Frihet hittas sakta i fängelsets djup

I höst upptäckte jag John Berger mitt i ett slösurfande. Plötsligt kände jag mig inte slö utan yrvaken och tänkande.

Det började med att jag tittade på Ways of Seeing, en TV-serie som sändes första gången på 70-talet. Ways of Seeing är en kritik mot vårt konsthistoriska arv ur - vad jag skulle kalla - ett feministiskt och marxistiskt perspektiv. Berger öppnar ens ögon för hur traditionella oljemålningar, som idag pryder väggarna på våra museum, objektifierar kvinnor och främst skapades för den manliga blicken. Han visar hur konst handlar om ägande i västerländsk kultur. Samtidigt är serien en hyllning till konsten, som har förmågan att förmedla något unikt - som stillhet och omedelbarhet.


Jag har även läst Bergers roman "King", om människoöden i en kåkstad, och håller just nu på att läsa "Hold Everything Dear". Jag rekommenderar dem varmt.

Men det som har drabbat mig mest av det jag hittills läst/sett/hört av Berger är när han läser sin essä "Fellow Prisoners". En essä för alla oss som inte är nöjda med den värld vi lever i, som ibland känner oss som fångar i ett förtryckande system som skapar lidande, död och hat. En tröst och ett hopp, ett upprop om uppror.



Prisoners have always found ways of communicating with each other, and in today’s global prison, cyber space can be used against the interest of those who first installed it. Like this, prisoners inform themselves about what the world does each day, and they follow suppressed stories from the past, and so, stand shoulder to shoulder with the dead. And in doing so they discover little gifts, examples of courage. A single rose in a kitchen where there is not enough to eat. Indelible pains. The indefatigability of mothers. Laughter. Mutual aid. Silence. Ever widening resistance. Willing sacrifice. More laughter. Yeah, the messages are brief, but they extend in the solitude of their, that is to say of our, nights. 

The final guideline is not tactical but strategic. Listen. The fact that the world's tyrants are exterritorial explains the extent of their overseeing power, but it also indicates a coming weakness. They operate in cyberspace and they lodge in guarded condominiums, but they have no knowledge of the surrounding earth. Furthermore, they dismiss such knowledge as superficial, not profound, because for them only extracted resources count. They can’t listen to the earth. On the ground they are blind, and in the local they are lost. For fellow prisoners, the opposite is true, for cells have walls that touch each other across the world. Effective acts of sustained resistance will be embedded in the local near and far. Outback resistance. Listening to the earth. Liberty is slowly being found, not outside, but in the depths of the prison.

Koftan Siri

Att presentera min Sirikofta nu är kanske lite konstigt då den egentligen har varit färdig sedan början på juli, men vissa projekt blir helt enkelt liggandes ett tag. Nu har den dock äntligen fastnat på bild, och jag har premiäranvänt den till skolan. 

Är supernöjd, bortsett från det faktum att min byst är större nu än vad den var när jag började sticka på den förra hösten, detta leder till att koftans knäppkant glappar lite, störigt ja, men tillräckligt störigt för att inte använda den. 

Mönster: Siri av Linnéa Öhman

Garn: Magasin Duett Supersoft i färgen Clover, hållet dubbelt

Stickor: 3,5 till knäppkanten och 4,0 mm till resten

DIY Cat's Nest

Det var dags för Lily att få ett nytt bo så igår pysslade jag ihop ett av filt till henne. Det här är ett roligt och snabbt projekt (om man gör rätt med en gång och inte får göra om som jag gjorde) och jag gillar den rätt minimalistiska looken. Lily verkar också digga det.

Material: 

• 3 filtplattor (just nu 3 för 2 på Panduro = 78 kr, obs ej sponsrad) och eventuellt restbitar i en annan färg om man vill ha en kant runt öppningen.
• Nål och tråd. Jag använde en grå lintråd men vad som helst funkar väl. 
• Sax
• Linjal

 1: Klipp ut bitarna ur filtplattorna

• 2 st 30x30 cm
• 4 st 10x30 cm
• 2 st 20x30 cm
• Valfria kantbitar: 2 st 2x20 cm + 2 st 2x10 cm (ej med på bilden)

 2: Sy ihop sidorna

Ta bitarna som är 10x30 cm och sy ihop dem två och två längs långsidan. Jag använde inga fancy stygn utan bara gick på känsla. Då ser det ut som på bilden nedan. Dessa blir väggar tillsammans med 20x30-bitarna.

 3: Sy ihop väggar, golv och tak

Bestäm först vilken sida ingången ska sitta på och klipp hål i den väggen. Storleken på hålet kan variera beroende på hur stor din katt är. Jag klippte först ett 10x10 cm hål men insåg snabbt (se rolig bild nedan) att Lily absolut inte kunde komma in i lådan så fick öka det till 10x20 cm.

Jag la sedan väggarna insida mot insida med golvbiten när jag sydde, det var lättast att komma åt då. Gör likadant med alla fyra sidor och sy sedan sömmar i hörnen. Till sist kan du sätta på taket och sy fast även det. 

4:  Sy på kanten runt ingången

Avslutningsvis la jag till en kant i ljusare material för jag vet att allt katthår som kommer att samla sig där annars kommer bli väldigt synligt mot det mörka materialet. Det ger även en viss stabilitet till konstruktionen.

5: Låt kattis flytta in! 

Och lägg kanske en mysig filt därinne. Och dammsug om ditt golv ser ut som mitt. Eller skit i det och kolla på en serie istället.