Imorgon är inte bara den dag då hemtentan ska in, det är också den dag då det kulturmagasin som jag har varit med och startat upp ger ut sitt första nummer. Missa inte att gå in och läsa det.
måndag 28 februari 2011
Avant-garde
Jag prokrastinerar och bakar bröd istället för att skriva på min nästan (ehum) färdiga hemtenta som ska in imorgon. Detta kanske kommer bli en lång natt med massor av kaffe, och då är det ju i alla fall tur att jag har bröd?
Imorgon är inte bara den dag då hemtentan ska in, det är också den dag då det kulturmagasin som jag har varit med och startat upp ger ut sitt första nummer. Missa inte att gå in och läsa det.
Imorgon är inte bara den dag då hemtentan ska in, det är också den dag då det kulturmagasin som jag har varit med och startat upp ger ut sitt första nummer. Missa inte att gå in och läsa det.
lördag 26 februari 2011
"Vad fint med en bukett också"
Nej. Fint som snus är vad det är. Precis som detta. Imorgon tar jag en dagspaus från hemtentaskrivandet för att protestera mot uranbrytning i västergötland. Vad gör du?
söndag 20 februari 2011
En vecka tidigare
För en vecka sedan hittade jag en fin blogg där kvinnan bakom bloggen varje dag lägger upp en bild på dagens frukost samt dagens soundtrack (och det skadar ju inte att hennes musiksmak till stora delar överensstämmer med min egen). Jag blev väl lite inspirerad och gör därför samma sak. Så låt mig med andra ord presenetera Förra Söndagens Frukost:
Idag, däremot, var första dagen på det nya året som jag använde mina solglasögon, min vårlängtan är numera inte nådig. Det hjälper lite att dansen numera har dragit igång, på onsdag bär det av till lite contemporary, även om jag fortfarande är lite putt över att missa Underkastelsen. Den har premiär den 23 april, men jag antar att jag numera har något att se fram emot helt enkelt. Dock så kommer jag missa möjligheten att ställa frågor till mannen som har gjort filmen. Men men, vad offrar man inte för dansens skull?
fredag 18 februari 2011
2 (läs 3) kg blodapelsiner = vanvettigt?
Josephine har stuckit till London, och ja, jag är lite avundsjuk, det ska allt erkännas. Själv sitter jag hemma och tvättar kläder i badkaret, tittar på en hippietunika som jag bra gärna hade velat ha haft om den inte hade varit så dyr, och om jag inte hade varit rädd för att den inte ska passa. Upptäcker hur otroligt bra en palestinasjal passar som huvudbonad och äter hembakta kakor. Snart blir det film, och imorgon möte med chefen för att diskutera nya jobbet. Men det går inte upp emot London. Inte alls. Kanske är det dags att skaffa nytt pass nu.
Tydligen börjar dansen i övermorgon, eller är det den kommande veckan? För visst är det sportlov just nu för folk som inte läser på universitetet? Eller borde man kanske packa ner sina haremsbyxor och pallra sig iväg till järntorget i övermorgon och chansa på att dansen kanske börjar trots allt?
På onsdag är det garanterat dans dock, och jag hade hellre befunnit mig någon helt annanstans, nämligen på förhandsvisning av filmen Underkastelsen. Mannen bakom filmen, Stefan Jarl, kommer vara där. Och detta är en film som jag har väntat på och har velat se ända sedan jag först hörde talas om den förra året. Kanske är det lite okej om jag gör något fult och hoppar dansen den första gången? Eller?
torsdag 17 februari 2011
Le Ondon
Nu drar jag till London över helgen! Okthanxbythen!
(Och ha kul på dansen Jennie! Så tråkigt att jag missar första gången.)
(Och ha kul på dansen Jennie! Så tråkigt att jag missar första gången.)
lördag 12 februari 2011
måndag 7 februari 2011
"Det är vad man kallar en prosess"
Jag håller på och röjer i mitt gamla rum för att avgöra vad som ska få följa med till lägenheten och detta leder till upptäckter av tidigare glömda ting. Hittade en anteckningsbok från när jag inte kan varit mer än nio år i alla fall men tydligen var jag bekymrad över hur världen såg ut. I den här början på en novell kan man urskilja mitt begynnande klasshat (med bibehållen stavning):
"Det var sommarlov. Karin och hennes mamma städade. Dom var mycket fattiga och hade bara 349 miljoner på banken. Dottern fick bara 1 miljon i veckan och förelldrarna hade knappt pengar att köpa mat för mamman fick bara 34 tusen att köpa för. Det märktes på långt håll att dom var fattiga för huset dom bodde i var indränkt i guld. Dom var så fattiga att dom bara hade 275 hembiträden. Familjen hade bara vunnit nobelpriset för rikaste familj 20 gånger så du må tro att dom var fattiga och dom hade bara råd att sätta nån i fängelse varranan dag. Kan du tänka dig det va?"
En annan text döpte jag till "Ett barns liv" med den alternativa titeln "Verklighetens krig". Den här är inte lika mycket satir utan mer miserabel.
"Vissa tror inte att det är så svårt att vara barn men det är det. Okej! Man behöver kanske inte behöva betala några skatter eller så men man har sina egna problem. Ta tlx alla krig ute i världen som dom vuxna skapar. Vem är det som får sota för det jo barnen! Dom vuxna får världen att gå under. Sluta! Sluta! Det här är ingen lek tillockmed vi barn vet det. Men så finns det några vuxna som fattar och hjälper oss. Sånna borde det finnas fler. Det finns några föreningar också tlx RadioHjälpen, FN och Röda Kostet det är bra föreningar. Vi barn som lever här i Sverige har det ju väldigt bra så vi ska väl inte heller vara så kräsna men om alla hade det lika bra så skulle ju ingen blitt kräsen. Och jag fattar inte varför dom vuxna inte kan sluta upp med att kriga. Sen så kommer ju krigspel som man spelar på T-Vn eller på dartorn och det lär barnen att göra samma sak när dom är vuxna. Det är vad man kallar en prosess för om ingen stoppar det nu så kommer det att vara krig i alla tider. Och dom vuxna förstör också ständigt miljön samtidigt som dom krigar. Varför gör ni så att människor blir utan hus? Ni förstör för er skälva och för andra och ni förstör för naturen. När barn tittar på mördar-filmer som är tänkta för vuxna så händer det att barnen blir rädda och då tröstar ju föreldrarna och säger att det bara är på låssas och att gubbarna reser sig upp igen sen och då tror barnen att det är okej att gå ut och slå ihjäl nån, han reser ju sig upp igen. Ni är så himla själviska så det är inte klokt."
Jag kan inte annat än instämma. (Fast kanske inte i det där med att tv-spel uppfostrar mördare även om det säkert inte är nyttigt för barn att se ens fiktivt grovt våld. Men det här var ju i slutet av 90-talet när alla hypade faran med tv-spel.)
"Det var sommarlov. Karin och hennes mamma städade. Dom var mycket fattiga och hade bara 349 miljoner på banken. Dottern fick bara 1 miljon i veckan och förelldrarna hade knappt pengar att köpa mat för mamman fick bara 34 tusen att köpa för. Det märktes på långt håll att dom var fattiga för huset dom bodde i var indränkt i guld. Dom var så fattiga att dom bara hade 275 hembiträden. Familjen hade bara vunnit nobelpriset för rikaste familj 20 gånger så du må tro att dom var fattiga och dom hade bara råd att sätta nån i fängelse varranan dag. Kan du tänka dig det va?"
En annan text döpte jag till "Ett barns liv" med den alternativa titeln "Verklighetens krig". Den här är inte lika mycket satir utan mer miserabel.
"Vissa tror inte att det är så svårt att vara barn men det är det. Okej! Man behöver kanske inte behöva betala några skatter eller så men man har sina egna problem. Ta tlx alla krig ute i världen som dom vuxna skapar. Vem är det som får sota för det jo barnen! Dom vuxna får världen att gå under. Sluta! Sluta! Det här är ingen lek tillockmed vi barn vet det. Men så finns det några vuxna som fattar och hjälper oss. Sånna borde det finnas fler. Det finns några föreningar också tlx RadioHjälpen, FN och Röda Kostet det är bra föreningar. Vi barn som lever här i Sverige har det ju väldigt bra så vi ska väl inte heller vara så kräsna men om alla hade det lika bra så skulle ju ingen blitt kräsen. Och jag fattar inte varför dom vuxna inte kan sluta upp med att kriga. Sen så kommer ju krigspel som man spelar på T-Vn eller på dartorn och det lär barnen att göra samma sak när dom är vuxna. Det är vad man kallar en prosess för om ingen stoppar det nu så kommer det att vara krig i alla tider. Och dom vuxna förstör också ständigt miljön samtidigt som dom krigar. Varför gör ni så att människor blir utan hus? Ni förstör för er skälva och för andra och ni förstör för naturen. När barn tittar på mördar-filmer som är tänkta för vuxna så händer det att barnen blir rädda och då tröstar ju föreldrarna och säger att det bara är på låssas och att gubbarna reser sig upp igen sen och då tror barnen att det är okej att gå ut och slå ihjäl nån, han reser ju sig upp igen. Ni är så himla själviska så det är inte klokt."
Jag kan inte annat än instämma. (Fast kanske inte i det där med att tv-spel uppfostrar mördare även om det säkert inte är nyttigt för barn att se ens fiktivt grovt våld. Men det här var ju i slutet av 90-talet när alla hypade faran med tv-spel.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)