Åter till verkligheten

Nu när sommaren är över så är jag tillbaka på min vanliga arbetsplats, vilket innebär att jag dels gått ner i arbetstid, men ändå är mycket tröttare än vad jag brukar vara.
Trots detta har jag ändå varit lite kreativ de gångna veckorna. Jag har både bakat bröd (efter det här receptet) och kokat sylt för första gången i mitt liv. Det var superenkelt, och jag kommer definitivt göra det igen, dock råkade jag koka för länge så att det blev mer marmeladkonsistens än syltkonsistens, men smakade lika gott ändå.
Ända sedan jag på min keramikklass för tre år sedan smakade plommonsylt så har jag förgäves försökt hitta detta i varje ny matbutik jag har gått in i. Jag använde mig av det här receptet ifrån Buffé nr 6 ifrån i år, men nästa gång kommer jag nog ha i mindre socker, då det hela blev väldigt sött.

Jag har också läst två odlingsböcker; Självhushållning på Djupadal och The secret gardener. I Självhushållning på Djupadal läste jag tipset att man om man har gröna tomater som inte mognar, kan hänga upp tomatkvistarna upp och ner i fönstret, och att de då kommer mogna. Ett trick som jag nu själv har prövat efter att ha råkat knäcka en kvist på min ena buske. Det funkade hur bra som helst, även om tomaterna fick en något annorlunda form än sina buskmognade kompisar.
Jag har efter flera försök genom åren nu lyckats odla upp och hålla liv i min oregano. Jag brukar använda den färsk (torkad funkar också bra vid brist på färsk) tillsammans med råstekt potatis och svarta bönor, med lite salt, svartpeppar och vitlök. Lite som en vegansk pyttipanna.

Då mina zucchiniplantor dog så valde jag att höstfixa balkongen istället, bort med döda luktärter och zucchini, och fram med Ljung och Alun, växter som såvitt jag har förstått ska tåla frost och kyla lite bättre.
Eftersom att jag numera allt som oftast börjar arbeta kl.06 på morgonen så börjar det bli dags för vantar, jag har lagt upp till ett par Helga från Vantar för alla årstider. Förhoppningsvis kommer mitt garn att räcka, men efter vad jag kan se verkar Araucania Ranco Sock ha slutat produceras, så risken finns att det bara blir en vante.
Efter att ha stickat slätstickade tröjärmar ett tag är det skönt med lite variation, så fort de är klara är det dags för oket, vilket jag verkligen har sett fram emot, det är alltid roligt att lära sig nya konstruktioner.

Vildmarksleden

Veckan innan jag åkte till Stockholm hann jag med en vandring med pappa. Jag är så glad att jag tog mig tid till det trots en stressig vecka. Vi gick Vildmarksleden som går mellan Hindås och Skatås, 38,5 km. En superbra led för en tvådagarsvandring, fast det vore bra med fler vindskydd. Vi övernattade vid en sjö, utan vare sig tält eller vindskydd, och bredde helt enkelt ut sovsäckarna på den (kott-beklädda) marken. Det var första gången jag sov under bar himmel och det var en härlig känsla. Jag var inte alls så orolig som jag väntade mig, med bara tallarna och stjärnorna ovanför. 

Pappa önskade sig i födelsedagspresent att vi skulle gå den här leden tillsammans och det blev en fin upplevelse som jag bär med mig.

Evo och Chavez

Det här är Evo, en femton veckor gammal liten överenergisk pipande pälsboll. Hennes speciella färg beror på att hon är en rökfärgad svart tabby, dvs ljus i bottnen av pälsen, och mörk ytterst. Hon är extremt lekfull, jagar sin egen svans, dribblar med bollar och attackerar alla fransar och skosnören som rör sig. Precis som Chavez kommer hon ifrån Göteborgs Djurskyddsförening. Att adoptera en katt som annars hade varit hemlös kändes självklart för oss när vi adopterade Chavez, så när djurskyddet hade kattungar tänkte vi att Chavez skulle få en liten kompis.

Efter två veckor är de kanske inte lika bra vänner som i varje fall jag hade hoppats på. Tidigare i somras försökte vi få Chavez att bli vän med min kompis Eves katt, men det gick inte alls. Det var två missnöjda, stressade katter, och en stressad matte som spenderade midsommarhelgen tillsammans, så Sylvester som den andre katten fick följa med matte hem till Jönköping igen.

Eftersom att Sylvester är en åtta kg tung stor hankatt tänkte vi att en liten kattunge skulle vara ett bättre sällskap för Chavez, hon hade väldigt starka modersinstinkter till sina egna ungar, och vi hade hoppats att hon skulle få det igen. Det har hon inte, men hon verkar trivas lite bättre ihop med den lilla ungen för varje vecka som går. Evo å sin sida avgudar Chavez, och vill vara precis överallt där hon är, helst tätt inpå, nära, nära. Och Chavez vill ha sitt personliga utrymme.

Hon verkar dock inte lika stressad som sist, och hon har börjat jama och kurra igen, viket är tecken på att hon ändå mår rätt bra, under omständigheterna. När Evo väl växer upp och lugnar ner sig (?) så kommer de säkert bli vänner.

Augusti genom instagram