Åter

Nu har jag precis kommit hem, efter tre nätter hos föräldrarna på Hisingen, och fyra nätter i Falkenberg hemma hos svärföräldrarna. Jag har spenderat min ledighet med att dricka mängder med kaffe, äta chokladpraliner, sticka och läsa. Precis så som jag hade hoppats att ledigheten skulle spenderas. Det bästa är ändå att jag har fem lediga dagar kvar innan jag börjar jobba på min nya arbetsplats.

Jag lyckades dra med mig fästmannen och svägerskan ner till havet idag, och det var precis lika kallt och blåsigt som det ser ut att vara. Första gången den här vintern som jag upplevde att jag faktiskt frös om benen. Trots detta ställde min fina svägerska upp som handmodell till de julklappsvantar som jag har stickat i år.

Till min svägerska har jag stickat Sofia Cuffs av Kamilla Svanlund. De är stickade i Kampes två-trådiga ullgarn, på stickor 2,75. De var roliga att sticka, om än lite knepigt att lista ut vart tumkilen bäst borde placeras. Men jag hoppas och tror att de kommer värma hennes händer fint på jobbet under det nya året. 

Till min svärmor stickade jag ett par tumvantar efter ett eget hopklistrande av olika mönster. De är stickade på stickor 3,0 till mudden och 3,5 till resten. Garnet är fina Filcolana Gotländsk Pälsuld i två härligt mossiga gröna nyanser. 

Julen är något som jag mest förknippar med konsumtionshets och köphysteri, så i år har jag valt att i stort sett tillverka alla julklappar med mina egna händer. 

Mamma fick ett par tofflor stickade i mitt växtfärgade garn på stickor 4,0 med garnet hållet dubbelt. De är stickade efter mönstret Nola's slipper pattern, men jag har ändrat en del i det. 

Jag har dels räknat om antalet maskor för att kompensera mitt tunnare garn, jag har också stickat runt på strumpstickor, istället för fram och tillbaka på raka stickor som mönstret anger. 

Katterna har spenderat större delen av julen ute i svärföräldrarnas uterum. Evo var lite skygg och nervös i början, men lagom till att det var dags att åka hem igen hade hon vågat sig fram. Förhoppningsvis känner hon sig inte lika osäker nästa gång vi tar med dem dit. 

Chavez fann sig dock snabbt till rätta, och återupptäckte snart sina gamla favoritplatser. 

Bägge katterna är dock väldigt glada och nöjda över att nu vara hemma igen efter deras lilla äventyr, och matte också, såklart. 

Aniara - en revy om människan i tid och rum

Jag har den senaste tiden blivit intresserad av att läsa science fiction igen. Problemet är att jag ofta tappar intresset med en gång av böcker i den genren. Jag har svårt att tro på det samhälle författaren föreställer sig ska finnas i framtiden och tycker att språken och namnen känns krystade. Som om människohjärnan inte räcker till för att föreställa sig något annat än det vi lever i för stunden.

Men så beställde jag den här från ett antikvariat; Harry Martinsons rymdepos från 1956. Jag är fortfarande totalt knockad av den. Man lever sida upp och ner som en dans, vilket jag inte trodde när jag förstod att den var skriven på vers. Martinsons berättelse om jordens förfall och människans ensamhet är något av det vackraste jag läst. Det enda som saknades var väl en liten ljuspunkt att andas i.

Det bästa svt har producerat på länge

För de där ute som eventuellt har missat de tokgrymma, ascoola superfeministerna Mimie och Maxida Märak så kan jag enbart rekommendera att ni sätter er och ser igenom Sápmi Sisters nu genast!

Efteråt kan ni titta på det här avsnittet av Kobra, kolla in Suohpanterror och läsa på om kampen för Gállok / Kallak och resten av Sápmi.

Alla bilderna är screenshots från svts Sápmi sisters.

Shibori och kallfärgning

Innan jag började växtfärga i höstas så var jag ändå toksugen på att färga något. Efter att ha inspirerats av shiboritekniken på instagram så svängde jag förbi panduro och köpte gul batikfärg.
Jag valde att pröva mig fram på två vita örngott i ekologisk bomull.
Tanken var att jag skulle utveckla mitt färgande till flera färger och kanske börja färga även annat, men istället tog växtfärgandet över. Shibori är ju en teknik som förvisso kan användas även med växtfärg, men då jag mest färgar garn så blir det lite svårt.

En snabb googling gav mig den här tutorialen och jag tycker att den är väldigt grundlig och bra. Jag färgade i min skurhink inställd i duschkabinen (som skydd mot eventuella nyfikna kattsabotörer) vilket gick bra, men det var kanske inte helt optimalt. Numera har jag ju en färgkastrull som jag använder, vilket är betydligt smidigare.

Mitt första örngott är färgat med Kumo tekniken, där jag helt enkelt har dragit ihop tyget i små stycken, knutit tråd runt om, och sedan har fortsatt tills det inte funnits tyg kvar att binda om.

Till det andra örngottet använde jag mig av Itajime tekniken. Jag vek ihop örngottet enligt instruktionerna i tutorialen, sedan klippte jag till två kartongbitar i lämplig storlek, placerade en på vardera sida av det hopvikta örngottet, och band fast det med tråd.

Efter att ha färgat mina två första härvor garn blev jag sugen på att göra en kallare färg. Efter att ha läst på lite så valde jag att göra en kallfärgning med blötläggningsvattnet från svarta bönor. Garnet är ett vitt tvåtrådigt ullgarn från svarta fåret som jag har alunbetat. 

Jag minns inte exakt hur mycket bönor jag blötlade, men jag tog det som fanns kvar i min bönburk, ca 1 cup (enligt min måttkanna med amerikanska mått). 

Dagen efter silade jag bort bönorna (som kokades upp och blev till flera dagars middag, 1 del torkade bönor blir ungefär 3 delar färdigkokta bönor) jag tryckte ner mitt garn i en stor glasburk och fyllde på med bönvattnet. Då garnet inte blev helt täckt av blötläggningsvattnet fyllde jag på med vanligt kranvatten tills allt garn blivit täckt. 

Burken ställdes i ett soligt (novembersoligt) fönster ett par dagar, och resultatet ses här nedan. Jag är extremt nöjd med resultatet! 

riddari

Nånstans vid början av året fick jag för mig att jag skulle sticka en Riddari. Ett projekt som jag till min stora glädje fick Josephine att haka på. Även om tanken var att vi skulle ta fina foton på våra respektive tröjor när de väl var klara, så har det dröjt ända till nu innan jag fått fotograferat min.

En av de förändringar som vi gjorde var att sticka uppifrån och ner, istället för tvärtom som mönstret föreslår, när man börjar med oket så blir det enkelt att prova tröjan allteftersom för att se hur pass bra den passar, men trots detta är jag inte helt nöjd.
Oket kasar upp över bysten på mig, och passformen är lite sådär. Hade jag stickat den idag hade jag nog gjort några förkortade varv i nacken, och en annan halsringning. Jag funderar på att klippa upp den och sticka på en knappkant, men är lite osäker på hur pass bra det hade blivit, med halsringning och allt. Trots allt hade jag nog föredragit min tröja som kofta istället för jumper.

Mönster: Riddari av Védís Jónsdóttir
Garn: Istex Létt-Lopi
Stickor: 3,5 till mudd, 4,5 till slätstickning och 5,0 till oket
Note to self: Létt-Lopi är asvarmt att ha på sig, använd det inte till jumprar. Tubular bind off till ärmar, men inte till kroppen var ju ett ganska konstigt val?

Foton av fantastiska Therése Törnkvist

Tröjan Johan

 
Under hösten har jag haft förmånen att få teststicka till fantastiskt duktiga Linnéa, tröjan jag har teststickat heter Johan och är egentligen en herrtröja. Tanken var från början att jag skulle sticka den till Markus, men den första versionen av mönstret var ett par centimeter kortare än det är nu, och även med de extra centimetrarna så hade den blivit för kort. Lärdomen jag har dragit av detta är att alltid sticka den största storleken längdmässigt när jag stickar tröjor till Markus.

 Jag har använt mig av Kampes tvåtrådiga i en ofrägad ljust grå färg, samma som jag använder när jag växtfärgar. Det gick åt lite mindre än fyra härvor av garnet, och tröjan sitter som en smäck på mig. Höstens favorittröja, utan tvekan!

Foton av fantastiska Therése Törnkvist

Botaniska - Änggårdsbergen

Den sista söndagen i oktober åkte jag och min fina vän Therése till Botaniska för att promenera, fika och fotografera. Vädret var fantastiskt och det var massor av folk som promenerade eller motionerade i det fina vädret. Efter att ha gått in i Änggårdsbergens naturreservat satte vi oss på en bäbk och fikade. Jag kan såhär i kallgråa november ångra att jag inte spenderade mer tid i skogen när hösten var som vackrast, och jag hoppas innerligt att jag kommer ändra på detta nästa år. 

Hammarbybacken

Gick uppför en gigantiskt gammal sophög - omgjord till skidbacke - för ett par veckor sedan. Där fick jag lite perspektiv på storstan.

Växtfärgning

För ett tag sedan köpte jag boken Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp av Lina Sofia Lundin. Jag har länge velat pröva på växtfärgning, och med bokens hjälp kände jag mig stärkt nog att försöka. 

Boken i sig är både informativ och vacker i sin utformning, lättförståelig även för mig som aldrig har växtfärgat innan. Egentligen borde jag kanske säga kompostfärgat, då jag har använt mig av sådant som normalt sett hamnar i komposten, men jag har planer på att färga med växter snart. 

Så snart jag har prövat på det hela lite mer tänkte jag gå igenom lite mer om hur man gör, men jag vill ha lite mer kött på benen först. 

Min första härva färgade jag med ett bad av avokadokärnor, avokadoskal och rödlöksskal. Jag var väldigt osäker på hur färgen skulle bli, beige, brun, rosa, orange? Slutresultatet blev en mormorsrosa färg, kanske inte en färg jag normalt sett använder, så ska bli spännande att sticka med den.

Till min andra färgning använde jag mig av vanlig gurkmeja i pulverform, färgen blev en jättefin gul nyans, och jag funderar nu på att färga en lite sliten tröja på samma sätt.

Den gula härvan är färgad på en ljusgrå, ofärgad botten, och den andra härvan på en vit, ofärgad botten. Jag har efter tips ifrån den fantastiska stickerskan, färgerskan och konstnären Elin hängt upp ett ljusfasthetsprov i köket, och det ska bli spännande att se hur hållbara mina färger är.

Bonus kattbild på slappande Evo!

Otto; King of happy socks!

De här sockarna har tagit god tid på sig att bli klara. Enligt Ravelry började jag med dem den 26 september, förra året. Det intressanta med att det har hunnit gå ett helt år mellan socka ett och socka två är att min stickfasthet under den här tiden har blivit mycket lösare, och jag har så svårt att förstå vad det beror på. Detta har också resulterat i att mängden mönsterrapporter skiljer sig åt avsevärt mellan sockarna, men jag är grymt nöjd ändå.

Mönster: Otto från Vantar för alla årstider
Garn: Kampes tvåtrådiga och Rauma finullgarn
Stickor: 2,5 till resåren, och 3,0 till resten
Häl: Afterthought heel
Tå: Standardtå, med masksöm på slutet

När jag ställde in pallen i vardagsrummet för att min sambo skulle fotografera sockarna hoppade Chavez upp på den. En utmärkt kattinfångare med andra ord! Mina föräldrar var precis här på fika, och hade då med sig presenter till katterna, däribland ett katträd, med klöspelare och mängder av utkiksplatser. De var lite svårflörtade till en början, men verkar ändå ta till sig deras nya möbel lite långsamt.

Nacka naturreservat

 Lugn och motion i skogen satt fint idag.