet (?). Halkan. Jag vill ha solsken. Vår. Nu. Inget mer grådassigt. Ingen mer isgata. Ingen mer kyla.

Ett varmare samhällsklimat. Ett annat system. Nu tack. Fast hellre igår.

Ja.

L'hiver 2011 / 2012

Den här vintern kommer gå till minnet som den milda vintern, som den stormiga vintern, som förkylningarnas vinter. När jag väl har skakat av mig en förkylning så kommer en annan och tar dess plats. Och jag tycks aldrig blir frisk, det bara snurrar på och snurrar på. Jag förbannar kvinnan i brunnsparken som tyckte att det var nödvändigt att hosta rakt på mig, trots att jag vet att det kanske inte ens var hon som smittade mig. Jag försöker skriva hemtenta men jag är trött, av hostan och förkylningen, och jag har en dag på mig att skriva ihop två sidor till var och en av de tre frågorna och jag vet att det inte kommer gå. Tur att den här terminen ägnas åt ett studieuppehåll så att jag har gott om tid på mig för mina omtentor. Synd att ett studieuppehåll inte betalar hyran.

Happiness hit her like a bullet in the back

Ibland har man bara en sån jäkla röta i livet. Min kära far fann denna 30-tals (tror vi) jordglob i en källare på sitt jobb där någon hade slängt den. Hur nån kan göra sig av med nåt så fint förstår jag inte. Visst har den några skavanker men herregud den är ju över 80 år gammal. Helt otroligt att den är hel med tanke på att den är gjord av glas. Så kom det sig i alla fall att den tillföll mig och jag välkomnar den med öppna armar till mitt hem och hoppas att den ska trivas.
. 

Bearbetad av kartograf W. Kaden. Står även hur lång tid det tar att resa till olika platser. På bilden syns till exempel "Marseille till Sydney, 33 dagar".

Skala 1:38 000 000

Iran heter Persien vilket får oss att tro att den är tillverkad före 1935.

Tack och lov för ljuspunkter i vardagen som gör det lättare att hantera visdomstandsvärk och tenta.

Ge mig nånting att tro på när ljuset är släckt

Snöar in på Säkert! hur har jag kunnat missa hur fantastiskt bra hon är?

Allt som är ditt

Någon gång måste du bli själv

Fredrik

Annars är det höst, med tjockaste dimman i mannaminne, kul, hoppas bussen hem från jobbet inte missar mig nästa gång, kanske är dags att investera i en pannlampa, kanske är lika användbart som en termosmugg.

Skjut upp skjut upp igen igen

Klockan är nu halv tre på natten och jag har kommit hem från ett arbetspass med övertid. I taxin på väg hem berättade en av de andra tjejerna vad hon tjänar. Jag är gravt underbetald. GRAVT. Och har varit det i nästan ett och ett halvt år. Tanken på vad jag kunde ha gjort för de pengarna värker i mig, men jag försöker komma ihåg att det är bara pengar. Inget mer. Frågan är dock vad jag gör nu? Hur mycket löneförhöjning kan man be om/kräva i ett slag? Utan att de kickar ut en på stört.

Aja. Nu kanske jag borde sova men jag vill inte somna med de här tankarna i huvudet. Så istället tänker jag på: 

Lykke Li på Popaganda.

Fina klotterhästar.

Fikor i regn.

Berg.

Gungande tjejer i Berlin en varm vårdag.

Afraid of flying, afraid of dying

Den där kanslan som infinner sig när man klockan tjugo över nio på kvällen blir väckt av att telefonen ringer och man inser att ett: den där korta vilan jag skulle ta efter jobbet har varat i tre timmar, två: jag har ingen lunchlåda till jobbet imorgon, tre: jag är vrålhungrig, fyra: jag har ingen mat hemma.
Dessutom har jag en hemtenta att skriva och jag har ungefär tre lediga dagar den här månaden på mig att skriva den, det går inte ihop och jag förstår inte hur jag har tänkt mig att det ska gå ihop.
Och varje morgon när jag läser i tidningen om norge så börjar jag gråta.

Fokus

Herrejissaness, nytt Bon Iver album ute!

Här är i övrigt några analoga bilder jag tog i vintras och våras.

Puss.

Livet är ett äventyr vi skisserar själva - avbrutet av ödet och en rad lyckliga och olyckliga omständigheter

Försöker samexistera med stadens hetta. Det går mindre bra just nu. Värmen gör det svårt att fokusera på kurslitteraturen, och därmed försvårar den också tentaskrivandet. Om man likt jag, sitter inomhus istället för att vara ute i solens värme så kan man titta på en dokumentär om Leonard Cohen eller en dokumentär om Patti Smith. Musikdokumentärer istället för tentaskrivande i värmen. Ja, mycket bra prokrastinering.

Eller, när dokumentären om Patti Smith inte längre är tillgänglig så kan man se på en dokumentär om John Lennon istället.

Sik?

Jag åkte till midnattsolens land och har nu lite svårt att anpassa mig till att mörkret faller om natten. Har två tentor som ska bli klara den här terminen var det visst tänkt, helst innan tisdag.

Funderar en del kring återbruk och inkorporerar det i min stickning, nya raggsockar av gamla känns rätt bra just nu, liksom tryggt.

Tänker att dreads eller en tatuering kanske hade varit trevligt, fastän dreadsen hade nog gett mig sparken från mitt jobb, mindre kul.

Ikväll får tentorna vänta, ölhäng i park låter som en mycket bättre spenderad tid!

Dirt and daisies hit the pave

Ett blomblad genom lupp.

Ligger här och laddar upp bilder i ett försök att smita från allt jag borde/måste/inte vill göra. Har varit sjukt inställd på mikroperspektiv det senaste, mest för att jag äntligen lärt mig kameran ordentligt. Blommorna skaffade jag mig för några veckor sen till lägenheten och balkongen så de blev ett solklart motiv. De är inte lika fina nu som de var då, lyckas väl så småningom ta livet av dem. Men livet är härligt ändå.

No nuclear!

Jag har idag hållit ett tal. För hundratals människor. Det blev filmat. Finns på organisationens hemsida. Men det här är vad jag egentligen ville säga:

Det är idag 25 år sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Under det kvarts sekel som har gått sedan dess så har den svenska regeringen öppnat upp för byggandet av nya reaktorer, men också för uranbrytning i Sverige. En praktik som i andra länder har lett till ökade cancerfall och missbildade och dödfödda barn. En aspekt som ständigt tycks saknas i diskussionen är medmänsklighet. Vårt bruk av kärnkraft leder till att fattiga i Indien varje dag måste gå på intorkat radioaktivt bottenslam från avfallsdammarna. Vårt bruk av kärnkraft leder till att invånarna i andra länder lider och dör.

Kärnkraften har i varje skede av sitt liv potential att skada människor, detta börjar redan i det första stadiet; uranbrytningen. Det är inte rättvist mot de som bor där uranbrytningen sker att vi fortsätter med våran ovana när det idag finns förnyelsebara alternativ som skulle kunna användas till att göra Sveriges elkonsumtion 100% förnybar till år 2024.

Parollen ”No more chernobyls” har nu i år fått sällskap av ”No more Fukushimas”. Hur många fler kärnkraftshaverier krävs det för att få politikerna att satsa på de riktiga hållbara energikällorna sol-, vind- och vatten- och våg- kraft?

Sverige är ett av de länder i världen som har bäst förutsättningar för förnyelsebar energi, det är dags för politikerna att öppna ögonen och agera nu för klimatet och människornas skull.

Detta var dock inte det jag sa. Men jag är ändå nöjd.

Babushka

I väntan på annat: Babooshka.

Nattljus

Månen var så stor och stark igår, även om den aldrig fastnar bra på bild.

Vardagströst

Jag behöver solsken nu. Och D-vitamin. Förkylningsfria dagar. Snart så.

Den obevekliga verkligheten

Den här dagen har varit sådär minst sagt. Världen är hemsk och ibland vet man inte hur man ska hantera den. Ibland möter man för mycket hjärtslitande faktorer på samma gång och blir distanserad från det goda i livet; från solljuset, från vännerna och från skratten.

Jag hittade mitt pass i alla fall så kan åka till Berlin på torsdag. Det ska bli fint. Här är ett par bilder från den senaste tiden.

Kakan är en kladdig chokladkaka med jordgubbar i som jag gjorde för ett tag sen, riktigt god blev den. De andra bilderna är från min balkong, från den första morgonen jag kunde äta frukost i solen.

Jag har gömt mina drömmar precis där din axel blir till hals

Jag tänkte skriva något jätteklyschigt och pretto om kärlek och vara helt "åhvadjagärdjupochmelodramatisk", det har varit en sån dag idag. Men jag skiter i det. Här är min fåtölj istället.

 

Naïve

Har idag insett hur naiv jag har varit. Visst vet jag att det finns de som inte bryr sig ett skvatt om klimatförändringarna, men total klimatkrisförnekelse var något som jag trodde enbart amerikanska politiker sysslade med.
Ack så fel jag hade. Idag har jag så upptäckt att det finns många som inte tror på klimatproblematiken. Det finns en hel blogg (med många läsare) tillägnad fenomenet. Detta har fått mig att inse att jag inte bara bör ha koll på "mitt eget folk" utan jag bör också ha koll på de med en åsikt motsatt min egen.
Det är lite utav en bubbla som har brustit. Min miljökämpe-bubbla. Att plötsligt inse att dessa människor är verkliga, de som tror att klimatkrisen är en konspiration. Det känns inte bra i hjärtat.
Jag hade långtgående planer på en lång debattartikel den 26 april med anledningen av 25-årsdagen sedan Tjernobyl, men med de senaste dagarnas utveckling i Japan så känns det som om jag borde skriva den nu. Inte senare.
Risken finns att det om ett par veckor inte längre kommer finnas i folks medvetanden att det har hänt en kärnkraftskatastrof i Japan. Hur många är det idag som tänker på händelserna i Egypten, eller folket i Libyen som fortfarande kämpar?
En katastrof, vare sig humanitär eller miljömässig, är bara närvarande så länge som dess nyhetsvärde varar. Det är rätt kasst, tycker jag.

Världens fetaste duvor

... kanske i alla fall? Duvor har ju en tendens att burra upp fjädrarna mycket men nog är detta ett praktfullt exemplar? De huserar hursomhelst i trädet utanför min lägenhet och jag gillar sällskapet.