Det blir inte alltid som en har tänkt sig

Idag har jag tagit ut semester då vi egentligen skulle ha åkt upp till Mariestad för att gå på öppet hus på Trädgårdens skola, dit jag har sökt in nu till hösten. Planen var att kolla in skolans lokaler, äta en god lunch eller fika nånstans och promenera runt lite i den stad som kanske snart kommer bli vår nya hemstad.
Men istället för att sätta mig på ett tåg i morse så vaknade jag upp med förkylning 2.0. Efter att ha varit sjuk en stor del av förra veckan är jag ju inte speciellt glad över att åka dit igen, så för att mota Olle i grind lite, så att säga, tänker jag ägna resten av dagen åt att dricka ingefärsavkok med citron, äta vitlöksbröd och sticka.
Som tröst för ännu en förkyld dag planerar jag att lägga upp till en ny kofta åt mig själv, jag har suktat efter en egen Hamburgsund ett bra tag nu, men då min stickfasthet blir helt fel med mitt tilltänkta garn så måste jag nog räkna om lite. Garnet jag tänkt sticka i är ett mossgrönt tweedgarn, men jag tänker att en aldrig kan ha för många gröna koftor?

Det gror!

 

Odlingen i Jonatans mammas trädgård utvecklas så smått. Vår potatis kom upp! Vi täckodlar i det stora landet och plantorna hade hittat vägen till ljuset utan problem. I helgen kupade vi dem, ovanpå tidningarna och pappers-soppåsarna vi har använt för att täcka. Får se hur det funkar. Det är i alla fall sablars skönt att slippa rensa så mycket kirs.   

 

Vi har tänkt anlägga liten vildäng mitt på gräsmattan - därav den fula stålkanten. Från början var det tänkt att bli rätt snyggt men när robotgräsklipparen lyckades forcera kanten och köra över den fick vi sticka ner förstärkande pinnar. Förhoppningen är att det ska komma upp en massa fina blommor där nu i alla fall. Hjälpte naturen på vägen med att hälla ut ett paket ängsblomster i ringen. 

Av de sju tomatplantorna vi planterade ut för några veckor sedan är en knäckt, en har börjat få tomater och de andra växer på. Det blir faktiskt lite för varmt i den här hörnan när solen ligger på som den gjort den senaste tiden. Kryddorna, salladen och vildsenapen som vi planterade blev uppätna av rådjur. Men det känns ok, de ska ju också leva. Har lagt på hundhår över de nya fröna vi planterade, ska tydligen eventuellt hjälpa. Vi får se!

Tre veckor senare

Tiden går fort när man har roligt, som det något klyschiga talesättet lyder. Det har hunnit gå tre veckor sedan jag sist skrev, tre veckor av kroppsarbete på heltid, och jag stortrivs. Även om jag är för trött efter jobbet för att orka göra någonting annat än att laga lunchlåda och somna i soffan. 

Även om jag själv inte har hunnit göra så mycket mer än att jobba så har odlingen inte legat på latsidan. Chiliplantorna har börjat blomma, och bägge tomatplantor har börjat bilda tomater, vilket känns väldigt tidigt? Förra året fick jag inga tomater förrän i juli-augusti nån gång, och i år har jag fått tomater redan i maj? Förvisso omogna än så länge, men ändå. Efter en lång, kall vår fick jag tidiga tomater. 

I övrigt är odlingsläget bra, förra helgen var jag hemma hos mina föräldrar och planterade i deras pallkragar; rädisor, rödbetor, två sorters mangold, sallad och ringblommor. Vi har även vitlök och potatis på gång, och här hemma på balkongen blommar jordgubbarna och smultronen för fullt, men ännu inga bär i sikte. 

Även om det känns som om jag inte gör någonting på min fritid längre så är det faktiskt inte sant. Jag har bakat bröd, gjort hummous och aioli (recept kommer) och bakat kaka. Och så har jag ju faktiskt stickat en del, inte på vardagarna, men på helgerna. Min Siri är nästan, nästan klar, och nu har jag bara högra knappkanten och halslinningen kvar, plus efterarbetet med knappar, band och blockning då. 

Jag har också köpt ett kamerastativ, äntligen, men att få till fokus med mitt fasta objektiv visade sig vara rätt klurigt, men det känns som ett bra sommarprojekt, plus att jag nu kan ta egna foton av mina färdiga projekt, kontroll över hela fotoprocessen gör min småpedantiska sida lite extra glad. 

Någon jävla ordning får det vara bland stickorna

Igår gjorde jag något som jag tänkt göra länge men som jag inte orkat eller haft tid med, plus att jag har gått runt och trott att min symaskin var sönder. Alla sömmar har blivit helt knäppa på undersidan i flera år. Nu verkar den ha självläkt i hemlighet i skåpet för den fungerar felfritt.

Det blev ett stickfodral till alla mina stickor och virknålar som fått ligga i kaos i en tidningssamlare tills nu. Använde den här guiden fast slarvade asmycket, som jag alltid gör när jag syr, och gjorde två stora fack på ena sidan för att ha enstaka stickmönster i. Snöret hamnade inte riktigt på mitten och kanterna är ganska fula; det är så det blir när man inte lyssnar på mattelektionerna och lär sig räkna kids! Men man klarar sig ändå här i livet om man lyckas uppskatta saker och ting för deras funktion istället för deras skönhet. Och det här fodralet fungerar alldeles utmärkt.

Glad att jag äntligen tog tag i det, fast måste erkänna att det tog mycket längre tid och var mycket jobbigare än jag trodde. Svettades som en gris framför symaskinen i gårdagens 30-gradershetta.