Jag har den senaste tiden blivit intresserad av att läsa science fiction igen. Problemet är att jag ofta tappar intresset med en gång av böcker i den genren. Jag har svårt att tro på det samhälle författaren föreställer sig ska finnas i framtiden och tycker att språken och namnen känns krystade. Som om människohjärnan inte räcker till för att föreställa sig något annat än det vi lever i för stunden.
Men så beställde jag den här från ett antikvariat; Harry Martinsons rymdepos från 1956. Jag är fortfarande totalt knockad av den. Man lever sida upp och ner som en dans, vilket jag inte trodde när jag förstod att den var skriven på vers. Martinsons berättelse om jordens förfall och människans ensamhet är något av det vackraste jag läst. Det enda som saknades var väl en liten ljuspunkt att andas i.
Vad kul att du känner dig sugen på sci-fi! Jag har aldrig vågat mig på Harry Martinsson då pappa alltid pratat om hur han enbart fick läsa honom på svenskalektionerna i gymnasiet. Kanske att jag vågar mig på Aniara i framtiden iallafall.
SvaraRaderaJa, tipsa gärna om du vet någon bok jag skulle kunna gilla! Och testa gärna Aniara, tror du kommer tycka om den.
SvaraRaderaÅh, läser ju så sällan skönlitteratur numera, speciellt sci-fi.. Dock har jag på sists tiden sett en film (Blade Runner) och en serie (The Man in the High Castle) som bägge är baserade på böcker sv samme författare; Philip K Dick. Hans verk har tydligen inspirerat Ursula K. Le Guin, Haruki Mirakami, Terry Gilliam och Christopher Nolan för att bara nämna några. Kanske är läsvärd? Annars finns ju Solaris av Stanislaw Lem, har för mig att jag lånade den på biblioteket som tonåring, men att jag inte hann läsa klart den. Tror den är en klassiker?
Radera