En före detta bokmals bekännelser

När jag var liten var jag en riktig bokmal. Jag älskade att läsa, och varje ledig stund ägnades åt att läsa, dag som natt, ute som inne. Min stora bokaptit ledde till att jag snart läste böcker ur mina föräldrars boksamling, Egalias döttrar, Skriet från vildmarken och Cyankalium och champagne avhandlades i rask takt.

Jag fortsatte att läsa böcker genom mina tonår, hade alltid en bok i väskan som jag kunde ta fram när tillfälle bjöds. Hösten 2008 började jag studera på universitetet, att hinna läsa mina älskade böcker stod inte lika högt upp på dagordningen längre, och i takt med att mina studier fortsatte och blev allt svårare så blev också min läsning allt mindre.

Mellan 2010 och 2013 tror jag knappt att jag läste någonting, jag hade svårt att följa med i texten i en vanlig dagstidning, och de alltmer oförståeliga böckerna vi hade i skolan blev till en akademisk tyngd över mitt sinne. Mitt minne slutade fungera som det skulle, och jag var tvungen att lägga in påminnelser i telefonen över allting jag skulle göra och när jag behövde göra dem.

Jag bröt ihop. Hade ångestattacker och långa nattliga telefonsamtal med en nattjobbande vän.
Livet funkade inte som det skulle, och under allt annat en krypande känsla av att jag inte funkade som jag skulle. Jag ville inte mer, den här världen och jag var inte kompatibla längre.

Men så träffade jag Markus, och han gav mig styrka och stöd att söka hjälp, många hysteriska gråtattacker och terapitimmar senare så läste jag ut en bok igen. Just Kids, av Patti Smith. Jag sjönk ner i djupet av hennes språk och sträckläste boken på en vecka, boendes hemma hos Markus.

Nu, mer än två år senare har jag haft mitt näst sista terapisamtal med min terapeut, och jag har nästan, nästan läst ut M Train. Även denna gång har jag fängslats av Patti Smiths språk, men den här boken har varit omöjlig för mig att läsa ut. Den har krävt sin tid, och den har fått ta den tid den har krävt, och det måste få vara okej.

Om mindre än en månad börjar jag studera igen, i en ny stad, under en ny fakultet, men jag tror att det kommer gå bra. Jag upprepar orden det kommer nog gå bra om och om igen som ett slags mantra. Men jag tror på dem. Jag är starkare nu, fast ändå skör.

Snart tänker jag börja läsa en ny bok, jag har redan smygbläddrat i den. Jordad, jag tror att du och jag kommer trivas fenomenalt bra tillsammans.

Ett hej från Tinos

Nu har jag varit på ön Tinos i Grekland i några dagar nu. Jag hade aldrig varit i Grekland förut men här är de verkligen ett paradis. Hänger mest på verandan och läser, och då och då tittar en katt förbi och låter mig klappa den en stund. Den här kallar jag för Randis :)

Sett i Köpenhamn

I tordags mötte jag upp min kille i Köpenhamn för ett par fina dagar där. Vi bodde i ett mysigt rum i en taklägenhet i Nørrebro som vi hyrde via Airbnb. Det ingick cyklar vilket var så himla bra! Det är verkligen så den här stan ses bäst. Så vi cyklade runt en del men gick också på: 

• Taxa. Himla härlig restaurang/bar/café men supergod mat och go stämning. Låg precis på hörnet på samma gata vi borde så det var perfekt. 
• Grød. Bra frukostställe med gröt. Jag och Jonatan pratade faktiskt för några år sedan om att man borde öppna en grötbar i Majorna och att det skulle bli en succé hos hipsters. Som alltid så förverkligas idéer av någon annan om man inte gör nåt av dem själv. Gött ställe anyways.
• Glyptoteket. Museum nära Tivoli med många MÅNGA skulpturer men också målningar av franska och danska kändismålare. Vacker miljö och vissa av utställningarna var väldigt bra (särskilt den om arkeologiska fynd med skelett och den franska) men det är väldigt stort och väldigt mycket att ta in på ett besök. Rekommenderar att man fokuserar på något man är särskilt intresserad av. 
• Papirøn. Pappersön med mattorg på. Det var svårt att välja men jag åt marockanskt och blev nöjd med det. Lite hetsigt ställe tyckte jag men värt ett besök om man gillar mat. 
• Vester Vov Vov. Cafébiograf i Vesterbro som vi ramlade in och tog en öl på. Älskade det här stället. Det var nästan tomt när vi var där men riktigt charmigt.

Gröt på Grød.

Vester Vov Vov.

Den lille lille havfrue.

Köpt på Glyptoteket.

Petter

 

Sockan Petter är äntligen klara, eller Petteri som jag hellre kallar dem.

Jag har använt mig av grått Järbo Miniraggi och orangea rester av Zwerger Garn Opal. Jag stickade hela skiten på stickor 2,25 mm, vilket gjort dem rejält täta. Det orangea garnet räckte inte till den mönstrade delen över tån, det är så lite kvar att det inte ens var värt att spela yarn chicken.

Om jag stickar dem igen så kommer jag att sticka på större stickor, då de dels blev lite väl tighta i flerfärgspartiet, och dels för att jag verkligen inte gillar att sticka på så supersmala stickor.
Jag stickade flerfärgspartiet på strumpstickor, men det enfärgade stickade jag med magic loop och bägge strumporna på stickan samtidigt.

Jag har stickat en förstärkt häl, och en tå som är rätt standard i allt, förutom i hur jag graftade ihop de sista fyra maskorna. Istället för att låta ovansidan möta undersidan lät jag bandets maskor möta varandra på ett sådant sätt att bandet i tån ser ut att fortsätta tvärs över utan att bli avbruten.

Det fina mönstret finns gratis på Ravelry och är skapat av duktiga Dödergök.

De senaste veckornas oskärpa

  Det finns en Ebba Grön låt som ofta känns som att den handlar om mitt liv, texten lyder: 

Gå upp gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch, samma sak händer imorgon,  jobba, åka trick hem å sätta sig å glo, det är inget liv, det är slaveri

Men för en första gången på länge så känner jag inte längre så här inför mitt jobb, och det känns ovant men bra. Även om jag är trött efter att ha spenderat dagen utomhus med olika former av trädgårdsarbete så har jag ändå lite ork kvar efter jobbet. 
Men framförallt så känns det arbete som jag gör inte längre meningslöst, vilket jag tror är så himla viktigt. Känslan av att det man lägger 40 timmar i veckan på är meningslöst är så oerhört förlamande, så det är knappast konstigt att lusten att läsa, skapa, existera försvinner då. 
Därför är det också så himla skönt att jag nu har ork och lust till att göra allt detta igen. Utöver att spinna på sländan så har jag också stickat klart mina Petter-strumpor och kommit en bra bit på pappas julsockar.

Markus Útjörð är nu inne på den tredje färgen (av sex totalt) och även om jag kommer behöva beställa mer garn till ärmarna så känns det bra att ha kommit så här långt. En herrtröja är ju oftast inget litet projekt att ro i hamn. 

Jag har också lagt upp till en ny kofta åt mig själv, mönstret heter Mon petit gilet rayé och finns gratis på Ravelry. Jag har haft den i min queue rätt länge nu, och har funderat fram och tillbaka över olika garner och färger att sticka den i, men efter många om och men, och många upprepningar så bestämde jag mig för att göra den enfärgad i ett tunt tweedgarn, en bra sommarkofta helt enkelt.