Sockbonanza!

Det är nånting märkligt betryggande med att sticka sockar, ett av mina allra första stickprojekt var ett par slätstickade sockar i ett av Regia's Kaffe Fassett sockgarn. Detta var innan jag hade lärt mig att sticka räta maskor istället för vridna räta så de ser rätt så konstiga ut, men jag har kvar dem, och använder dem än idag, sju år senare. 

Efter att ha hetsstickat julklappar till min familj så behövde jag ett projekt bara för mig, så jag la upp till ett par Rye socks i mitt gurkmejafärgade garn. Precis som förra vintern vill jag enbart sticka i gult, och helst av allt vill jag byta ut alla gardiner till shiborifärgade senapsgula och lindblomsgröna skira skapelser. Jag längtar, och väntar enträget på solsken och de första spirande bladen, för min del kan vintern gärna ta slut imorgon. 

I julklapp till Markus stickade jag dessa sockar efter Toe up afterthought heel socks mönstret, som precis som Rye socks finns gratis på Ravelry. Jag stickade Markus sockar med magic loop på 2,5 mm rundsticka. Garnet är Crazy Zauberball  i färgen 1660. 

Även pappa fick ett par sockar i julklapp, tyvärr hade han större vader än vad jag tänkt mig, så pjäxsockarna jag stickat fick han inte ens på sig. Längdmässigt var de dock rätt, och jag kommer sticka honom ett par nya sockar med samma längd istället, fast utan pjäxkrage. Man kan inte lyckas varje gång helt enkelt. 

Youtube Yoga

Min höst var riktigt jäkla bra. Det beror delvis på att jag hade en meningsfull syssla, min roliga praktik, att gå till varje dag. Det beror delvis på att jag hittade en ny fantastisk vän i Louise som jag delade lägenhet med framtill i lördags. Men en ytterligare faktor är definitivt att jag har hittat yoga.

Min erfarenhet av yoga sträckte sig till några pass på Friskis som slutat med dåligt självförtroende över min hemskt osmidiga kropp. Jag har aldrig hittat in i rörelserna eller kunnat koordinera dem med andningen. Men så kom Adriene in i mitt liv.

Jag hoppas att jag aldrig skulle gå med i en sekt men om det var Adriene som ledde den kanske jag skulle överväga det ändå. Någon minut i alla fall. Hon lär ut yoga gratis på youtube, har en riktigt bra attityd till vad syftet vad träning bör vara (styrka, balans, självförtroende snarare än en viss kroppsform eller prestation) och hon har fått mig att älska yoga genom sina roliga och pedagogiska videoserier "30 Days of Yoga" och "Yoga Camp".

Min kropp känns hel på ett sätt som den aldrig gjort genom någon annan träningsform och jag älskar att jag på grund av yogan får en stunds meditation och stillhet varje dag. Jag förstår inte varför det tog så lång tid för mig att hitta hit.

Sinnesro och tacksamhet

2015 är över, sedan ett par veckor tillbaka, och jag har försökt sammanfatta det sedan dess. 2015 var inget superår för min del, de senaste åren har faktiskt inte varit så super något av dem, och 2015 var inget undantag.

Jag ville sammanfatta mina guldstunder precis som Josephine har gjort här nedan, men jag kan inte, det blir bara blankt i mitt huvud. Inte så att allting har varit skit, för det har det inte, men jag har nog inte trivts så bra med mig själv tror jag.

Förra året blev de flesta av mina vänner klara med sina respektive kandidatexamen, och även om jag naturligtvis är väldigt glad å deras vägnar så känner jag mig ännu mer som ett misslyckande.
Jag skulle ha varit klar för tre år sedan, men jag klarade inte av det, och jag har nog känt mig rätt så vilsen sedan dess. Efter mycket rannsakande så tror jag att jag vet vad jag vill göra, och förhoppningsvis kommer jag ha ork till att börja plugga någonting nytt.
Jag vill, och tror att det kommer bli bra.

Nån gång i november-december bestämde jag mig för att under det nya året mer aktivt söka nya jobb, och att sedan säga upp mig. Men nu verkar allting redan ha löst sig, i slutet av december fick jag ett nytt jobb som än så länge två veckor in i anställningen känns bra, och jag känner mig tacksam mot livet.

Ungefär samtidigt som jag började känna mig väldigt färdig med mitt gamla jobb så läste jag om konceptet One Little Word på Sandra Hjorts blogg Atilio. Det ord som direkt poppade upp i mitt huvud samtidigt som jag läste var sinnesro, något som jag verkligen behöver mer av.
Sinnesro även när spenaten dör, sinnesro även när jag stickat fel och måste repa upp, sinnesro trots att jag bränt vid maten för tredje gången den här veckan, och sinnesro även om jag inte kommer in på drömutbildningen, jobbet går åt skogen, eller om vi inte hittar någon ny bostad när vårt andrahandskontrakt går ut.
Det löser sig alltid, det blir inte bättre bara för att jag stressar upp mig, det enda som händer är att jag mår dåligt. Sinnesro kommer nog bli bra för mig.

Den bästa julklappen ♥

Jag har ju som bekant börjat växtfärga garn det senaste året, det är superkul att experimentera med olika växter, och att försöka få fram olika färger. 

När man växtfärgar garn så brukar man färga det på härva, förra julen fick jag en nystmaskin av Markus, och jag har pedantiskt nystat om vartenda nystan sedan dess. 

Men med härvorna har det blivit problem, jag har krampaktigt försökt spänna upp dem runt knäna, och långsamt fått nysta ihop det till ett nystan. Så i år önskade jag mig, och fick en garnvinda!

Man spänner upp härvan runt garnvindan (t.h.) och låter ena garnänden löpa till nystvindan (t.v.), efter att man har kilat fast den är det bara att börja veva, och en kort stund senare har man ett superfint och staplingsbart nystan.

Jag ♥ min garnvinda och nystmaskin!

Guldstunder 2015

Stå med kinden mot en varm hästhals och blicka ut över Ammarnäsfjället.

Dansa på taket till Vrångöfärjan en sommarnatt med ljumma vindar i håret. 

Känna solen mot huden och träningsvärk i armarna, efter att ha tagit i ordentligt med spaden, under odlingdagar i Jonatans mammas trädgård.

Sova under stjärnorna på Vildmarksleden efter en lång vandring, ett dopp i sjön och en god middag med Pappa.

Få anställningsbeviset på mailen som en tidig födelsedagspresent den 14e december.

Hoppa rakt ner i kristallklart vatten på Styrsö och sen låta kroppen värmas upp mot klipporna.

Träffa världens tamaste och mysigaste får på Rörö.

Sitta och läsa framför en sprakande brasa med en bok och raggsockar på nyårsafton, med Jonatan i fåtöljen bredvid.

Sen var det ju ett jävla skitår politiskt. 2016 hoppas jag på vandringar och naturupplevelser, oväntade möten,  kroppslig och själslig balans, ekonomisk trygghet och möjligheter till solidaritet.