Expat

En ny storstadstrottoar under fötterna känns som glas. En inflyttad individ går omkring och kan inte hejda ögonen från att vandra över de främmande caféerna, skyltarna, ansiktena, för att sedan bli självmedveten och försöka lägga sig till med de inhemskas trötta uppsyn. Varje rörelse skriker till omgivningen att hon är en utböling som inte vet var hon är, vad hon gör, vart hon ska. Dessutom håller hon för hårt i väskan. När hon inser att hon är på väg åt fel håll stannar hon inte utan fortsätter en bit på gatan tills ingen ser och det går att vända tillbaka med bibehållen självkänsla. Ingen vet vem hon är och ingen bryr sig om att ett nytt livskapitel har börjat, trots att känslan kan liknas vid att se den mest brännande scenen i århundradets storfilm.

Tunnelbanekartan är den trygga tråden genom staden men samtidigt en arena för obekväma möten. Alla andra är i kontakt med det sociala nätet som ligger tjockt kring varje vagn. De vet när det är dags att springa för att hinna in genom dörrarna, de vet hur man fäster blicken på ett oprovocerande hörn, de känner till allt som finns att veta om att åka tunnelbana och har lärt sig genom idogt levande. Det finns ingen bok att läsa och inga tips att få, bara tiden och erfarenheten gör en till stockholmare.

Men en ny stadskropp har något de andra saknar; ett bubbel i bröstet när nya gathörn rundas. Redo för möten som ska få forma nästa sida, nyfiken på vad som kan hända när rummet är gränslöst.

Odlingssommarens slut?

Sommaren går mot sitt slut, det är i varje fall så det känns med snålblåst, spöregn och åskan dumdrandes utanför mitt fönster. Då känns det lämpligt att börja sammanfatta lite. Den växt som har funkat bäst är utan tvekan mina två tomatplantor, de har vuxit till sig så att de är längre än mina 170cm, och de har gett oss flera röda tomater. Med förhoppningsvis ännu fler på ingång.

Efter att ha läst i boken Självhushållning på Djupadal under dagen så har jag lärt mig lite nytt om Zucchini/Squash. Zucchini är de små frukter med blomman kvar som jag har på min ena planta just nu. Squash är de större frukter som man får senare på året. Med lite tur kommer det med andra ord Squashfrukter om ett tag.

Jordgubbsplantan har också gett oss rikligt med söta bär, den senaste veckans torka samt min brist på vattning verkar ha tagit kål på den, tyvärr. Jag funderar på att plantera om den och försöka övervintra den, jag kan ju inte mer än misslyckas och ha en död planta till våren ändå.

Mina luktärter började efter en viss tvekan att blomma. Sedan kom värmeveckan, och de torkade in och dog. Jag känner mig som en dålig odlare som svikit mina växter när det varit som varmast. Det enda jag kan skylla på är att vår nya familjemedlem, Evo har tagit upp en del av min tid. Men hon förtjänar ett eget inlägg.

Två flyttar

Om mindre än en månad flyttar jag till Stockholm och jag ser fram emot det mesta med det. Jag vet att det kommer att bli lärorikt och spännande att göra praktik, jag ska bo med en trevlig klasskamrat i ett trevligt område, kommer bli roligt att bo i en (riktig) storstad och upptäcka den ordentligt osv. Inga hard feelings mot Östkusten från min sida inte.

Men - det är ju jäkla tråkigt att människor och djur som jag bryr mig om är kvar i Stockholm. Lilly kommer att få bo hos Jonatans bror till hösten så jag kommer förmodligen inte ens att träffa henne när jag kommer hem på helgerna. Vi gör så eftersom Jonatan kommer vara i Stockholm en del och hälsa på och det blir för jobbigt för henne att bli flyttad mellan lägenheter hela tiden eller vara ensam. En bra och lyckosam lösning är det egentligen men ack, mitt lilla knäppa hjärta med smutsig nos, jag kommer att sakna dig.

Juli genom instagram