En påskvecka senare

(En gif på katterna, enbart för att de är så förbaskat söta!)

Jag har haft fullt upp i skolan den senaste veckan då jag har haft växthusjour. Detta fantastiska koncept innebär att jag och en av mina kursare har haft ansvaret för sådder och uppskolade plantor. Att se till att de inte torkar ut, inte blir lusangripna etc. Det har varit kul, men tärande.

När jag inte har sett efter våra växthus har jag stickat på ett par sockar efter mönstret Fine and Dandy socks. Jag har repat upp ett flertal gånger, men har nu precis stickat klart hälen på socka ett, så nu tänker jag inte repa upp något mer (peppar, peppar). Jag har känt det som att jag har tappat min stickningsmojo det senaste, jag stickar men repar upp ca allt jag gör. Det hade varit trevligt om jag gjorde klart någonting för ovanlighetens skull.

Till mitt stickande har jag tittat på The Untold History of the United States som på UR har fått den något missvisande titeln USA enligt Oliver Stone. Väldigt intressant serie som går igenom landets historia från andra världskriget och fram till idag genom att fokusera på de olika presidenterna och den politik de förde.

Jag har också tittat på That Sugar Film eller Sockerfilmen som den kort och gott kallas på SVT. Filmen följer en australiensisk man som efter att ha ätit i stort sett sockerfritt börjar äta vanlig "hälsosam" mat igen. Hans mål är att äta den genomsnittliga mängden socker per dag för hans socialgrupp (vit man i 30-årsåldern: 40 tsk socker/dag) utan att äta choklad, godis, glass etc.
För mig som ändå är sötsugen större delen av tiden blev filmen lite av en ögonöppnare och en nyfunnen inspiration i att försöka äta hälsosammare. Jag har både diabetes typ 2 och tarmcancer nära i min släkt och jag vill liksom inte drabbas av dem. Att äta hälsosammare (och regelbundet) samt motionera mera är mål som jag har men som jag ständigt åsidosätter, de blir jämt nedprioriterade framför andra saker jag vill göra. Och det är så himla, himla dumt, av mig, i min situation. Jag vet att jag mår bättre om jag sover mellan kl.23-06, och jag vet att jag mår bättre om jag gör yoga på daglig basis, och jag vet att jag behöver äta regelbundet för att undvika migrän.

För min del bottnar många av mina tankar kring ett hälsosammare liv runt viljan att skingra den hjärndimma jag befunnit mig i under stora delar av de senaste sju åren. Det känns som att jag stretar på i riktigt trögflytande sirap ibland, och jag vill inte må så här längre. En förändring behövs, och jag jobbar på den, även om jag ibland (alltför ofta) tappar både motivationen och hoppet om att jag ska hitta tillbaka till hur jag mådde innan jag började må så himla dåligt.