Socktober

Om dagarna den senaste veckan har jag höstgrävt i skolans köksträdgårdsland (vi har en tung lerjord) och om kvällarna har jag stickat sockar. Jag vet inte riktigt varför, men jag har kommit in i ett himla bra stickflow på sista tiden, kanske är det hösten som får mig att sticka snabbare?
Eftersom att vi har varit supereffektiva i vår grävning så har vi haft lektionsfri vecka sedan onsdag eftermiddag, plötsligt har jag massor med extra sticktid som jag just nu ägnar åt min Rheinlust-sjal. Dock är jag inte överförtjust i sjalstickning, och jag längtar redan efter en ny sockstickning.

Hur som helst så har jag stickat klart mitt andra par sockar i sockgarn, mönstret heter Vestigial och är designat av Beata Jezek. Jag har stickat mina med garn från en sockblank, och även om färgerna inte är symmetriska på de båda sockarna så intalar jag mig att det är en del av charmen, och ingenting som jag störs av. Mina Vestigial är stickade på stickor 2,5, och jag valde att göra en kontrasterande tå, häl och resår i vitt Filcolana Arwetta Classic.

Mer stickskörd

När Jennie visar sina senaste vackra stickprojekt vill ju inte jag vara sämre så här är var jag har stickat på i oktober. Mössan tamarugo var rolig och gick fort att sticka. Jag använde ett garn jag hittat på second hand som har en vacker nyans av guldgrågrön. Sedan blev jag äntligen klar med en grå tröja med struktur som jag hållit på med länge. Är väldigt nöjd med hur den blev, ända minuset är att garnet (vet inte riktigt vad det är för något) redan har börjat noppa. Jag har även gjort klart ett par vantar som jag valkade för att få dem riktigt varma. Tyvärr blåser det fortfarande genom dem så jag ska klä dem med fleece invändigt. Till sist gjorde jag en enkel disktrasa i bomull och lin som jag gav bort till en vän för att försöka sprida den stickade disktrasans evangelium. Fräscht, hållbart och snyggt!

Oktobers stickskörd

Jag vet inte hur vädret har varit nere i Göteborg och i resten av landet de senaste veckorna, men här uppe i Mariestad har det varit grått, blåsigt, regnigt och lite småkallt. Som tur är så har jag precis stickat klart en ny mössa! Mönstret heter Thrifter Beanie, och finns gratis hos Woolly Wormhead, eller via Ravelry. 
Efter att ha jobbat ute den senaste veckan så har jag börjat inse värdet av en varm gosig mössa som sitter på plats. Den blev färdig nu i helgen och idag testade jag den, och den är helt fantastisk! Under hela cykelturen till och från skolan har den suttit på sin plats, trots regn, vind och kyla så frös jag inte ett enda dugg under vägen, så en ska absolut inte underskatta en bra mössas förmåga att hålla en varm!
Jag hade inget lämpligt garn i rätt tjocklek, så jag stickade den i Filcolana Gotländsk Pelsuld som jag hade över efter vantarna jag stickade i julklapp till min svärmor förra året. Då mitt garn är mycket tunnare än det som mönstret specifierar så fick jag räkna om lite, men som tur är så höll min matte, och mössan passar perfekt!

De sista veckorna innan flytten var jag hemma sjuk, och för att ha något lätt att sysselsätta mina händer med så lade jag upp till ett par Roma Mittens. Vantarna är stickade i Moeke Yarns Elena, växtfärgat med löv från körsbärsträd. Elena är ett rumänskt ekologiskt ullgarn, och när Matilda som har butiken Organic Knitters (som enbart säljer ekologiska garner, så himla bra) tog hem garnet så designade hon det här mönstret. För varje sålt mönster så går halva summan till ett projekt som hjälper romer i Rumänien, därav namnet.
Så himla fint initiativ, och superfint mönster också såklart.

Efter att mina tumvantar var klara vart jag helt förälskad i det mjuka, växtfärgade rumänska ullgarnet. Inspirerad av Matilda så bestämde jag mig för att designa mina egna vantar, med ett par färska tumvantar passade det bra med ett par halvvantar tänkte jag. Så jag stickade mig en provlapp, mätte omkretsen på mina händer, och räknade ut hur många maskor som behövdes.
Jag visste att jag ville ha någon form av flätmönster på ovansidan, och en slätstickad insida, samt en lång tumkil. Allt som allt är jag väldigt nöjd med mina halvvantar som har fått namnet Walnut Wristlets då garnet är växtfärgat med valnötsskal.

Mina senast stickade plagg har alla en väldigt neutral ton i sin färgskala, vilket för mig är väldigt ovanligt då jag annars brukar använda en hel del färger.
Ändå är det jag längtar mest efter att sticka just nu en gosig, lite lagom stor kofta i en neutral färgton. Förhoppningsvis kommer CSN vilja bidra till min försörjning senare i år, och då kan jag äntligen införskaffa garn till mitt koftprojekt, men fram tills dess kan jag bara drömma och planera. Ge mig gärna dina bästa tips på en lagom gosig kofta som en riktigt kan mysa in sig i!

Dåliga mobilbilder och trädgårdsmästarstudier

I slutet av augusti började jag studera till trädgårdsmästare i Mariestad. Trots att skolan ligger i Mariestad så är den ändå en del av Göteborgs Universitet, och det är alltså en akademisk hantverkarutbildning som jag läser. På skolan finns utöver min utbildning även en utbildning i bygg med inriktning mot mur eller trä, och en utbildning inom landskapsvård. I år är det enbart programmen inom bygg-trä och trädgårdsodling som har startat (de andra två startar vartannat år).

De första tre oktilerna* av höstterminen läser vi två kurser parallellt; en inom trädgårdsodling och en om hantverkarens dokumentationsmetoder som vi läser tillsammans med byggarna.
På den gemensamma kursen har vi haft en gruppuppgift där vi har dokumenterat tillverkningsprocessen av ett tapp och tapphål.
 På bilden ovan håller jag glatt upp min grupps färdiga tapp och tapphål, som passade ihop utan att vi behövde en massa finlir. Jag har ju framförallt sysslat med mjuk slöjd, i högstadiet när vi var tvungna att välja mellan trä- och textilslöjd så valde jag textilslöjd, så även om det var ovant att arbeta med trä i början så har det varit väldigt kul att arbeta i ett för mig ovant material.

Vi har under den här veckan haft praktiska kurselement, bla. en första introduktion till kompost. Vi har slagit gröngödsling med lie, grävt upp och till viss del skördat det allra sista från köksträdgården. Det enda som finns kvar nu är den monstruöst högvuxna kålen. En av fördelarna med att plugga till trädgårdsmästare är att vi har fått ta av det sista växtmaterialet, och jag har nu en fantastiskt färgglad blombukett på mitt köksbord och en kronärtskocka som väntar på tillagning i mitt kylskåp.

En och en halv dags hårt arbete har lett fram till den ståtliga kompostlimpa som syns på bilden ovan. Efter att inte ha arbetat fysiskt sedan sommarsäsongen tog slut i mitten på augusti så har jag varit rätt så trött när jag kommit hem efter skolan.
Varje dag cyklar jag de ca 2-3 kilometrarna från hemmet till skolan som ligger precis invid Tidan, på ena sidan ligger den ordinarie skolbyggnaden, och på andra sidan ligger trädgårdsmästeriet. Bron över Tidan har en fantastisk utsikt över Vänern, men jag har ännu inte lyckats leta mig ner till sjökanten för att utforska. Jag ser fram emot att packa ryggsäcken med kaffetermosen, lite fika, en stickning och min kamera och bege mig ut på en liten utflykt någon helg snart.

* Läsåret är uppdelat i åtta oktiler (eller åttondelar), varav varje termin innehåller fyra oktiler, egentligen rätt logiskt, men låter kanske lite flummigt utanför det akademiska språket? 

Årets skörd

Det här inlägget har jag tänkt skriva jättelänge men skjutit upp eftersom jag ville redigera bilderna men nu struntar jag i det och kör på med dassiga mobilbilder. Livet är ju inte alltid Pinterest-vackert ändå. 

Min och Jonatans första ordentliga odlingssäsong började i maj med att vi åkte till hans mammas trädgård och tog med de sju tomatplantor vi hade drivit upp hemma. Vi gjorde i ordning ett litet land vid en husvägg dit massor av sol når. Elin Unnes skriver i The Secret Gardener att det är viktigt att döpa de olika landen men det här fick nog flera olika namn under året: Köksträdgården, Kryddlandet, Lilla landet... Här såddes och planterades också sallad, smultron, gräslök, persilja, sandsenap mm. men det är svårt att minnas allt eftersom allt utom gräslöken, tomaterna och smultronen blev uppätet av sniglar och rådjur. Pälsen som syns på bilden nedan var ett försök att hindra detta men det var nog naivt att tro att det skulle funka.

 

Sen har vi Stora landet! Jäklar vad vi jobbade med att gräva upp det (det var totalt överväxt med kirs och nässlor) och tillföra sand och kalk. Har kanske aldrig varit så trött? Här blev det potatis på halva ytan och på andra halvan sådde vi rödbetor, rädisor, morötter och lök. Bara potatisen och löken överlevde de slemmiga besökarna... Vi täckodlade med tidningspapper och pappers-soppåsar och har på bilden nedan skurit rännor i täckningen där vi sått frön och kupat potatisarna ovanpå pappret. Detta var nog inte idealt, särskilt inte för potatisen, men vi behövde i alla fall typ inte rensa ALLS. Så ja till täckodling men kanske inte för potatis, som ju ändå ska vara naturligt ogräsavskräckande.  

 

Resultatet då?  Jo potatis fick vi! 14 kg! Vilket kändes som jättemycket och vi har fortfarande kvar i kylen. Mycket god var den också, men vet inte riktigt vilken sort det var eftersom vi i panik drog till oss en påse på trädgårdsaffären, "sommarpotatis" stod det nog bara. Dock fick vi bara några få potatisar från varje planta så nästa år ska de nog planteras djupare och kupas bättre.

 

 

Vi fick även lök från stora landet men processen för att odla lök har förvirrat oss lite. Vi köpte sättlök men fick upp lika många som vi hade stoppat ner. Är det meningen att det ska vara så? Har tänkt googla på detta men inte orkat än. Känns ju ganska ineffektivt i alla fall, även om den blev god. Nu i höst har vi satt ner vitlök i lilla landet, där förväntar vi oss att få hela vitlökar för varje klyfta vi satt ner, lite bättre avkastning med andra ord. 

 

Även tomaterna fick vi mycket lön för mödan av, vet inte hur många kg men en hel del. De har vi fortfarande kvar av. Det känns superbra att man kan få så mycket skörd på någon som man ändå har lagt ner relativt lite kraft på, för plantorna har fått stå och växa fritt till en djungel under sommaren. Den här sorten ska tjuvas och det gjorde jag vid några enstaka tillfällen, men inte så mycket och det gick fint ändå. Till nästa år skulle jag ändå vilja testa en annan sort. De här (Gardener's delight) är lite mjöliga i smaken tycker jag.  

Hemma i fönstren har vi haft både chili och physalis och det har blivit succé. Det är så lyxigt att få hemodlad chili för vi använder det rätt mycket. 

 

Till sist kunde vi konstatera att förra årets beskärning av de bägge förbisedda äppelträden har gett utdelning, trots att ett av dem reagerade i chock på uppmärksamheten genom att skjuta ut typ tusen vattenskott. Vi har kunnat skörda en mängd äpplen som blev till gott äppelmos igår och som jag njuter av på pannkakor idag. Odling är bäst, livet är härligt, säsongerna går och hoppet består. Puss!

 

Septembersockar

En av de få fördelarna med att pendla sex timmar om dagen är att en får mycket tid över till stickning. Och som alla som känner mig vet så kan jag inte sluta sticka, jag behöver stickningen för att hålla mig klar i huvudet, för att stressa ner, och för att sysselsätta händerna så att jag kan fokusera på sakerna runt omkring mig. 

Efter att i september ha stickat klart sommarens andra par sockar så lade jag genast upp till ett par nya. Mönstret heter Vestigial, och finns gratis via Ravelry. Jag stickar dem i min allra första sockblank*, och än så länge är jag supernöjd! Dock är detta också mitt tredje försök. 

Det första försöket fick blå resår, men repades upp då garnet var lockigt*, mitt andra försök hann ända fram till hälen (fast i ett annat garn), jag stickade en fleegle's heel och avskydde passformen.
Efter att ha tvättat min sockblank och sträckt ut garnet så att det blev rakt, och efter att ha kommit fram till att vit resår, häl och tå skulle göra sockan mer rättvisa så är jag äntligen på rätt spår!

Sockarna jag stickade färdigt under min pendling heter Earlybird och är ett gratismönster från ett gammalt nummer av Knitty. Jag stickade mina på stickor 2,5 i ett garn från Wollelfe, och jag är så sjukt galet nöjd! Med allt!

Kammebornia har även i år haft en sockutmaning, där deltagarna själva har fått sätta upp sina mål (typiskt bra grej!). Det mål jag satte upp för mig var att sticka klart pappas raggsockar, och att sticka minst ett par sockar till mig själv, i sockgarn, från stashen. Då både mina Earlybirds och Vestigial är stickade i sockgarn från stashen så känner jag mig nöjd.
De senaste åren har jag enbart stickat mina sockar i rent ullgarn, vilket inte alltid håller så bra i mina kängor, men nu börjar jag bygga upp sockar som lämpar sig för kängorna, och jag har många fler planerade, inte minst fina Längtan till Gotland.

Jag har också stickat klart ett par Roma mittens, och har ett par egendesignade halvvantar på nålarna just nu. Jag tror detta kommer bli en fantastiskt fin höst, i stickningens tecken!

* Sockblank är ett slätstickat stycke, med antingen en eller två trådar som löper tillsammans, oftast handfärgade. När man repar upp något som har varit stickat så krullar sig garnet, och då jag stickade ett strukturmönster så blev vissa av maskorna helt kajko. .

En helg i Halland

Då mitt liv de senaste veckorna har bestått av sex timmars tågpendling/dag, flyttpackning, plugg och en förkylning från helvetet, så tänkte jag att vi istället skulle ta och titta tillbaka på en helg i augusti som vi spenderade nere i Falkenberg hos Markus föräldrar. 

En av dagarna åkte vi ut till Markus faster som bor med sin man och katt ute på landsbygden i ett rött supercharmigt hus med en fantastisk utsikt över fälten runtomkring. Så som de bor idag är lite mitt drömboende, fast med växthus och grönsaksodlingar överallt. 

Deras katt Olivia är dessutom ca världens sötaste och gosigaste:

 En morgon gick jag och min svärmor en promenad ner till vallarna och längs med ett stråk utmed Ätran, där blommade den här rosa växten för fullt, men jag har ingen aning om vad det är. Om du vet så får du gärna lämna en kommentar, mvh vetgirig trädgårdsmästarstudent.

 Katterna följde som vanligt med oss ner, men borta bra, hemma bäst <3

Nån dag snart, när vårt hem inte består utav flyttlådekaos så kommer en liten uppdatering om Mariestad, och hur det är att flytta ifrån den stad där en har bott i hela sitt liv.