Frihet hittas sakta i fängelsets djup

I höst upptäckte jag John Berger mitt i ett slösurfande. Plötsligt kände jag mig inte slö utan yrvaken och tänkande.

Det började med att jag tittade på Ways of Seeing, en TV-serie som sändes första gången på 70-talet. Ways of Seeing är en kritik mot vårt konsthistoriska arv ur - vad jag skulle kalla - ett feministiskt och marxistiskt perspektiv. Berger öppnar ens ögon för hur traditionella oljemålningar, som idag pryder väggarna på våra museum, objektifierar kvinnor och främst skapades för den manliga blicken. Han visar hur konst handlar om ägande i västerländsk kultur. Samtidigt är serien en hyllning till konsten, som har förmågan att förmedla något unikt - som stillhet och omedelbarhet.


Jag har även läst Bergers roman "King", om människoöden i en kåkstad, och håller just nu på att läsa "Hold Everything Dear". Jag rekommenderar dem varmt.

Men det som har drabbat mig mest av det jag hittills läst/sett/hört av Berger är när han läser sin essä "Fellow Prisoners". En essä för alla oss som inte är nöjda med den värld vi lever i, som ibland känner oss som fångar i ett förtryckande system som skapar lidande, död och hat. En tröst och ett hopp, ett upprop om uppror.



Prisoners have always found ways of communicating with each other, and in today’s global prison, cyber space can be used against the interest of those who first installed it. Like this, prisoners inform themselves about what the world does each day, and they follow suppressed stories from the past, and so, stand shoulder to shoulder with the dead. And in doing so they discover little gifts, examples of courage. A single rose in a kitchen where there is not enough to eat. Indelible pains. The indefatigability of mothers. Laughter. Mutual aid. Silence. Ever widening resistance. Willing sacrifice. More laughter. Yeah, the messages are brief, but they extend in the solitude of their, that is to say of our, nights. 

The final guideline is not tactical but strategic. Listen. The fact that the world's tyrants are exterritorial explains the extent of their overseeing power, but it also indicates a coming weakness. They operate in cyberspace and they lodge in guarded condominiums, but they have no knowledge of the surrounding earth. Furthermore, they dismiss such knowledge as superficial, not profound, because for them only extracted resources count. They can’t listen to the earth. On the ground they are blind, and in the local they are lost. For fellow prisoners, the opposite is true, for cells have walls that touch each other across the world. Effective acts of sustained resistance will be embedded in the local near and far. Outback resistance. Listening to the earth. Liberty is slowly being found, not outside, but in the depths of the prison.