Husdrömmar

I somras var jag och sambon riktigt nära ett husköp. Riktigt nära. Alltså har-lagt-högsta-budet-och-ska-skriva-kontrakt-nästa-dag-nära. Men vi drog oss ur och det var nog tur.

Det är nästan som en grundlag att man ska expandera sin konsumtion när man expanderar sin plånbok. Sedan ett år tillbaka är vi ju DINK:s här hemma, dvs. Double Income - No Kids. Och nu är det som att världen skriker åt oss att flytta från vår billiga hyresrätt, börja lyxa till det, skaffa barn och semestra långt bort. 

Jag har haft två "kvalificerade" jobb i mitt liv - som passar med det jag utbildat mig till - det jag har nu och ett på myndighet i Stockholm. På bägge dessa jobb har bostadsmarknaden varit ett oerhört populärt samtalsämne. I Stockholm var det naturligtvis mer extremt, där var det som att allas humör fluktuerade i takt med låneräntor och prisökningar. Fikasnacket kunde handla om kostnaden för att lägga in grön marmor som hallgolv. 

Ett husköp är på något sätt den ultimata konsumtionen. Vad skulle kunna säga mer om oss än var vi bor? Det är den ultimata identitetsmarkören med alla möjligheter till att anpassa arkitektur, inredning och utemiljö efter vilka vi är. Primärt måste man såklart välja rätt område och där finns det mycket att tänka på. Inkomst, livslängd, politiska åsikter, ålderssammansättning, skolor etc. skiljer ju sig oerhört mycket mellan olika stadsdelar tack vare en obönhörlig segregationspolitik. För en som jag som säkert aspirerar på att tillhöra någon slags intellektuell medelklass blir det inte så lätt som att välja det finaste område som jag har råd med. Nej, det får gärna vara ett område som fortfarande är lite rufft, multi-kulti och arbetarklassigt. Men gärna up-and-coming så att det finns lite krogar och spännande restauranger att hänga på, kanske en välsorterad second-hand-butik, gott om vegetariska substitut i affären. När jag har flyttat dit kan jag spendera mina dagar med att sitta på en uteservering med en IPA i handen och klaga över hur gentrifierat allt håller på att bli.

Fast nu bor jag ju redan i ett sådant område och har tröttnat på IPA. Har tröttnat på stan över huvud taget. Tittar på alldeles för många norska friluftsprogram med människor som lever nära och i naturen. Drömmer om en liten stuga i en skogsglänta med solpaneler och järnvitriolbehandlad fasad. Mitt i dessa drömmar försöker jag minnas att ägandet inte är ett självändamål, att den som är satt i skuld inte är fri och att det inte finns något som hindrar mig att komma ut i skogen ändå. Vägen behöver inte gå via konsumtion.

Arbets(livet)

Det är faktiskt inte rimligt att arbeta heltid. Fem dagar jobb och två dagar helg. Två dagar att komma ikapp och bygga upp det som veckan rivit ner. När allt jag längtar efter just nu är att vara i naturen, i en helt annan typ av öppet landskap.

Bilder från sommarens semester i Loch lomond nationalpark, Skottland.

Vår lott i livet

Äntligen hände det - vi fick en odlingslott! 2013 skrev jag upp mig på en lista så det tog lite tid, men det är väl värt väntan. Nära vårt hem ligger Sjöbergen; kanske världens finaste koloniområde i sin enkelhet. Ett litet lummigt paradis dolt bakom Älvsborgsbron. Och här har vi alltså en plätt jord nu att experimentera med. 

Lotten var ganska igenvuxen men med roliga saker, som tulpaner, oregano i mängder, förgätmigej, jordgubbar, liljekonvaljer och lupiner. Mitt på lotten tronar en syrén som ska få stå kvar. Hittills har vi grävt i ordning ca en fjärdedel av lotten. Vi hällde i sand, kompost och lite kalk. Zucchini, tomat och kronärtskockor gömmer sig under ett fiberdukstält nu - de höll på att förtvina hemma i köksfönstret. Ikväll sådde vi också rädisor, spenat, rödbetor och morötter. Återstå att se om något kommer upp! Som amatör är jag förberedd på att det blir en del misslyckanden. Oavsett så är det balsam för själen att få komma hit om kvällarna och gräva tills kroppen är helt slut. Sover så gott om nätterna och drömmer bara om att bygga rabattavgränsare.

Keiki

Skriver detta från mobilen vid frukostordet och bilderna är tagna med samma gamla mobil, så kvaliteten är kanske inte den bästa, men bättre det än inget tänkte jag. Har hänt hundra saker jag tänkt blogga om med odlingen är kanske det primära.

Jag lyckades inte ta död på min orkidé (dendrobium) helt verkar det som utan den har skjutit upp keiki, alltså bebisplantor med egna rötter. Plus att det kommer en ny planta på ursprungsplantan. Jag planterade en keiki i egen kruka, med leka kulor, plantjord och vitmossa kring rötterna. Hade läst att de gillade detta och verkar stämma!

I köksfönstret satte vi upp en hylla för att kunna maxa odlingen. Tomater, squash, kronärtskocka, chili, mynta och physalis samsas nu om plats. Snart dags för utplantering. Förra helgen satte vi hela landet fullt med potatis. Det blir en bra sommar.

Fine and Dandy?

Jag lade upp den här bilden på instagram igår, och den representerar ganska väl hur min helg har sett ut. Kaffe, stickning, och lite kattgos på det. Mönstret jag stickar heter Fine and Dandy Socks och ingår i en kollektion med stickmönster som heter 'The Dollar Store Collection' vars mönster kostar 1 australiensisk dollar, där alla intäkter går till olika välgörenhetsorganisationer. Just nu går alla intäkterna till Unicef, pengar som verkligen behövs, hade jag inte levt på det lilla staten behagar ge/låna ut till mig varje månad (läs CSN) så hade jag velat bidra mer. Inte minst till den pågående humanitära krisen i Jemen. 

Utöver detta har jag ägnat flertalet timmar åt att rensa bort kvickrot från min odlingslott, marken där vi har våra lotter har legat i träda under okänd tid, och kvickroten har således kunnat sprida och etablera sig av hela sitt hjärtas lust. Marken har blivit harvad en gång, så kvickroten har i princip blivit nervänd i jorden. Jag har med hjälp av en grävgrep försökt plocka upp den, ett sisyfosarbete, milt talat. Men ett bra grundarbete kommer underlätta enormt under de kommande månaderna, så det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång.
Idag har jag dock inte varit vid lotten, jag har däremot sått mina första frön. Och ja, det är lite väl sent att så tomater nu, men det har varit ovanligt kallt hittills (våren, var är du?) och jag har haft mycket att tänka på med skolan, så jag har helt enkelt skjutit upp det i över en månad. Men idag kände jag mig inspirerad och jag har således sått två tomatsorter, tre sorters gurka, två sorters smultron och Bataviasallat. Plus lite kattgräs till katterna.
Jag har också en liten Tomatillo som tyvärr ränner något fruktansvärt (vårt kök är både varmt och ljust) som nog ska få flytta till sovrummet. En av fördelarna med att gå min utbildning är att vi får ta med oss av de små plantorna som blir över vid omskolning, och förhoppningsvis kan jag kanske lägga vantarna på fler spännande grödor som jag, likt Tomatillon aldrig hade kommit på tanken själv att så.

En påskvecka senare

(En gif på katterna, enbart för att de är så förbaskat söta!)

Jag har haft fullt upp i skolan den senaste veckan då jag har haft växthusjour. Detta fantastiska koncept innebär att jag och en av mina kursare har haft ansvaret för sådder och uppskolade plantor. Att se till att de inte torkar ut, inte blir lusangripna etc. Det har varit kul, men tärande.

När jag inte har sett efter våra växthus har jag stickat på ett par sockar efter mönstret Fine and Dandy socks. Jag har repat upp ett flertal gånger, men har nu precis stickat klart hälen på socka ett, så nu tänker jag inte repa upp något mer (peppar, peppar). Jag har känt det som att jag har tappat min stickningsmojo det senaste, jag stickar men repar upp ca allt jag gör. Det hade varit trevligt om jag gjorde klart någonting för ovanlighetens skull.

Till mitt stickande har jag tittat på The Untold History of the United States som på UR har fått den något missvisande titeln USA enligt Oliver Stone. Väldigt intressant serie som går igenom landets historia från andra världskriget och fram till idag genom att fokusera på de olika presidenterna och den politik de förde.

Jag har också tittat på That Sugar Film eller Sockerfilmen som den kort och gott kallas på SVT. Filmen följer en australiensisk man som efter att ha ätit i stort sett sockerfritt börjar äta vanlig "hälsosam" mat igen. Hans mål är att äta den genomsnittliga mängden socker per dag för hans socialgrupp (vit man i 30-årsåldern: 40 tsk socker/dag) utan att äta choklad, godis, glass etc.
För mig som ändå är sötsugen större delen av tiden blev filmen lite av en ögonöppnare och en nyfunnen inspiration i att försöka äta hälsosammare. Jag har både diabetes typ 2 och tarmcancer nära i min släkt och jag vill liksom inte drabbas av dem. Att äta hälsosammare (och regelbundet) samt motionera mera är mål som jag har men som jag ständigt åsidosätter, de blir jämt nedprioriterade framför andra saker jag vill göra. Och det är så himla, himla dumt, av mig, i min situation. Jag vet att jag mår bättre om jag sover mellan kl.23-06, och jag vet att jag mår bättre om jag gör yoga på daglig basis, och jag vet att jag behöver äta regelbundet för att undvika migrän.

För min del bottnar många av mina tankar kring ett hälsosammare liv runt viljan att skingra den hjärndimma jag befunnit mig i under stora delar av de senaste sju åren. Det känns som att jag stretar på i riktigt trögflytande sirap ibland, och jag vill inte må så här längre. En förändring behövs, och jag jobbar på den, även om jag ibland (alltför ofta) tappar både motivationen och hoppet om att jag ska hitta tillbaka till hur jag mådde innan jag började må så himla dåligt.

Livet under blogguppehållet

Jag råkade visst ta ett ovanligt långt blogguppehåll, tursamt nog är vi två som skriver den här bloggen. Alltid bra när en av oss kan hålla ställningarna när den andra har nån slags uppehåll.

Sedan jag skrev sist har februari hunnit övergå i mars, och snart i april. Ljuset och värmen har börjat återvända, och vi har påbörjat vår första odlingskurs av tre. Jag spenderar majoriteten av mina dagar med att hänga i växthus, så små frön och njuta av förmiddagskaffe i solen på trädgårdsmästeriets läsida. Vi håller också på att lära oss beskärning, vilket är lite trixigt men samtidigt så himla roligt!

Vi är några studenter som har fått arrendera lite mark av kommunen, mark som ska bli ett kolonilottsområde. I helgen tog vi de första spadtagen, och vi blev klara med grävandet av odlingsbäddarna och gångarna runt omkring. Till sommaren kommer det förhoppningsvis bli till ett litet grönt paradis.
Jag har sambeställt fröer med en kursare, och snart är det dags att förkultivera dem! Nu har de dock ännu inte anlänt, och jag är lite, lite stressad över tomatsådd osv. Jag ska också måla upp en skiftesplan för min odlingslott, och köpa sättpotatis. Behöver jag ens nämna att jag är exalterad?

Produktion och konsumtion

Riddari nr 2 är äntligen klar och jag tycker väldigt mycket om den. Hoppas att den blir mer använd än den första. Tröjan är en i raden av saker på jag stickat den här vintern och för första gången känns det som att jag kan hantverket nu, samtidigt som det finns så otroligt mycket mer att lära.

På näst sista bilden skymtar även ett av mina senaste och dyraste köp. Linnelakan. Fy fan vad det är skönt och vad jag önskar att jag köpt det tidigare. Det känns så mycket fräschare för man svettas nästan inte alls i dem och fryser inte heller. Dessutom är det äckligt snyggt. Hoppas på att de håller för alltid.

Göra om-sugen

Foto: Tine K home, tinekhome.blogspot.com

Kanske är det att våren ligger framför oss, kanske att jag hängt för mycket på Pinterest. Kanske är det att jag har mer pengar nu när jag har en trygg inkomst.

Den senaste tiden har jag i alla fall blivit sugen på att göra om hemma och fixa allt det där jag tänkt fixa ända sedan vi flyttade in för mer än fyra år sedan. Högst på denna lista står badrummet som är det odiskutabelt fulaste rummet i lägenheten.

Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Nu bor vi ju i hyresrätt så jag får tänka utifrån vad det. Jag kan inte riva ut den fula, blå plastmattan och inte lägga kakel. Det går säkert att få det som tillval från vår hyresvärd men jag vill inte göra något som höjer hyran för framtida hyresgäster. Men jag har lite idéer för hur det ändå kan bli betydligt bättre. Ny färg på väggarna blir det! "Morgondis" från Jotun är redan inköpt. Ny toasits i trä. Nytt duschdraperi med tyngdband fastsytt längst ner så att draperiet inte drar sig in mot kroppen när man duschar (det är ju så jäkla störande). Och jag har faktiskt en idé för hur jag kanske kan få in lite kakel ändå.

Jag kommer uppdatera med före-/efterbild ifall det blir av och blir bra. Håll tummarna! 

Januarigrått

Januari är inte min bästa månad. Vädret är som allra gråast samtidigt som jag saknar solen allra mest. Jag känner mig slö och seg och trött, oavsett hur mycket jag än sover är jag fortfarande precis lika trött.

Men så igår, ett par timmar mitt på dagen så hade vi solsken, och då kändes allting mycket lättare. Stickningen flöt på, katterna njöt av solskenet på balkongen och jag kände mig lite lite gladare.

Jag befinner mig annars i lite utav en stick-svacka, jag blir missnöjd med allting jag stickar på, och repar upp minst ett projekt i veckan.

Idag är det precis lika jämngrått och bistert som det har varit de senaste veckorna, men jag vet att det kommer lätta snart.

En tisdagsmorgon + loppisfynd

Vi har precis påbörjat en ny kurs som heter Bebyggelse- och trädgårdshistoria, vi har än så länge haft en föreläsning specifik för trädgård, men kursen verkar spännande och jag tror att den kan bli givande. En fråga vi fått fundera på är "Vad är trädgård?" en fråga som kanske känns enkel nog, men när en väl börjar fundera lite så visar den sig inte vara fullt så enkel trots allt. 

Då vi just nu inte har så mycket föreläsningar så passade jag på att ta sovmorgon i tisdags, och åt således frukost med de här två fina ↑ Jag kände mig evigt tacksam till söndagens Jennie som inte bara hennade håret, utan också bakade bröd och kolakakor med tranbär i efter detta recept. Jag gillar verkligen när ett recept är såpass lättveganiserat som detta, det är bara att byta ut smöret mot mjölkfritt margarain, superlätt! Och gott! 

En av fördelarna med att bo i en liten ministad är att deras second hand affärer, eller loppisar som vi av oförklarlig anledning kallar dem,  har superrimliga och billiga priser. Förra veckan köpte jag således två engelska kaffekoppar med fat, arton kattögeknappar (som egentligen är vitgula i färgen) och en liten tesked för en ynka tjuga. 

Världens godaste veganska aioli

Titeln på det här inlägget ljuger inte, alla jag har bjudit på den här aiolin, verkligen alla, till och med min veganskeptiske pappa, älskar den. Allra godast blir den om en gör den på egenodlad ekologisk vitlök, men även med affärsköpt vitlök blir den fantastiskt god. Originalreceptet kommer härifrån men jag har ändrat lite i receptet för att bättre passa med den mat vi brukar ha hemma. 

De ingredienser som behövs är:

2 vitlöksklyftor
1/5 tsk salt
1 tsk senap
1,5 tsk äppelcidervinäger
3 msk aquafaba*

Solrosolja

Mät upp alla ingredienser utom solrosoljan, skala vitlöksklyftorna och lägg alltihop antingen i en kannmixer, eller i en hög burk eller mixerbunke om du föredrar stavmixer (det kan skvätta en del). Mixa ihop allting till en slät vätska.

När allt är ihopmixat är det dags att tillsätta oljan. Häll i oljan i den hopmixade vätskan i en väldigt tunn, tunn stråle, samtidigt som du mixar. Fortsätt tillsätta olja tills aiolin har tjocknat till den konsistens och tjocklek du föredrar. Klart!

Äts med fördel till ugnsbakade potatisklyftor och bönor!

Tips och tricks:

Då min stavmixer börjat bli lite slö så brukar jag numera pressa min vitlök i en vitlökspress innan jag mixar ihop allting, så slipper en få en obehagligt stark vitlöksöverraskning under måltiden.

Skulle aiolin inte tjockna trots stora mängder olja kan du testa att tillsätta mer aquafaba, den fyller samma funktion som ett ägg hade gjort i en ickevegansk aioli.

Vill du ha en gultonad aioli så kan du använda en bra ekologisk rapsolja istället för solrosoljan.

Det kan vara lättare att få aiolin att tjockna om alla ingredienserna har samma temperatur, antingen kyld eller rumstempererad.

Förvara den färdiga aiolin i kylskåp, jag är osäker på hur lång hållbarhet den har, men åtminstone en vecka bör den hålla, vår brukar bli uppäten långt innan dess.

*Aquafaba är namnet på det spad som bl.a. kikärtor och bönor ligger i när en köper en förpackning färdigkokta bönor/ärter. aqua är vatten på latin, ärtsläktets latinska namn är Fabaceae, därav kommer namnet aquafaba, ärtvatten. Den generella regeln är att 3 msk aquafaba ersätter ett ägg. 

Julklappsbokskörd del 1

Vi befinner oss nu på den där jobbiga delen av året då det är ett nästintill konstant skymningsdunkel utanför fönstret. Tack och lov har vi åtminstone haft lite snö som lyserr upp det hela. 

Mina sista dagar innan skolan startade har spenderats ungefär likadant. Jag har varit oerhört seg i både huvudet och kroppen, och har därför tvingat upp mig själv ur sängen vid niotiden. Jag har sedan gjort en kopp guldmjölk enligt receptet från Made by Marys Gröna Frukost av Maria Strömberg Bååth. 

Boken är superfin, med vackert foto och flera recept som jag tänkt laga mig igenom under våren. De veganska recepten har ett tydligt v i ena hörnet, vilket gör det lätt att se om ett recept är växtbaserat eller ej. För vissa recept som t.ex. guldmjölken är det dock väldigt lätt att modifiera och byta ut honungen mot agavesirap. Jag ser fram emot att pröva fler av recepten!

Till min guldmjölk har jag läst ett eller två kapitel ur Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben. Boken är extremt intressant och jag längtar efter min nästa skogspromenad, kanske i en bokskog? 

När jag har druckit upp min guldmjölk har det varit frukostdags med Markus. För stunden har jag verkligen snöat in på fröknäcke med hummous och ärtskott på, men det är ju bara för gott. Det känns lite som att jag fuskar eftersom att jag oftast inte tycker om att äta, och mest ser det hela som ett nödvändigt ont.
Efter frukost har jag stickat en stund, och nu är alla mina julklapps-UFOn färdiga. Jag har dessutom lagt upp till ett par nya tumvantar till mig själv då mina trogna selbuvantar börjat tova ihop sig alltför mycket. Mönstret jag stickar heter Nagu Selbu och finns gratis på Ravelry.

Den första dagen på det nya året

Vi firade in det nya året hemma i Mariestad med finbesök av Markus syster, och för precis en vecka sedan, på nyårsdagen, tog vi en promenad ner till sjön. Trots att vi har bott här sedan oktober hade jag inte satt min fot vid sjöstranden, så det kändes som att det var på tiden.

Det var bitande kallt i vinden så fort en stod stilla, och enligt uppgift från min kära svägerska såg jag ut som Snusmumriken, jag tycker kanske inte att likheten är slående, men tar tacksamt emot komplimangen.

Jag hade stickat ett par Nalu Mitts i julklapp till Malin, som min svägerska heter, och som tur var för mig gick hon med på att fotografera dem i iskylan. Jag stickade dem med rauma finullgarn i färgen lys grå på stickor 3,5 mm, och mönstret finns att hämta här på Ravelry. 

Apropå mönster så satte jag mig igår och renskrev mönstret till mina Walnut Wristlets så utifall att någon därute skulle vilja sticka ett par egna så är det bara att ladda ner mönstret gratis från Ravelry här.

Jullov etcetera

Det är den första veckan på det nya året, och jag lajvar jullov. Tar sovmorgon, kokar kokkaffe, bakar fröknäcke från Made by Marys fina kokbok som jag fick i julklapp, helst äter jag fröknäcket med min egen hummous och egenodlade ärtskottt på, mums!

Jag stickar, så klart, och läser i alla fina böcker jag fått i julklapp, jag tänkte att vi skulle gå igenom alla fina böcker så småningom, men först en liten titt på min vinst från 2016 års My Make Along som anordnades av Ioana från Moeke Yarns. Jag stickade ett par halvvantar efter eget mönster (bloggade här) i Moeke Yarns Elena, och till min stora glädje så vann  jag ett pris för dem! Så himla många fina grejer i ett paket, det kändes lite som en extra julafton att öppna och plocka ut allting, och som en extra vinst är mitt foto ett av fyra som kommer publiceras i Trui magazine, ett nederländskt magasin om stickning och handarbete, så himla kul!

Jag hade framförallt önskat mig trädgårdsrelaterade böcker om etymologin bakom växternas vetenskapliga namn, en bok om träd och lite annat, men min kära mamma som känner mig så väl överraskade mig med Sticka Svenska Mönster av Maja Karlsson.

Boken har fantastiskt fint foto och layout, och flera mönster som jag genast vill lägga upp till, som koftan Kristin, tröjan Sigrid och knästrumporna Sara. Höstterminens högskolepoäng har rapporterats in, och jag har äntligen fått lite csn-pengar, vilket jag firade med att beställa garn till ett par knästrumpor. I boken finns utöver mönster till själva modellerna också en stickskola och ett mönsterbibliotek, och min plan är att byta ut mönstret på strumporna mot det som kallas "Dalarna B". Ni kommer få se foton så fort som jag har börjat sticka, men jag tror att det kommer bli fantastiskt fint.
Bland mina andra stickplaner för den närmaste tiden finns också, som vanligt så här års, planer på en gul kofta, och så hade jag tänkt sticka klart Markus Lopi-tröja och min Rheinlust, lite växtfärgning finns också i planeringsstadiet.
Vi är några i klassen som planerar en tur till Kampes Ullspinneri som ligger här i trakterna, och jag har en känsla av att det kommer vara ullgarnshimmelen! Vilka är era stickplaner för våren?

2016 och vidare

Det här året. Jag har haft det så oförskämt bra.

Mitt lilla liv har stått i kontrast till omvärldens kaos genom att erbjuda trygghet, kärlek och frid. Jag har fått flytta hem till staden och mannen jag älskar efter äventyren i Stockholm. Tillbaka igen nära familjen, nära vännerna, nära havet.

Sommaren var otrolig. Minnena från Grekland och Näsets klippor håller mig varm i vinter. Kungsleden gav mersmak, oväntade möten och många skratt. Och sedan blev min uppsats klar och jag fick äntligen ut min examen.

De arbetslösa månaderna under hösten var visserligen tunga ibland, men jag hade mina vänner som stärkte och peppade. Till slut kunde jag landa i ett stabilt och meningsfullt jobb som ger möjlighet att planera livet.

Jag har känt och känner sån jäkla tacksamhet det senaste. Kanske har jag ändrat inställning lite och det kan jag delvis ha yogan att tacka för. Istället för att se livet som en ständig strävan till något bättre, något större - som en väntan på något som kommer hända i framtiden - har jag försökt börja landa i stunderna som är här och nu. Jag hoppas att 2017 fortsätter på samma spår. Jag hoppas att min familj och mina vänner får må bra, att jag får testa ost-fondue, att jag får se norrsken, att jag blir stärkt i kropp och själ och kan möta världen med öppna ögon och armar.

Ofta känns framtiden mörk. Man kan inte sova en natt och läser om krigen, de smältande isarna och plasthaven. Men om det här året har visat på någonting så är det att just nu är tiden för förändring, nu är vi många som är redo för något annat. Visst måste vi tro på den här världen, det här livet? Det är ju det enda vi har.

Foton från Amundön i december.