Åter

Nu har jag precis kommit hem, efter tre nätter hos föräldrarna på Hisingen, och fyra nätter i Falkenberg hemma hos svärföräldrarna. Jag har spenderat min ledighet med att dricka mängder med kaffe, äta chokladpraliner, sticka och läsa. Precis så som jag hade hoppats att ledigheten skulle spenderas. Det bästa är ändå att jag har fem lediga dagar kvar innan jag börjar jobba på min nya arbetsplats.

Jag lyckades dra med mig fästmannen och svägerskan ner till havet idag, och det var precis lika kallt och blåsigt som det ser ut att vara. Första gången den här vintern som jag upplevde att jag faktiskt frös om benen. Trots detta ställde min fina svägerska upp som handmodell till de julklappsvantar som jag har stickat i år.

Till min svägerska har jag stickat Sofia Cuffs av Kamilla Svanlund. De är stickade i Kampes två-trådiga ullgarn, på stickor 2,75. De var roliga att sticka, om än lite knepigt att lista ut vart tumkilen bäst borde placeras. Men jag hoppas och tror att de kommer värma hennes händer fint på jobbet under det nya året. 

Till min svärmor stickade jag ett par tumvantar efter ett eget hopklistrande av olika mönster. De är stickade på stickor 3,0 till mudden och 3,5 till resten. Garnet är fina Filcolana Gotländsk Pälsuld i två härligt mossiga gröna nyanser. 

Julen är något som jag mest förknippar med konsumtionshets och köphysteri, så i år har jag valt att i stort sett tillverka alla julklappar med mina egna händer. 

Mamma fick ett par tofflor stickade i mitt växtfärgade garn på stickor 4,0 med garnet hållet dubbelt. De är stickade efter mönstret Nola's slipper pattern, men jag har ändrat en del i det. 

Jag har dels räknat om antalet maskor för att kompensera mitt tunnare garn, jag har också stickat runt på strumpstickor, istället för fram och tillbaka på raka stickor som mönstret anger. 

Katterna har spenderat större delen av julen ute i svärföräldrarnas uterum. Evo var lite skygg och nervös i början, men lagom till att det var dags att åka hem igen hade hon vågat sig fram. Förhoppningsvis känner hon sig inte lika osäker nästa gång vi tar med dem dit. 

Chavez fann sig dock snabbt till rätta, och återupptäckte snart sina gamla favoritplatser. 

Bägge katterna är dock väldigt glada och nöjda över att nu vara hemma igen efter deras lilla äventyr, och matte också, såklart. 

Aniara - en revy om människan i tid och rum

Jag har den senaste tiden blivit intresserad av att läsa science fiction igen. Problemet är att jag ofta tappar intresset med en gång av böcker i den genren. Jag har svårt att tro på det samhälle författaren föreställer sig ska finnas i framtiden och tycker att språken och namnen känns krystade. Som om människohjärnan inte räcker till för att föreställa sig något annat än det vi lever i för stunden.

Men så beställde jag den här från ett antikvariat; Harry Martinsons rymdepos från 1956. Jag är fortfarande totalt knockad av den. Man lever sida upp och ner som en dans, vilket jag inte trodde när jag förstod att den var skriven på vers. Martinsons berättelse om jordens förfall och människans ensamhet är något av det vackraste jag läst. Det enda som saknades var väl en liten ljuspunkt att andas i.

Det bästa svt har producerat på länge

För de där ute som eventuellt har missat de tokgrymma, ascoola superfeministerna Mimie och Maxida Märak så kan jag enbart rekommendera att ni sätter er och ser igenom Sápmi Sisters nu genast!

Efteråt kan ni titta på det här avsnittet av Kobra, kolla in Suohpanterror och läsa på om kampen för Gállok / Kallak och resten av Sápmi.

Alla bilderna är screenshots från svts Sápmi sisters.

Shibori och kallfärgning

Innan jag började växtfärga i höstas så var jag ändå toksugen på att färga något. Efter att ha inspirerats av shiboritekniken på instagram så svängde jag förbi panduro och köpte gul batikfärg.
Jag valde att pröva mig fram på två vita örngott i ekologisk bomull.
Tanken var att jag skulle utveckla mitt färgande till flera färger och kanske börja färga även annat, men istället tog växtfärgandet över. Shibori är ju en teknik som förvisso kan användas även med växtfärg, men då jag mest färgar garn så blir det lite svårt.

En snabb googling gav mig den här tutorialen och jag tycker att den är väldigt grundlig och bra. Jag färgade i min skurhink inställd i duschkabinen (som skydd mot eventuella nyfikna kattsabotörer) vilket gick bra, men det var kanske inte helt optimalt. Numera har jag ju en färgkastrull som jag använder, vilket är betydligt smidigare.

Mitt första örngott är färgat med Kumo tekniken, där jag helt enkelt har dragit ihop tyget i små stycken, knutit tråd runt om, och sedan har fortsatt tills det inte funnits tyg kvar att binda om.

Till det andra örngottet använde jag mig av Itajime tekniken. Jag vek ihop örngottet enligt instruktionerna i tutorialen, sedan klippte jag till två kartongbitar i lämplig storlek, placerade en på vardera sida av det hopvikta örngottet, och band fast det med tråd.

Efter att ha färgat mina två första härvor garn blev jag sugen på att göra en kallare färg. Efter att ha läst på lite så valde jag att göra en kallfärgning med blötläggningsvattnet från svarta bönor. Garnet är ett vitt tvåtrådigt ullgarn från svarta fåret som jag har alunbetat. 

Jag minns inte exakt hur mycket bönor jag blötlade, men jag tog det som fanns kvar i min bönburk, ca 1 cup (enligt min måttkanna med amerikanska mått). 

Dagen efter silade jag bort bönorna (som kokades upp och blev till flera dagars middag, 1 del torkade bönor blir ungefär 3 delar färdigkokta bönor) jag tryckte ner mitt garn i en stor glasburk och fyllde på med bönvattnet. Då garnet inte blev helt täckt av blötläggningsvattnet fyllde jag på med vanligt kranvatten tills allt garn blivit täckt. 

Burken ställdes i ett soligt (novembersoligt) fönster ett par dagar, och resultatet ses här nedan. Jag är extremt nöjd med resultatet!